Alice Lyttkens : i och om 1930-talet

Show preview

Hide preview

Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 1
Alice lyttkens
i och om 1930-tAlet

2 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 3

2 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 3
Alice lyttkens i och om 1930-tAlet
evA heggestAd

4 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 5
Alice Lyttkens i och om 1930-talet
Eva Heggestad
Skrifter från Centrum för genusvetenskap Crossroads of knowledge Uppsala universitet Uppsala 2009
ISBN: 978-91-975680-9-8
© Eva Heggestad
Denna skrift kan beställas från Uppsala universitet Centrum för genusvetenskap Box 634, 751 26 Uppsala Fax: 018-471 35 70, e-post: publications@gender.uu.se
Bilder på Alice Lyttkens: Bonniers arkiv Omslag: Anders Heggestad Sättning: Camilla Eriksson Tryck: Universitetstryckeriet, Uppsala, 2009

4 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 5
innehÅll
Förord 7
inledning 9
moderskap eller yrkesliv? Alice lyttkens 1930-talsromaner 21
högt eller lågt? mottagandet av 1930-talsromanerna 55
sanning eller dikt? memoarernas bild av 1930-talet 89
gammalt eller nytt? 1930-talet i den historiska romanen 135
kärlek eller emancipation? 166
Appendix. Förteckning av recensioner 175
källor och litteratur 181
Personregister 185

6 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 7

6 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 7
FÖRoRd
Arbetet med denna bok startade då jag hade förmånen att vara gästforskare vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala, och det har slutförts tack vare de forskningsmedel som tilldelats mig av Historisk- filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. Jag tackar
Magnus Bergvalls stiftelse för det bidrag, som gjort det möjligt för mig att studera Alice Lyttkens arkiv i Lunds universitetsbib- liotek, Vilhelm Ekmans fond, som lämnat bidrag till tryckningen och släkten Lyttkens, som genom Dag Lyttkens välvilligt gett mig tillstånd att läsa Alice och Yngve Lyttkens korrespondens med Bonnierförlaget. Likaså vill jag tacka seminariet vid Litteraturve- tenskapliga institutionen, som under professor Johan Svedjedals
ledning kom med många goda synpunkter då jag presenterade mitt projekt. Ett varm tack riktar jag till mina vänner och kolle- gor, professor Margaretha Fahlgren och professor Anna Williams, som delat med sig av sin sakkunskap och bidragit med konstruktiv kritik, till docent Martha Blomqvist för goda kommentarer och till min son Anders, som gjort omslaget. Sist men inte minst tackar jag
Göran Engholm, som bland annat skarpögt granskat mitt manus i alla dess olika stadier.
Uppsala i mars 2009
Eva Heggestad

8 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 9

8 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 9
inledning
Nyårsklockorna år 1931 ringde in en ny epok för både Yngve och mig, en
epok med nya vänner, en ny livsföring och för min del äntligen ett menings-
fyllt arbete: de första stapplande stegen på författarbanan, en vandring
som kan vara törnbeströdd men ändå alltid är lustbetonad.1
När Alice Lyttkens sätter punkt för den del av sina memoarer som behandlar 1920-talet, antyder hon att fortsättningen kom- mer att skildra en ny tid. Titeln på den tredje delen, Trettiotalet – kastvindarnas tid (1979), signalerar att detta decennium blev om- tumlande. Här skildras inte bara det begynnande författarskapet
med dess glädjeämnen och vedermödor utan också de politiska oroligheterna och de ekonomiska kriserna. 1930-talet blev också
det decennium då Alice Lyttkens tvingades utföra en balansgång mellan de egna yrkesambitionerna och de krav som hemmet och äktenskapet ställde, en konflikt som även kom att utgöra ett åter- kommande tema i hennes författarskap.
För eftervärlden har Alice Lyttkens främst ihågkommits som en av den svenska litteraturens mest produktiva författare av lätt- tare underhållningslitteratur, en omständighet som bland annat gett henne epitetet den svenska populärlitteraturens ”Grand Old Lady”.2 Under sextio år, från debuten 1932 till 1992, publicerade
hon femtiofyra böcker, varav den sista dikterades från hennes sjukbädd och utkom postumt. Ett fyrtiotal är historisk-romantis-
1 Lyttkens 1978, s. 285. 2 Waern 1983, s. 144.

10 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 11
ka romaner, vilka tryckts sammanlagt i mellan två och tre miljo- ner exemplar. Med dessa vann hon den stora publikens hjärta, och
under många år toppade hon folkbibliotekens utlåningsstatistik.3
Dock startade hon sin litterära karriär med romaner om den mo- derna trettiotalskvinnan och sällade sig därmed till den långa rad av kvinnliga författare, som under detta decennium skrev böcker om samtidskvinnans problem. Hennes omfattande produktion
rymmer även ett antal verk om den svenska kvinnans historia.4 När Alice Lyttkens var nära 80 år gammal började hon skriva
sina memoarer, vilka utkom i sju delar under huvudtiteln Leva om sitt liv. I de första delarna skildras hennes liv fram till debu- ten. Hon föddes den 17 december 1897 i Malmö och växte upp i
en välbeställd och högborgerlig miljö. Fadern Johan Cronqvist var
barnläkare och modern Antonie, född Lanng, hade sina rötter i Danmark. I familjen fanns också den två år äldre brodern Ludvig. I
Lyttkens memoarer är porträttet av fadern ljust och positivt. Han
tycks ha varit en föregångsman när det gällde barnavård och barn- uppfostran, och Alice Lyttkens fick ofta följa med honom på hans
sjukbesök i staden, vilket gav henne en förståelse för de sociala orättvisorna. Förhållandet till modern framstår som mer kompli- cerat. Enligt Lyttkens favoriserade hon brodern och försökte un- der Lyttkens hela uppväxt att riva ner hennes självförtroende.
År 1915 slutade Alice Lyttkens flickskolan och lyckades över- tala sin far att få börja som hjälpsköterska på ett sjukhus i Helsing- borg, varefter hon flyttade tillbaka till Malmö och började som
3 Hedman & Lönnroth 1990, s. 249. 4 Svensk kvinna. Kulturhistoriska tidsmålningar i ord och bild, Stockholm 1941; I kvinnans
värld (tills. med K.W.Gullers), Stockholm 1950; Kvinnan finner en följeslagare. Den svenska kvinnans historia från forntid till 1700-tal, Stockholm 1972; Kvinnan börjar vakna. Den svenska kvinnans historia från 1700 till Fredrika Bremer, Stockholm 1973; Kvinnan söker sin väg. Den svenska kvinnans historia från liberalismen till vår tid, Stock- holm 1974.

10 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 11
extraelev på sjukhuset där. Utbildningen fullbordades dock aldrig,
och 1918 träffade hon sin blivande make Yngve Lyttkens (1894– 1874) som läste juridik. De förälskade sig och Alice Lyttkens blev
med barn, vilket ledde till en snabb förlovning och ett hastigt bröllop. Att bruden var gravid var emellertid en skandal, och för- äldrarna tvingade därför det unga paret att flytta till en avlägsen
stuga i Dalsland, där Alice Lyttkens fick stanna under graviditeten
medan den nyblivne maken fortsatte sina studier i Lund. Efter sin
examen flyttade Yngve Lyttkens till Stockholm och började på en
advokatbyrå. År 1920 flyttade också Alice Lyttkens och sonen Ulf
dit. Samma år föddes sonen Ove och 1921 dottern Ulrika. Under
1920-talet ägnade sig Alice Lyttkens åt hem och barn, men läste även kvällskurser i litteraturhistoria och konsthistoria på univer- sitetet och vikarierade under en period för en väninna på Konsu- mentbladet med att skriva matkåserier.
Alice Lyttkens första roman Resan norrut, som skrevs 1931 och skickades till Bonniers, blev aldrig antagen för publicering i bok- form.5 Hennes nästa roman Synkoper accepterades dock av förlaget och gavs ut året därpå den 8 april 1932. Knappt en månad tidigare,
den 12 mars, hade Ivar Kreuger hittats död på ett hotellrum i Paris.
I samband med Kreugerkraschen hamnade familjen i ekonomiska
svårigheter och drabbades även en viss ryktesspridning då Yngve Lyttkens, som skaffat en egen advokatbyrå, arbetat för Kreuger.
Familjen flyttade till Lund och bodde där några år men återvän- de därefter till Stockholm, där deras hem blev en mötesplats för
många av dåtidens författare och kulturpersonligheter och där Alice Lyttkens kom att leva fram till sin död den 25 september 1991.
När Per Wästberg efter Alice Lyttkens bortgång tecknar hen-
5 Den blev senare publicerad som följetong i Idun år 1936.

12 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 13
nes minne i Dagens Nyheter lyfter han fram hennes emancipato- riska budskap: ”På ett plan är alla hennes böcker tendensromaner
om kvinnans rätt att forma sitt liv och skaffa sig barn utan hänsyn till rådande samhällsseder.” Samtidigt summerar han författarska- pet med orden: ”Hon skrev för en publik som hon kände och hon gav den vad den önskade: glänsande fasader med många titthål i kulisserna, snabba händelser, generationsbrytningar, indignation och social medkänsla. Hon visste mycket om moralens urgröpning
till konvention, men mycket mer än flickböcker för vuxna blev det
ändå inte.”6
Att Alice Lyttkens skrev för en viss publik och i denna vann en stor läsekrets kan förklara det faktum att hon sin stora produk- tion till trots aldrig införlivats i vår litterära kanon. Som Gunnar
Hansson skriver i Den möjliga litteraturhistorien (1995), är det inte läsarna som avgör vilka namn som ska räknas till vårt litterära arv: ”Läsarnas skapande av mening och värden i de litterära texterna har inte ansetts höra till litteraturens historia, och deras uppfatt- ningar om vad som är god, läsvärd och intressant litteratur har inte haft något inflytande på urval och tyngdpunkter i de litteraturhis- toriska handböckerna.”7 Att Lyttkens läsare dessutom huvudsakli- gen var kvinnor är ytterligare en faktor att räkna med, då kvinnors läsning ofta setts som subjektiv och identifikatorisk och därmed
som mindre värdefull än en förmodad objektiv och distanserad manlig läsart.8
Alice Lyttkens är dock inte helt osynlig i litteraturhistorie- skrivningen. Redan under hennes levnad behandlades författar- skapet i den andra delen av Kvinnornas litteraturhistoria (1983), där Carina Waern i en tolvsidig uppsats med rubriken ”Emanciperade
6 Per Wästberg 1991. 7 Hansson 1995, s. 46 f. 8 Persson 2002, s. 38 f.

12 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 13
romaner” redogör för Lyttkens liv och författarskap med utgångs- punkt från memoarerna, de tidiga trettiotalsromanerna och den historiska romanserien om familjen Tollman.9 I den tredje delen av Nordisk kvinnolitteraturhistoria (1996) omnämns Alice Lyttkens på några rader i avsnittet ”Erotik, etik och emancipation”. Tillsam- mans med Dagmar Edqvist och Sigge Stark ses hon som repre- sentant för 1930-talets emancipationsroman, vars litterära projekt
ofta ”stupar på den idealisering det innebär att förena en realistisk skildring av en modern yrkeskvinnas liv med ett romantiskt lyck- ligt slut”.10 Förutom i dessa kvinnoorienterade litteraturhistorier förekommer Alice Lyttkens namn vid två tillfällen i Den svenska litteraturen. Medieålderns litteratur 1950–1985 (1997). Det ena är i kapitlet ”Världen efter världskrigen – 1950-talets prosaförfattare”, där hon i en mening sammanförs med Stieg Trenter som exempel
på vad den läsande publiken föredrog som lektyr i stället för de in- stitutionellt hyllade författarskapen.11 Det andra är i kapitlet ”Det populära kretsloppet – trivialmyter och medieunderhållning ef- ter 1920”. Här nämns Lyttkens historisk-romantiska berättelser på
några rader tillsammans med Bernhard Nordh och Sigge Stark un- der rubriken ”Flykten till vildmarken och historien”. Förutom att
hon beskrivs som en storsäljande författare, anses hennes böcker utmärkas av att de har ”en frigjord och handlingskraftig kvinna i centrum” och att ”konflikten mellan adel och uppåtsträvande bor- gare” är viktiga ingredienser.12
Inte heller den litteraturvetenskapliga forskningen har äg- nat Alice Lyttkens någon större uppmärksamhet. I Ebba Witt-
Brattströms avhandling om Moa Martinson (1990) förekommer
9 Waern 1983, s. 144–156. Se även Williams 1997, s. 134. 10 Fahlgren, Hirdman och Witt-Brattström 1996, s. 378. 11 Olsson 1990, s. 27. 12 Hedman & Lönnroth 1990, s. 249 f.

14 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 15
Alice Lyttkens som ung…

14 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 15
… och på äldre dagar.

16 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 17
Lyttkens namn som ett i raden av många i en presentation av de kvinnliga författare som var verksamma på 1930-talet.13 I Kristina
Fjelkestams avhandling Ungkarlsflickor, kamrathustrur och man- haftiga lesbianer (2002), där syftet är att studera kvinnlighetens representation i mellankrigstidens samtidsromaner, är hon en av drygt 50 kvinnliga författare vars verk utgör basen för under- sökningen. Förutom Lyttkens romaner från 1930-talet använder
sig Fjelkestam även av Lyttkens memoarer och kvinnohistoriska böcker för att komplettera bilden. Också i Bibi Jonssons Blod och
jord i trettiotalet (2008), som tar upp den antimoderna hållningen i 1930-talets kvinnolitteratur, tjänar Alice Lyttkens romaner från
denna tid som exempel bland många andra. Jonssons undersök- ning baseras på verk skrivna av 1930-talets debutanter, inalles
ett sextiotal. I detta sammanhang kan också nämnas historikern
Sven Ulric Palmes artikel om Lyttkens historiska romaner i Bo- kens värld 1967, som prisar författaren för hennes initierade och korrekta beskrivningar av en förgången tid. År 1976 skrevs en an- noterad bibliografi över Lyttkens verk som specialarbete av Vera
Dettmann på Bibliotekshögskolan i Borås och 2008 en C-uppsats, som behandlar Lyttkens romaner Flykten från vardagen och … kommer inte till middagen av Annika Berg vid Södertörns högskola.
Någon heltäckande studie över Alice Lyttkens författarskap föreligger alltså inte. Både litteraturhistorieskrivningen och den
litteraturvetenskapliga forskningen tar upp olika delar av förfat- tarskapet, placerar det i skilda sammanhang och förser det med olika genrestämplar. Mest uppmärksamhet har ägnats hennes
samtidsromaner från 1930-talet, medan hennes ställning som för- fattare av populära historiska romaner tas upp endast i två littera- turhistoriska arbeten.
13 Witt-Brattström 1990, s. 188.

16 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 17
Skälet till att jag finner Alice Lyttkens vara värd ett vidare
studium är dels att hon är intressant som fenomen – hon hör till våra mest tryckta, lästa och folkkära författare – dels att hon har en osedvanligt stor och varierad litterär produktion.14 I förelig- gande arbete är syftet att undersöka de olika genrer som Lyttkens arbetade i. Jag har dock valt att begränsa mig till de skildringar
som skrevs under eller som behandlar 1930-talet, det vill säga det
decennium då Lyttkens debuterade. Förutom att studera hennes
romaner från denna period är syftet även att undersöka hur hon skildrar tiden i sitt senare författarskap, som författare av histo- riska romaner och som memoarskrivare, det vill säga då hon på 1960-, 1970- och 1980-talen ser tillbaka på 1930-talet utifrån an- dra positioner i det litterära fältet. Trots att Lyttkens behandlar
decenniet i skilda genrer, finns det många paralleller dem emellan.
Gemensamt är att de skildrar en ung kvinnas utveckling och svå- righeter att hitta en balans mellan såväl självständighet och kärlek som yrkesarbete och moderskap. Men förutom ett grundläggande
mönster finns andra likheter. Lägger man Lyttkens berättelser från
och om 1930-talet bredvid varandra, blir också hennes förmåga till
återbruk tydlig. I vissa fall förekommer snarlika och ibland när- mast identiska händelser i den rena fiktionen och i memoarernas
mer verklighetsbaserade återblickar. Samtidigt som Alice Lyttkens
framgångsrikt anpassade sig till genrekraven, blir gränsen mellan fakta och fiktion stundtals svår att dra.
I svensk litteraturvetenskaplig forskning har få studier ägnats de författare som fått beteckningen massmarknadsförfattare och i Lyttkens fall har forskningen, som visats ovan, huvudsakligen up-
14 Enligt Pia Lamberth var flera av 1930-talets kvinnliga debutanter högproduktiva och långlivade. Förutom Alice Lyttkens nämns Dagmar Edqvist, Tora Dahl och Viveca Starfelt, vilka var aktiva långt in på 1970-talet. Se Lamberth 1991, s. 33 f. Ingen av dem kan dock mäta sig med Lyttkens, vars litterära verksamhet omfattade 60 år.

18 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 19
pehållit sig vid hennes samtidsdebatterande romaner från 1930-ta- let. Genom att studera olika delar av författarskapet, men även
genom att undersöka hur Lyttkens själv såg på sitt skrivande, i bland annat brev till maken Yngve Lyttkens och till Bonnierförla- get, är syftet likaså att söka beskriva några av de faktorer som var betydelsefulla för Alice Lyttkens författarkarriär. För att belysa
hur Alice Lyttkens för egen del såg på författarrollen, ett ämne som behandlas i både fiktionen och memoarerna, men också för
att visa hur Lyttkens stärkte sin ställning i det litterära fältet un- der 1930-talet, ägnas ett särskilt kapitel åt mottagandet av Alice
Lyttkens romaner från denna period.
Presentation av studien Förutom inledningen består studien av fem kapitel. I det första
”Moderskap eller yrkesliv?” analyseras Alice Lyttkens romaner från 1930-talet: Synkoper (1932), Flykten från vardagen (1933), … kommer inte till middagen (1933) samt trilogin om Ann Ranmark: Det är inte sant (1935), Det är mycket man måste (1936) och Det är dit vi längtar (1937). Fokus ligger på ett för alla romaner ge- mensamt tema, det vill säga den samtida kvinnans konflikt mellan
självförverkligande och moderskap/äktenskap. Av denna anled- ning är inte Falskt vittnesbörd (1939) medtagen, den sista roman som Lyttkens skrev under 1930-talet, då denna skildrar en hel
familjs öden under 1900-talets första decennier. Då detta kapi- tel ligger till grund för de övriga har jag valt att relativt ingående redogöra för romanernas innehåll.
Ett studium av Alice Lyttkens skildringar av 1930-talet reser
en rad frågor. Ett återkommande tema i såväl memoarerna som
fiktionen är den litterära debatten under trettiotalet och striden
mellan den så kallade höga respektive låga litteraturen. För att

18 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 19
belysa den, men även för att undersöka hur Lyttkens litterära ställ- ning förändrades under perioden, ägnas ett särskilt kapitel åt kriti- ken av Lyttkens trettiotalsromaner. Kapitel 2 med rubriken ”Högt
eller lågt?” baseras på recensenternas syn på de sex romaner, som Lyttkens publicerade 1932–1937 och visar hur hennes ställning i
det litterära fältet med tiden kom att stärkas. Alla recensioner som
påträffats förtecknas i ett appendix.
I kapitel 3, ”Sanning eller dikt?”, studeras Lyttkens memoarer
och framför allt den tredje delen Trettiotalet – kastvindarnas tid. Analysen koncentreras huvudsakligen på hur Lyttkens beskriver å ena sidan sin roll som maka och mor, å andra sidan sin yrkes- verksamhet, det vill säga det begynnande författarskapet. Beskrivs
dessa verksamhetsfält, liksom i trettiotalsromanerna, som ofören- liga eller inte? En annan utgångspunkt är att memoarskrivandet, förutom att det bygger på levda erfarenheter, likväl är en litterär konstruktion, där författaren i ett efterhandsperspektiv söker ge en bestämd bild av det egna livet. För att undersöka hur denna
bild konstrueras har jag valt att jämföra framställningen av det självbiografiska jaget med de uppgifter som stått att finna i kor- respondensen dels mellan Alice Lyttkens och hennes make Yngve Lyttkens, dels mellan Alice Lyttkens och Bonnierförlaget till vil- ket hon var knuten under hela trettiotalet.15
”Gammalt eller nytt?”, är rubriken på kapitel 4. I detta analy- seras den så kallade Catrin Jennick-serien: Flickan som inte bad om
lov (1969), Att vara någon (1970) och Ljug mig en saga (1971), vilka delvis utspelas under det sena 1920-talet och huvudsakligen under 1930-talet. Då romanerna skrevs hade Alice Lyttkens sedan un- gefär tre decennier gjort sig ett namn som författare av historiska
15 Beträffande förhållandet mellan liv och dikt diskuteras detta ingående av Lisbeth Larsson i Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biogra- fiska berättelserna, Stockholm 2001.

20 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 21
berättelser, och Jennick-trilogin kan alltså räknas som en sådan,
även om den skildrade tiden inte ligger mer än 30–40 år tillbaka i
tiden. I serien om Catrin Jennick återbrukar Lyttkens motiv och
mönster från författarskapets första fas – också här brottas den kvinnliga protagonisten med de konflikter som uppstår mellan en
traditionell hustruroll och en modern yrkesroll – och använder sig således av ”gammalt” material. ”Nytt” är dock att skildringen av
1930-talet har fler populärlitterära inslag, men också att Lyttkens
här förebådar sitt kommande självbiografiska skrivande. Parallel- lerna mellan serien och memoarerna är slående, och trots att Je- nick-serien långt ifrån är att betrakta som en förtäckt självbiografi,
kan den i vissa avseenden ses som en förpost till det självbiogra- fiska skrivandet och som exempel på hur liv och dikt flyter sam- man. Boken avslutas med kapitlet, ”Kärlek eller emancipation?”,
som sammanfattar resultaten.

20 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 21
moderskap eller yrkesliv? Alice lyttkens 1930-talsromaner
De flesta äkta män ur den borgerliga klassen är fordrande. Som bekant
är männen mer konservativa än kvinnorna, och de håller envist fast vid en
massa sedvänjor inom äktenskapet och hemmet, som en hårt arbetande
kvinna inte har möjlighet att uppfylla. De borgerliga äktenskapen har långt
kvar, innan de blir tidsenliga.16
När Inga Reiller i Alice Lyttkens roman … kommer inte till mid- dagen (1934) diskuterar sitt kommande giftermål med chefen på det medicinska forskningsinstitut där hon arbetar, utfärdar denne ovanstående varning. Lyttkens låter honom därmed tjäna som
språkrör för en av de uppfattningar som var i svang i 1930-talets
könspolitiska debatt, där frågan bland annat handlade om kvin- nans möjligheter att förena yrkeslivet med de krav som hustru- och modersrollen ställde, men också om hur det moderna äkten- skapet skulle vara beskaffat. Även om dessa spörsmål var långt
ifrån nya – redan under 1880-talet diskuterades de livligt – fick
de förnyad aktualitet vid denna tid beroende på den ekonomiska och politiska oron, arbetslösheten och den minskade nativiteten.
Emellertid fanns det inte bara en enda uppfattning om hur den så kallade kvinnofrågan skulle lösas, vilket bland annat illustreras av de tankar som framfördes av två av tidens mest framstående de- battörer, Alva Myrdal och Elin Wägner. Medan Alva Myrdal hyste
en optimistisk framtidstro och menade att det var nödvändigt för
16 Lyttkens 1934, s. 27.

22 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 23
kvinnorna att delta i samhällsutvecklingen på alla nivåer, intog Elin Wägner en mer pessimistisk och reserverad hållning. Wäg- ner såg samhället som ett manligt system, inom vilket kvinnorna tvingades att underkasta sig. Till skillnad från Myrdal och hen- nes visioner om en gryende välfärdsstat, hoppades Wägner på en utveckling som ställde de värden som hemmet och moderskapet representerade i centrum.17
Trettiotalsdebatten rymde med andra ord både förhoppningar
och farhågor, vilket blir tydligt också i decenniets problemdebat- terande kvinnolitteratur. Som Kristina Fjelkestam konstaterar,
talade de kvinnliga samtidsromanerna med ”kluven tunga”. Trots
att lagstiftningen givit kvinnorna nya rättigheter, hörde arbets- marknaden och politiken fortfarande till mannens domäner. Först
1939 upphävdes den lag som gav arbetsgivaren rätt att avskeda den
kvinna som gifte sig eller skaffade barn. Drömmen om att kunna
förena yrkesarbetet med kärlek och äktenskap innebar därför med nödvändighet att man tvingades kompromissa.18
Ett för tiden typiskt försök att finna en lösning på detta di- lemma var det så kallade kamratäktenskapet, ett begrepp som introducerades i den svenska debatten genom Dagmar Edqvists roman Kamrathustru (1932), och som därefter blev ett omhuldat tema för trettiotalets kvinnliga författare.19 Som framgår av en
osignerad artikel i Husmodern med titeln ”Kamratäktenskapet – är det av ondo eller godo?”, kunde begreppet ha flera betydelser. Dels
avsågs ett äktenskap där också hustrun genom sitt arbete ”drar pengar till hushållet och makarna därför i stort sett halvera hem-
17 Lindholm 1992, passim. 18 Fjelkestam 2002, s. 132 f. 19 Fjelkestam 2002, s. 131. Kamrathustrutematiken i trettiotalslitteraturen diskuteras
av Fjelkestam i kap. 4, särskilt sidorna 131–151, samt i Jonsson 2001 i avsnittet ”Kam- ratideologi i litteraturen”, s. 161–170.

22 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 23
mets utgifter”. Dels kunde det stå för ”en icke-legitim, men i viss
mån erkänd och på trofasthet grundad förbindelse mellan två unga människor, som ännu icke hade råd att tänka på hem och familj”.20 För de par som var gifta innebar kamratideologin ett gemensamt försörjningsansvar och en ökad möjlighet för kvinnorna att kunna förena äktenskap och yrkesliv.21 För de ogifta blev kamratäkten- skapet förenligt med tidens primitivistiska strömning och dess krav på driftsutlevelse. Även utanför äktenskapet var det möjligt
för mannen och kvinnan att leva ut sin sexualitet. Men kamratska- pet kunde också tjäna som ett ideal såtillvida att det uttryckte en dröm om ett kamratsamhälle, som byggde på ett jämlikt förhål- lande mellan man och kvinna, ett samhälle präglat av samförstånd och där bägge könen strävade mot samma mål.22
Den jämlika kamratideologin var dock inte allenarådande.
Tvärtom hamnade den på kollisionskurs med den samtida mo- derskapsideologin. Krisen i befolkningsfrågan ställde frågan om
barnafödandet på sin spets. Vad innebar den nya samlevnadsfor- men för reproduktionen? Var den överhuvud taget förenlig med kvinnans uppgift som mor? Modersinstinkten betraktades som ett kvinnligt särdrag, och samtidens debatter kom följaktligen att handla om moderlighetens plats i det moderna samhället.23 Av somliga ansågs det sjunkande födelsetalet bero på kvinnoeman- cipationen och på kvinnornas utträde på arbetsmarknaden. Sida
vid sida med kamratideologins likhetshetsideal betonades skillna- derna mellan könen.
Alice Lyttkens debuterade 1932 och skrev sammanlagt sju
romaner under decenniet: Synkoper (1932), Flykten från vardagen
20 Husmodern 1933:52, s. 40 f. och 47. 21 Se bl.a. Fjelkestam 2002, s. 136. 22 Jonsson 2001, s. 104. 23 Fjelkestam 2002, s. 152.

24 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 25
(1933), …kommer inte till middagen (1934), Det är inte sant (1935), Det är mycket man måste (1936), Det är dit vi längtar (1937) samt Falskt vittnesbörd (1939). Med undantag för den sistnämnda, som är en släkt- och familjekrönika med start i det begynnande 1900-ta- let, är Lyttkens övriga trettiotalsproduktion typiska samtidsroma- ner med en välutbildad ung kvinna som huvudperson. Därmed
blir det möjligt för Lyttkens att fånga upp tidens aktuella debat- ter och placera sina protagonister i korselden av samtidens frågor: Vari består kvinnornas problem? Hur ska förhållandet mellan kö- nen se ut? Är kvinnans uppgift i hemmet eller i samhällslivet, eller
kan hon förena dessa verksamhetsfält?
det heliga moderskapet. Synkoper och Flykten från vardagen Debutromanen Synkoper beskrivs av Alice Lyttkens i memoarerna på följande sätt:
Den manliga huvudpersonen är en finansman, modell Ivar Kreuger, iskall
och med affärer som det enda och högsta i livet, den kvinnliga är en fattig
frånskild kvinna med radikala idéer, som utled på penningbekymmer, ger sig
in i äktenskapet med honom. Hon får bittert ångra det när hon förstår att
hon har gift sig med en känslolös robot.24
Som Lyttkens kortfattade beskrivning antyder är Synkoper en his- toria om ett äktenskap. Kerstin Rekkius bor med sin mor och sina
två barn, då hon träffar den betydligt äldre Walter Brinkman, av omgivningen beskriven som ett finansgeni. När Kerstin tackar ja
till hans frieri handlar det inte om kärlek; hon hyser aktning och respekt för sin blivande man, men hon tar också med hans förmö-
24 Lyttkens 1979, s. 42.

24 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 25
genhet i kalkylerna. Dels tänker hon på sina barn och den framtid
hon kan erbjuda dem, dels handlar det om hennes egna utsikter; som gift skulle hon få ”tid och råd att resa, läsa och bilda sig”.
Framför allt skulle hon få tid att skriva, ty ”först och främst ville hon vara Kerstin Brinkman, författarinna.”25
Möjligheten till ekonomisk trygghet och inte minst personlig utveckling är alltså Kerstins främsta drivkrafter, och för henne
blir äktenskapet en besvikelse rent känslomässigt. Den ekonomis- ka oron på världsmarknaden hotar nämligen inte bara de Brink- manska finanserna utan också kärlekslivet; då mannen tvingas
ägna allt mer tid åt sina affärer glömmer han ”nästan helt bort den sexuella sidan av deras samliv”, och förstår inte att ”det sexu- ella livet för henne var den mogna kvinnans absoluta krav”.26 Den främsta orsaken till Kerstins missnöje är dock hennes svårigheter
att realisera sina författardrömmar. Trots att hon tidigare skrivit
glödande inlägg i den kommunistiska tidskriften l´Orage, har hon i och med giftermålet anpassat sig till en ny livsstil. Skamset kon- staterar hon att hon sålt sin frihet för ett liv i bekvämlighet, vilket hämmat hennes kreativitet: ”Kerstin skämdes över sig själv. Hon
sprang ju omkring på samma sätt som de hon förr föraktat. Lika
tom och lika innehållslös. Hon hade blivit en slav under behov
och ställning.”27 När det gäller Kerstins skrivande är det alltså inte
mannen som hindrar henne, och han framstår heller inte som en iskall och ”känslolös robot”. Tvärtom ger han många gånger prov
på att han bryr sig om sin hustru och deras gemenskap. Han vill
att hon ska ha något att syssla med och uppmuntrar hennes planer: ”Tro mig, när jag säger att sysslolösheten är grunden till de flesta
25 Lyttkens 1932, s. 80. 26 Lyttkens 1932, s. 120. 27 Lyttkens 1932, s. 109.

26 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 27
olyckliga äktenskap i vår klass.”28 Genom att beskriva ett äktenskap mellan ett finansgeni, ”mo-
dell Ivar Kreuger” och en ung radikal kvinna med kommunistiska
sympatier ställer Alice Lyttkens frågan om kvinnans möjligheter att förena sina drömmar om en egen självständig verksamhet med ett gott äktenskapligt liv på sin spets. Ett annat tema, som fort- sättningsvis blir mer framträdande, handlar om svårigheterna att vara trogen sina ideal. Samtidigt som Kerstins radikala väninna,
Elsa, anklagar henne för att ha svikit sin politiska övertygelse, utnyttjar hon sin vänskap med Kerstin för att vidarebefordra in- formation om Walters affärsplaner till Sovjetunionen. Men också
principen om äktenskaplig trohet blir ifrågasatt, då Walters vuxne son Jerome plötsligt dyker upp i det Brinkmanska hemmet. Han
livar inte bara upp den äktenskapliga tristessen utan skapar också oro, då han och Kerstin förälskar sig i varandra. Som en ytterli- gare komplikation inleder Jerome i hemlighet ett förhållande med
Elsa. Dock ser Lyttkens till att undanröja såväl Elsa som Jerome
ur handlingen och därmed också de yttre hoten mot äktenskapet.
Jerome bestämmer sig för att resa utomlands, varefter han dör i
en bilolycka. Strax därefter dör också Elsa efter att ha aborterat
det barn hon väntade med Jerome. På sin dödsbädd ångrar hon
emellertid sveket mot Walter. För Kerstin berättar hon om Sovjets
planer på att konkurrera ut hans finansimperium, vilket gör att
han kan reda ut sina affärer.
Först när dessa hinder är undanröjda sker en vändning i Ker- stins liv. Samtidigt som hon upptäcker att hon väntar barn med
Walter, bestämmer hon sig för att ägna sig åt något nyttigt. Hon
erbjuder sig att ta hand om mannens tiggarbrev, vilket ger hen- nes liv en ny mening: ”Trots alla de olyckor hon fick bevittna blev
28 Lyttkens 1932, s. 107.

26 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 27
hon gladare och nöjdare och kände en alldeles ny frid och stillhet i sitt inre.”29 I hemlighet börjar hon också skriva på en radiopjäs.
Denna blir uppförd i samma stund som Walter kommer hem och berättar om Jeromes tragiska död, vilket får Kerstin att stänga av
radion. Också Walter får genom denna tragiska händelse tillfälle
att ompröva sitt liv. Han blir medveten om sin brist på tolerans
och inser att han bara är en människa som alla andra. Så slutar
romanen med att han trots allt känner ett jubel inom sig: ”Mitt barn – liv av mitt liv”30
”Vet du, jag har en känsla av att jag hitintills i hela mitt liv hop- pat och sprattlat och ryckt som en fisk på land. Men nu har jag en
förnimmelse av att jag plötsligt kommit i det element, där jag får lugn och ro och vila Det känns så ”,31 lyder Kerstins sista replik i romanen. Till skillnad från Lyttkens skildring av äktenskapet i
memoarerna, där hon skriver att det blir något som den kvinnliga huvudpersonen ”får bittert ångra”, slutar romanen i harmoni; Ker- stin har försonats med sig själv och sitt öde och kan därmed också försonas med mannen.
I Kristina Fjelkestams undersökning av modernitetens litterära
gestalter i mellankrigstidens Sverige står den litterära representa- tionen av den nya kvinnan i fokus. Om än iklädd olika skepnader,
ifrågasätter hon det etablerade normsystemet och bidrar därmed till konstruktionen av en ny kvinnlighet. Dock gällde detta långt
ifrån alla periodens samtidsromaner.32 Ett undantag var de så kall- lade äktenskapsromanerna, en romanform som visserligen tidigare tjänat som feministiskt debattforum – inte minst på 1880-ta- let – men som under mellankrigstiden snarast skildrar den ”ny-
29 Lyttkens 1932, s. 254. 30 Lyttkens 1932, s. 270. 31 Lyttkens 1932, s. 269. 32 Fjelkestam 2002, s. 37.

28 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 29
blivna hustruns lyckade internalisering av könskomplementär kvinnlighet”.33 Som Fjelkestam noterar, var frågan om kvinnans
bestämmelse livligt debatterad i 1880-talets kvinnliga äktenskaps- skildringar. Dock var det få av dessa som förespråkade uppbrottet
ur familjen som en tänkbar utväg, utan flertalet sökte finna kom- promisslösningar, som gjorde det möjligt att tillfredsställa kvin- nans behov av såväl äktenskaplig trygghet som frihet och obero- ende.34
Synkoper faller väl in i denna äldre tradition. Trots att Kerstin inledningsvis hellre ser sig som författare än hustru, behandlas frigörelseproblematiken ytterst summariskt. Genom Lyttkens val
att göra Walter till ett ”finansgeni”, slipper Kerstin alla ekonomiska
bekymmer. Det faktum att hon skriver en radiopjäs ger visserligen
en signal om att hennes författarambitioner så småningom kan bli verklighet, men det är genom att hjälpa mannen med hans tiggar- brev, det vill säga genom att utföra ett obetalt arbete i välgören- hetens tjänst, som hon finner mening med livet. Någon egentlig
konflikt mellan äktenskapet och den egna författarverksamheten
föreligger heller inte, eftersom Kerstin har alla yttre förutsättning- ar för att lyckas med sitt skrivande; hon har såväl tid och pengar som mannens välsignelse. För Kerstins del ligger problemet snarare
inom henne själv, vilket också framkommer i kapitlet ”Psykoana- lys”, där hon utifrån sina egna erfarenheter får utveckla synen på barndomens och uppväxtens betydelse i ett samtal med maken.
På grund av en hård och kärlekslös uppfostran drabbades hon i
ungdomen av ”mindervärdighetskomplex” med ett därtill hörande självhävdelsebehov, förklarar hon. I takt med att hennes villkor
förbättrats har emellertid ”den inre driften till att bli något, till att
33 Fjelkestam 2002, s. 40 f. 34 Heggestad 1991, s. 101.

28 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 29
Alice Lyttkens debutroman Synkoper utkom 1932.

30 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 31
själv skapa något”,35 försvunnit. I Synkoper är det alltså inte den yttre verkligheten som hindrar Kerstin från att förverkliga sina
drömmar. Tvärtom ges en psykologisk förklaring till hennes till- kortakommanden; det är den egna bakgrunden som är roten till hennes problem.
Utmärkande för mellankrigstidens äktenskapsromaner är ock- så, hävdar Fjelkestam, att det lyckliga förhållandet inte baseras på ekonomisk likställdhet utan istället på de gemensamma barnen.
Som ett exempel anförs Tyra Bogrens Vi kvinnor (1935), en roman som visserligen kritiserar det kärlekslösa konvenansäktenskapet, men som samtidigt visar på ”moderskapet som en lycklig lösning på problemet”.36 Även här finns tydliga paralleller till Synkoper, där vetskapen om det väntade barnet blir det som leder Kerstin och
Walter fram till försoning och gemenskap. Den antydda eman- cipationsproblematiken i romanens början, frågan om kvinnans möjligheter att förena sina olika roller – den som maka, mor, äls- karinna och konstnär – utvecklas alltmer till att gälla frågan om att fatta de rätta valen och att acceptera att man inte kan få allt.
Inför valet mellan Jerome och Walter konstaterade Kerstin att hon
älskade den ene för det den andre saknade, ”men det hon fann hos Walter vägde oändligt mycket tyngre i vågskålen”.37 Till skillnad
från Elsa, som älskar Jerome passionerat och hämningslöst och
dör av kärlekens konsekvenser, handlar det för Kerstins del om
personlig utveckling och mognad. Om än med ett visst mått av
resignation gäller det att värdesätta det man har och acceptera livets villkor.
Till skillnad från Synkoper handlar Alice Lyttkens nästa roman, Flykten från vardagen (1933), om ett uppbrott ur äktenskapet men
35 Lyttkens 1932, s. 103. 36 Fjelkestam 2002, s. 42. 37 Lyttkens 1932, s. 217.

30 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 31
också om det liv, som följer på detta uppbrott. I romanens inled- ning möter vi Eva Böge, en 24-årig fil. mag. från Lund och blivande
lärare. Till hennes egenskaper hör också hennes fulhet, vilket be- tyder att hon är ”ständigt pinad av att behövas skämmas för sin lilla runda lekamen och sitt inte så värst tilldragande ansikte”.38 När hon träffar Olof von Orthe, en medelmåttig medicine stude- rande med tvivelaktig karaktär, stora skulder och dåliga framtids- utsikter, blir hon omedelbart förälskad och börjar drömma om ”ett gott kamratskap och en varm uppoffrande kärlek … Och mjuka barnaarmar som slingrade sig om ens hals”.39 Också Olof ser i Eva ett lämpligt gifte. Hennes far är nämligen en av landets mest fram- stående läkare, vilket han hoppas ska främja hans karriär. Efter
några veckor inser Eva dock att hon gjort sitt livs misstag, då hon gift sig med en man utan att först lära känna honom. Än värre blir
situationen då de flyttar upp till Stockholm, där Eva får arbete på
en flickskola och inackorderas hos en svåger och svägerska, medan
Olof bor på sjukhuset, där han fått tjänst. Med detta arrangemang
upphör det äktenskapliga samlivet mellan makarna, och i likhet med Kerstin i Synkoper upptäcker Eva att hon saknar den sexuella gemenskapen med mannen. Trots sin blyghet tar hon upp proble- met till diskussion och tillstår: ”Ja, det finns en fysisk längtan –
även hos mig. – Men du har försummat mig … i det fallet.”40 Dock handlar det lika mycket om hennes längtan efter barn: ”Jag vill ha
min kärlek fullkomnad genom ett barn jag vill det jag är bestämd att bli – mor”41
I Flykten från vardagen varieras alltså samma tema som i Syn- koper. Också här handlar det om ett äktenskap, som ingås utan att
38 Lyttkens 1933, s. 7. 39 Lyttkens 1933, s. 59. 40 Lyttkens 1933, s. 115. 41 Lyttkens 1933, s. 115 f.

32 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 33
det föreligger någon ömsesidig kärlek mellan parterna, och också här blir mannens karriär ett hinder för makarnas sexuella samliv.
Men till skillnad från Walter Brinkman, som trots allt håller av sin hustru, är Olof von Orthe en man, som cyniskt utnyttjar Eva för sina egna syften. Någon möjlighet att låta barnet bli den försonan- de länken mellan makarna finns heller inte för Evas och Olofs del.
Då Eva återigen för saken på tal med sin man, bekänner han att han är steril, vilket innebär dödsstöten för deras äktenskap. Full av
bitterhet utbrister Eva: ”Det är det grövsta bedrägeri en man eller kvinna kan göra sig skyldig till men dig generade det inte! Fastän du med dina cyniska ögon säkert förstod att det som intensivast drev mig till dig – handjuret – var min modersinstinkt”42
Trots utbildning och eget yrke är det alltså modersinstinkten
som är Evas främsta drivkraft i livet, vilket också är skälet till att hon bestämmer sig för att skiljas. Men även om Eva finner sig väl
tillrätta efter skilsmässan, längtar hon både efter en mans kärlek och inte minst efter ett barn. Tanken på att hon är ensam gör sig
starkt påmind, då hon under en sommarsemester i skärgården be- traktar några lekande ungdomar:
Varför låg hon ensam? Varför kom ingen av männen över till henne, smekte
hennes kropp, kysste hennes läppar, slöt henne i sin famn? Hon skulle
kanske leva i ännu femtio år … Hälften av denna tidrymd skulle hon pinas
av samma otillfredsställda längtan, som visserligen gick att sövas och bort-
trängas av arbetets monotona rytm men aldrig göras skadeslös. Bitterhet,
manhat, oförståelse för ungdomen, allt detta skulle efter hand fylla henne,
och hon skulle själv en vacker dag sitta och hata allt det vackra, friska och
mänskliga hon hela sitt liv längtat efter. 43
42 Lyttkens 1933, s. 184 f. 43 Lyttkens 1933, s. 213 f.

32 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 33
Den skräck Eva hyser ”för att en gång sitta som en gammal, elak, egocentrisk kvinna, som sett sig bedragen på det som egentligen borde varit hennes första rättighet”,44 är det främsta skälet till att hon ber en av sina vänner, konstnären Arne Rabe, att ställa upp
och göra henne med barn, trots att han är gift. Några krav på ho- nom tänker hon heller inte ställa; hon ska uppfostra och försörja sitt barn på egen hand.
En variation på samma tema finner vi också i den sista delen av
Agnes von Krusenstjernas Pahlensvit Av samma blod (1935), som avslutas med att tre unga gravida kvinnor slår sig ner på godset Eka utan några legitima fäder.45 Men medan Krusenstjerna låter
Pahlensviten mynna ut i en utopisk vision – tillsammans ska de
blivande mödrarna skapa ”ett stort och kärleksfullt rike för barn och kvinnor”46 – låter Lyttkens sin protagonist möta en betydligt hårdare verklighet då hon, i strid med samhällets konventioner, beslutar sig för att följa sin modersinstinkt. När hon, då barnet väl
är fött, vägrar att uppge barnafaderns namn för såväl kyrkans som samhällets representanter, inser hon att hon antingen blir betrak- tad som en ”omoralisk och förtappad varelse”47 eller som offer för en ”skurkaktig förförare”.48 Dessutom kommer sonen att stämplas som ”oäkting”. Att Eva dessutom kommer att tvingas leva på en
lögn blir hon varse, då hon berättar om sin graviditet för före- ståndarinnan på skolan där hon arbetar. Trots att denna uttrycker
den största förståelse för Evas handlande, ger hon henne samtidigt rådet att låta omvärlden tro att Olof von Orthe är barnets far: ”Om det skulle komma ut att du hade ett barn utan officiell far, skulle
44 Lyttkens 1933, s. 246. 45 Svanberg 1989, s. 357 f. 46 Krusenstjerna 1935, s. 478. 47 Lyttkens 1933, s. 271 48 Lyttkens 1933, s. 274

34 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 35
du få gränslöst mycket obehag som lärarinna.”49 Till skillnad från Kerstin, för vilken moderskapet är oupplös-
ligt förknippat med äktenskapet, är Eva en kvinna som bryter med det rådande genuskontraktet då hon väljer att skaffa sig ett barn utan officiell far. Även om Lyttkens betonar driftslivets betydelse
för protagonisterna i såväl Synkoper som Flykten från vardagen, ac- centueras konflikten mellan kvinnans biologiska instinkter och
samhällets normer, eller om vi så vill den mellan natur och kultur, i den senare. Flykten från vardagen kan därför ses som ett tydligt exempel på trettiotalets primitivistiska strömningar. För kvin- nans del gällde det inte bara att bejaka sitt driftsliv utan också sin bestämmelse som mor, även om hennes handlande kolliderade med kultursamhällets krav på äktenskap och på barnets rätt till två föräldrar. Eva kan därför, som Carina Waern konstaterar, ses
som representant för ”den sunda och livskraftiga sexualiteten i motsats till de hedonistiska spratteldockor som enligt tidens mode (30-talet) åberopar sig på Freud”.50 Samtidigt som den moderna
psykoanalysen får tjäna som förklaringsmodell för att förstå Evas problem i vuxen ålder, ställer sig alltså Lyttkens avvisande till den Freud-uppfattning som innebär ett bejakande av den fria sexuali- teten, vars budskap bland annat läggs i munnen på Evas mondäna svägerska. Dennas deklaration att man inte kan bli lycklig ”annat
än genom att leva ett fritt driftsliv”,51 framstår dock snarast som den moderna kulturkvinnans försök att undkomma sin otillfreds- ställelse med livet. För att slippa känslan av meningslöshet gäller
det att skaffa sig så många älskare som möjligt.
De kvinnliga författarnas förhållande till trettiotalsprimitivis- men har varit omdebatterad och omstridd. Som Bibi Jonsson vi-
49 Lyttkens 1933, s. 261. 50 Waern 1984, s. 148. 51 Lyttkens 1933, s. 123.

34 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 35
sat, har denna strömning ofta setts som en manlig företeelse och förknippats med en kvinnosyn som snarare befäst än ifrågasatt en traditionellt könspolär syn på könen.52 Mannen har varit den aktiva givaren och kvinnan den passiva mottagaren. ”Den sexuella
utlevelsen blev”, som Jonsson uttrycker det, ”en symbol för ojäm- likheten mellan könen”.53 Jonsson vill uppvärdera kvinnornas roll
i det primitivistiska projektet genom att visa hur många av tidens kvinnliga författare, som lät sina kvinnliga protagonister bejaka sin sexualitet. Likväl menar hon att deras hållning ofta var motsägel- sefull. ”Moderskultens moder” har, skriver Jonsson, ”underordnat
sig sexualiteten endast för att fullgöra reproduktionens krav.” Där- med avsäger hon sig samtidigt sitt sexuella begär.54
I Flykten från vardagen tilldelas kvinnan en synlig plats på den primitivistiska kartan; hon begåvas med ett sexuellt begär, samti- digt som hennes moderliga och livgivande egenskaper lyfts fram.
Kvinnan får med andra ord representera naturen, medan männen
får stå för kulturen – Olof von Orthe som steril medicinsk forska- re och Arne Rabe som, visserligen fertil, men likväl självupptagen
konstnär, vars skaparkraft uteslutande ägnas konsten. När Kerstin
genomför sitt modersprojekt utan samhällets välsignelse, kräver detta sitt pris. Kärleken till barnet innebär samtidigt att kvinnan
måste avstå från kärleken till mannen, när reproduktionens krav väl är fullgjorda.
Evas deklaration, att hon vill stå ensam med sitt beslut, hin- drar dock inte att hon fortfarande längtar efter en mans kärlek. Så
småningom tycks hennes önskan bli uppfylld, då Arne kommer tillbaka till henne, nu som änkling, och förklarar att han älskar henne. Dock inser Eva att de inte har någon framtid tillsammans.
52 Jonsson 2001, s. 124 f. 53 Jonsson 2001, s. 124. 54 Jonsson 2001, s. 132.

36 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 37
Arnes livsfilosofi, som sammanfattas i romanens titel Flykten från vardagen, rymmer inte någon plats för ett stabilt familjeliv:
Varför tror du att människor reser, ruinerar sig för struntsaker, jobbar,
begår brott, hänger sig åt laster, jagar efter sensationer och äventyr? Jo, av
den enkla anledningen att de måste slingra sig undan den fruktansvärda
vardagen. Att dag efter dag se samma omgivning, äta i samma matsal,
sova i samma säng, älska samma kvinna, och sedan ha hela raden av exakt
likadana människor omkring sig som säger likadana ord, har samma åsikter,
samma tankar, samma bildningsgrad, samma kläder, ja, samma själar och
kroppar, nej, Eva, det står de flesta inte ut med!55
Skräcken för vardagslivets tristess får Arne att lämna Eva, även om
han återkommer efter några år och ber henne förlåta honom. Nå- gon anpassning från Arnes sida är det dock inte fråga om; istället vill han att hon ska fly vardagen tillsammans med honom. Trots att
Eva frestas av hans erbjudande, inser hon att Arne lider ”av tidens obotliga sjukdom: leda”. Lika lite som Olof von Orthe förstår han
den tillfredsställelse som barnet kan skänka livet, och för Evas del är valet därför inte svårt. Hon bestämmer sig än en gång för att en- sam ta hand om sitt barn. Därmed slutar också historien med att
Eva för sonen viskande deklarerar att deras roman fått ”en happy end”.56
Både Synkoper och Flykten från vardagen är romaner över vilka ”Moderskapets välsignelse” kan sättas som en passande rubrik.
Men medan Lyttkens debutroman hyllar moderskapet såtillvida att det blivande barnet får makarna att ompröva sina liv och där- med försonas, får det en helt annan laddning i Flykten från varda-
55 Lyttkens 1933, s. 313. 56 Lyttkens 1933, s. 387.

36 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 37
gen. Här blir inte kvinnans längtan efter barn något som för man- nen och kvinnan närmare varandra utan tvärtom det som tvingar könen isär. Visserligen rymmer även Synkoper ett visst mått av uppgivenhet, då försoningen mellan makarna knappast präglas av någon himlastormande kärlek, men i Flykten från vardagen kom- mer en mer pessimistisk och könspolär uppfattning till uttryck; mot kvinnan som livgivande natur ställs mannen som steril kultur.
Kvinnans längtan efter kärlek, gemenskap och familjeliv blir en
orealiserbar utopi som inte har någon plats i den rådande verklig- heten. I denna kan klyftan mellan könen inte överbryggas.
Arbetet eller kärleken, ... kommer inte till middagen Den i Synkoper endast antydda emancipationstematiken utvecklas alltså med full kraft i Flykten från vardagen, där frigörelsen går så långt att kvinnan säger nej till mannen och tar ansvar för sitt eget liv. Också i sin nästa roman, ... kommer inte till middagen (1934), återkommer Lyttkens till detta tema men nu med en ung medi- cine licentiat som huvudperson. Emellertid är den kvinnliga pro- tagonisten inte bara läkare utan dessutom forskare med lysande framtidsutsikter, vilket innebär att konflikten får ytterligare en
dimension. Här handlar det inte bara om att välja mellan man och
barn utan också mellan mannen, barnet och karriären. Som den
kvinnliga protagonisten uttrycker det i slutet av romanen, hade hon inte ”bara velat ha sin kroppsliga längtan mättad, nej även sin andliga hunger”.57
När Inga Reiller presenteras i romanens inledande kapitel sker
detta i ett samtal mellan fyra manliga medicinare i Serafimerla- sarettets läkarematsal en septemberdag 1931. Inga Reiller, som av
sina kolleger omtalas med bara sitt efternamn, har vunnit sina
57 Lyttkens 1934, s. 208.

38 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 39
kollegers aktning på grund av sin duglighet och sin ”kristallklara kamratkänsla”, vilket betyder att hon inte försökt skaffa sig favörer på grund av sitt kön. Därmed är hon också, som en av dem yttrar,
unik ”inom det kvinnliga släktet”.58 Trots att Reiller besitter de
egenskaper som gör henne till en fullvärdig medlem i den manliga yrkesgemenskapen, kommer samtalet också att röra sig om hennes fysiska företräden. Som en av männen konstaterar, är hon, trots att
hon egentligen inte ser någonting ut, ”så behändigt liten och nätt” och har en blick i vilken det ligger något ”tungt och fascinerande”.
”Ögonen förråder Reiller; hon är förbanne mig – fastän hon envist
skyddar sitt ömtåliga jag – lika mycket kvinna som …59 Att Reiller är en riktig kvinna framkommer också då hennes
framtid som forskare kommer på tal. Som en av hennes kollegor
yttrar vore det synd om hon lämnade den praktiska läkarbanan: ”Hon är skapt till läkare. Helt enkelt beundransvärd i sitt aldrig
sviktande lugn och med sitt självfallna medlidande.”60 Samtalet
mellan de manliga medicinarna visar alltså med önskvärd tydlig- het att deras kvinnliga kollega inte delar deras gemenskap på lika villkor. Hon undgår varken den manligt objektiverande blicken
eller uppfattningen att kvinnans vårdande egenskaper gör henne bättre lämpad för praktisk sjukvård än för forskning. Trots sin lä- karrock framstår Inga Reiller i allra högsta grad som representant
för sitt kön.
Samtidigt som romanens inledande sidor ger berättelsen en
fast tids- och rumsmässig förankring mot vilken samtidens dubbla syn på den välutbildade kvinnan avslöjas, presenteras även den konflikt som är Inga Reillers egen. Under lunchen med sin chef,
Gärdin, berättar hon att hon planerar att gifta sig, men att hon
58 Lyttkens 1934, s. 13. 59 Lyttkens 1934, s. 14. 60 Lyttkens 1934, s. 10.

38 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 39
trots sin kärlek ändå inte är lycklig: ”[F]örr var jag en människa med ett mål; nu har jag blivit två personer med olika intressen.
Dessa ligger i ständig fejd med varandra. Den ena vill arbete, den
andra vill kärlek. Båda strävar efter att bli nummer ett. Där har du
svårigheten.”61 Under det fortsatta samtalet får Gärdin tillfälle att presentera en modern lösning på detta dilemma. På Ingas fråga om
hon borde välja bort kärleken till förmån för arbetet, är hans svar att hon inte ska välja bort kärleken, det vill säga sexualiteten: ”Na- turen kräver obönhörligen sin rätt av en människa, som är sund och vill förbli ren. Ja, just ren!” Enligt Gärdin är Inga fast i ”fördo- mar och renlevnadsideal”, och hans råd blir därför: ”Gör dig dem kvitt! Gift dig inte!” För Gärdin har sexualiteten inte nödvändigt- vis funktionen ”att höja nativitetskurvan”, och den är inte heller något som nödvändigtvis behöver praktiseras inom äktenskapet.62 Med tanke på att arbetet för Inga är hennes ”väsens uttrycksform”, bör hon avstå från äktenskapet och överlåta barnafödandet och hemmets skötsel på de kvinnor som inte satsar på sin karriär. Ett
skäl är, hävdar han, att den yrkesarbetande kvinnan inte kan upp- fylla barnens behov; skaffar hon barn handlar det endast om ”ren- odlad egoism – fastän omgiven av moderskapets helgongloria”.63 Ett annat är att kvinnan hindras av de konservativa och krävande äkta männen. Även om äktenskapet enligt Inga numera ofta byg- ger på ”nyare principer”, som innebär att ”[v]ar och en av makarna sköter sitt, var och en har ju sina egna inkomster, förfogar över dem etcetera”, hamnar makarna, enligt Gärdin, förr eller senare i ”ett vanligt standardäktenskap”.64
Inga låter sig emellertid inte övertalas och står fast vid sitt be-
61 Lyttkens 1934, s. 24. 62 Lyttkens 1934, s. 25 f. 63 Lyttkens 1934, s. 28. 64 Lyttkens 1934, s. 28 f.

40 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 41
slut att gifta sig med Gösta Arfvenius, en ung skuldsatt arkitekt utan förmögenhet. Dock visar det sig snart att Gösta är en typisk
representant för det borgerliga äktenskapets krävande och kon- servativa äkta män, även om kraven på hustrun kryddas med en rejäl dos kärleksfullt ”pjoller och jolt”.65 Att äktenskapet ingåtts på olika premisser blir också uppenbart för Inga. Medan hennes
egna förhoppningar ställdes till ”ett barnlöst kamratäktenskap, där var och en på samma sätt som hitintills skulle sköta sitt arbete och sin ekonomi”,66 tycker Gösta att barnen är meningen med li- vet, samtidigt som han anser att tillvaron ”blivit ett helvete för männen sedan kvinnorna börjat arbeta utanför hemmet”,67 en om- ständighet som antyds redan i romanens titel, som syftar på Ingas återkommande replik, då arbetet kräver att hon ofta arbetar över på sjukhuset. Konflikten mellan makarna – vilka alltså företräder
kamratideologin respektive modersideologin – men också konflik- ten inom Inga själv, accentueras då hon upptäcker att hon väntar barn, samtidigt som Gösta blir utnämnd till stadsarkitekt i sin hemstad. Då Gärdin strax därpå erbjuder henne att bli hans as- sistent i ett kommande forskningsprojekt, når krisen sin kulmen.
I samma stund som hon känner barnets första sprittande rörelser bestämmer hon sig för att lämna Stockholm och vetenskapen med
motiveringen: ”Barnet jag väntar fordrar detta av mig.”68
I likhet med Synkoper, som följer det mönster som enligt Fjel- kestam utmärkte mellankrigstidens äktenskapsroman, det vill säga anpassningen till en könskomplementär kvinnlighet, blir bar- net den enande faktorn mellan mannen och kvinnan, eller snarare den faktor som tvingar kvinnan att välja. Emellertid är Ingas val
65 Lyttkens 1934, s. 45. 66 Lyttkens 1934, s. 49, 67 Lyttkens 1934, s. 100. 68 Lyttkens 1934, s. 185.

40 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 41
mer framtvingat av plikt än av någon verklig önskan att lämna sin vetenskapliga bana. ”Om man påstår att Inga längtade efter
uppbrottet från Stockholm, skulle man göra sig skyldig till en grov
osanning”,69 skriver Lyttkens. Ingas val innebär därför inte att den grundläggande konflikten inom henne själv är löst, och uttröttad
och sliten mellan alla olika krav och önskningar drabbas hon av kollaps och även av missfall, varefter hon flyttar med mannen till
den lilla staden i landsorten för att bli hemmafru.
När Bibi Jonsson kommenterar protagonistens förlust av bar- net, ser hon det som ett uttryck för den allmänt rådande upp- fattningen ”att den blivande moderns yrkesarbete, även om det inte var fysiskt betungande, verkade menligt för fostrets hälsa”.70 Dock är det inte enbart yrkesarbetet i sig som framkallar Inga Reillers kollaps, utan också de påfrestningar som har sin grund i
det olyckliga äktenskapet. Missfallet kan därför även ses som en
symbolisk bekräftelse på att det inte längre finns någon kärlek
mellan makarna, ett mönster som känns igen från 1880-talets äk- tenskapsdebatterande litteratur, där det sjuka barnet får gestalta det kvinnliga jagets konflikter i förhållande till mannen. Överlever
barnet blir det ett tecken på att också äktenskapet är livskraftigt.
Dör det betyder det att äktenskapet är dömt till undergång.71
Alice Lyttkens gör också klart för läsaren att Inga Reiller inte
är ”skapad för att parasitera, varken på mannen eller andra”.72 Inte heller är hon lämpad att axla rollen som hemmafru, vilket betyder att köttbullarna bränns vid och mannens kostymer blir malätna.
Då hon dessutom blir utsatt för småstadens skvaller och svärmo- derns missnöje får hon nog. Hennes dröm om att kunna mättas
69 Lyttkens 1934, s. 220. 70 Jonsson 2008, s. 107. 71 Heggestad 1991, s. 102. Se även Nordin Hennel 1981, s. 18. 72 Lyttkens 1934, s. 219.

42 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 43
både i sin ”kroppsliga längtan” och sin ”andliga hunger, som var väl så pockande som den kroppsliga”,73 går därmed i kras eftersom de fysiska behovens tillfredsställelse har ett alldeles för högt pris.
Inga skriver därför till sin forne chef Gärdin, vilken ordnar ett sti- pendium så att hon kan resa till Berlin och skriva sin avhandling.
I romanens slut kan hon ta den brusande staden ”med allt detta myllrande levande liv” i besittning.74 Genom att Lyttkens befriar sin kvinnliga protagonist från moderskapets krav, ges hon möjlig- heten att ta ytterligare ett steg på kvinnoemancipationens, om än med svårigheter kantade, väg. Dock kräver detta att hon lämnar
det borgerliga äktenskapet bakom sig. Än tycks tiden alltså inte
mogen för att både kroppen och själen ska få sitt.
Pusslet går ihop. Ann Ranmark-trilogin I romantrilogin om Ann Ranmark, Det är inte sant (1935), Det är mycket man måste (1936) samt Det är dit vi längtar (1937), vidare- utvecklar Lyttkens många av de teman och frågor som diskuteras i hennes tidigare trettiotalsproduktion. Genom de tre delarna får
vi får följa den kvinnliga protagonisten från det hon är 27 år till dess hon fyllt 35, från hennes första stapplande steg som självför- sörjande yrkeskvinna fram till det ögonblick då hon kan utbrista ”äntligen började pusslet gå ihop”.75 Som pusselmetaforiken anty- der handlar det för Anns del om att sträva mot att uppnå ett helt och sammanhängande jag, och romansviten kan därför ses som en utvecklingsroman i tre delar, där var och en skildrar varsin etapp i hennes utveckling.
Också huvudpersonen Ann Ranmark företer likheter med fle- ra av Lyttkens tidigare romanhjältinnor. Precis som fil. mag. Eva
73 Lyttkens 1934, s. 208. 74 Lyttkens 1934, s. 282. 75 Lyttkens 1937, s. 279.

42 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 43
Böge i Flykten från vardagen och med. lic. Inga Reiller i …kommer inte till middagen är hon välutbildad och har en gedigen borgerlig bakgrund; fadern är hovrättsråd, och när berättelsen börjar har Ann studerat juridik i fem år och är sedan sju månader anställd på Julia Mosséns advokatbyrå. Julia är en originell och färgstark
kvinna, som i trettio års tid ”stritt för individens, men framför allt för kvinnans rätt”.76 Hon är med andra ord kvinnosakskämpe och som sådan orubbligt förvissad om att kvinnor inte på något sätt är underlägsna männen:
Vi lever i en maskuliniserad kultur och de flesta kvinnor får från sin första
stund ständigt höra talas om att de är männen underlägsna. Men det är
icke sant, även om det ofta kan se så ut: Kvinnan tvingas genom uppfost-
ran att känna sig som en mindervärdig varelse. Och hos henne växer det
alltefter omständigheterna fram en mer eller mindre utpräglad känsla av
mindervärdighet. Att bete sig som eller se ut som en flicka är ett skällsord
för en pojke! Kan detta stegra en liten flickas självaktning? Kan det göra
henne stolt och glad över att vara kvinna?77
Det är ur detta anförande som den första romanens titel, Det är inte sant, är hämtad. För kvinnorna, och framför allt för Ann gäller det att inse sitt eget värde och att inte tvivla på sin egen förmåga, vilket också kan ses som romanens övergripande tema. Med en
alldeles egen logik konstaterar Julia: ”Att vara kvinna är den spring- ande punkten i alla problem, som rör kvinnan”.78 Trots att berät- telsen för Anns del startar med att hon kommer till en smärtsam insikt om att hennes bristande självförtroende till största delen har att göra med det faktum att hon är kvinna, lyckas hon, tack
76 Lyttkens 1935, s. 23. 77 Lyttkens 1935, s. 52. 78 Lyttkens 1935, s. 52.

44 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 45
vare sin chef, så småningom genomskåda det rådande genussyste- met.
Julia Mossbergs glödande appell fungerar som ett ledmotiv i de
tre romanerna. I den första av dem gäller det att komma till insikt
om kvinnans underordnade ställning. Som romanens titel Det är inte sant syftar på, är det inte sant att kvinnorna är underlägsna männen. Men samtidigt stakas också målet ut. Trots sina insikter
ser Julia Mossén hoppfullt på framtiden. Bland dagens ungdom
kan man skönja en förändring, menar hon: ”Bland dem möter man män som ser naturligt på kvinnorna, kvinnor som på samma sätt ser på männen – därför att de ser så på sig själva. Och dessa kvin- nor blir goda kamrater för både män – och kvinnor!”79 För att Ju- lia Mosséns likhetsideal ska kunna förverkligas krävs det dock att
kvinnan lär sig känna stolthet över sig själv och att hon inte eftera- par männen. Men det gäller också att förändra synen på kvinnan,
något som dock gäller bägge könen. ”Kvinnoproblemet” består,
hävdar hon av tre faser: ”Den första: mannens förakt för kvinnan; den andra: kvinnans förakt för kvinnorna och den tredje: kvinnans förakt för sig själv.”80 Först när den tredje fasen är löst, det vill säga att ”kvinnan får en sund, självfallen och naturlig inställning till sig själv”, faller de övriga två punkterna bort.81 Den nya tiden kräver ärlighet och inte minst handlar det om att föra ett ”blodigt krig mot slentrianbegreppen”.82
I böckerna om Ann Ranmark fungerar Julia Mossén som be- rättelsens kvinnoemancipatoriska språkrör och hennes utsagor gäller inte bara kvinnorna i allmänhet utan i allra högsta grad Ann själv och hennes möjligheter att växa till en mogen och självstän-
79 Lyttkens 1935, s. 53. 80 Lyttkens 1935, s. 189. 81 Lyttkens 1935, s. 189. 82 Lyttkens 1935, s. 55.

44 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 45
dig människa. Efter det första samtalet med sin chef börjar hon
analysera sin egen uppväxt, varvid hon blir medveten om de olika villkor som gällt för henne själv och hennes tre bröder. Uppfostrad
till att inte revoltera har hon stillatigande åsett hur dessa favori- serats av föräldrarna på grund av sitt kön. Inte minst gäller jäm- förelserna tvillingbrodern Kirran, som fått studera i Uppsala och
fått en befattning vid hovrätten, en plats dit inga kvinnor ditintills släppts in. På grund av att föräldrarna inte velat släppa ut sin dot- ter i världen alltför tidigt, har han dessutom fått två års försprång i sin yrkesmässiga karriär.
På samma sätt som i Synkoper låter Lyttkens huvudpersonen reflektera över barndomsupplevelsernas betydelse för den egna
identitetsutvecklingen, även om hon i debutverket gör en tydligare markering genom att låta denna äga rum under kapitelrubriken ”Psykoanalys”. Som Kristin Järvstad noterar i sin avhandling om
kvinnliga utvecklingsromaner gjorde en modernare psykologisk uppfattning sig gällande i dessa från 1920-talet och framåt, genom att psykoanalysens tankegångar fick allt större spridning.83 Samti- digt som Lyttkens visar sin förtrogenhet med Freuds läror, handlar det för Anns del emellertid inte bara om ett individuellt problem utan lika mycket om ett strukturellt. Hennes svårigheter beror
framför allt på att hon är född till kvinna, vilket inte bara haft betydelse under barndomen utan fortfarande påverkar hennes villkor som vuxen. Det innebär att Anns kamp fortsättningsvis
kommer att ha såväl föräldrahemmet som advokatkontoret som spelplats.
Till skillnad från sina bröder bor Ann fortfarande hemma och
blir därför ständigt utsatt för inte bara moderns omsorger utan också dennas krav på lydnad och underordning, samtidigt som hon
83 Järvstad 1996, s. 17 f.

46 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 47
på kontoret får sin roll som yrkesmänniska ifrågasatt på grund av sitt kön. I ett försök att vinna respekt hos sina klienter införskaffar
hon ett par stora hornbågade glasögon. Men medan en av hennes
väninnor uppskattande konstaterar: ”Du ser ful och gammal ut. Ja,
verkligt respektingivande!”,84 blir hon genast avslöjad av Julia Mos- sén: ”Skaffa dig säkerhet på annat sätt min flicka! Till exempel ge- nom lite självständighet både i arbetet och privatlivet!”85 För Ann Ranmark gäller det alltså att arbeta på två olika fronter parallellt,
för att pusslet till slut ska kunna gå ihop.
Samtidigt som Ann Ranmark-trilogin är en utvecklingsroman
är den också en yrkesroman, där det dagliga arbetet på advokatkon- toret och i rättssalen upptar en stor del av utrymmet, miljöer som Alice Lyttkens för övrigt också var väl förtrogen med genom sin man advokat Yngve Lyttkens. Som Anns chef och mentor spelar
Julia Mossén här en avgörande roll. Till skillnad från modern, vars
ängsliga omsorger hotar att kväva Ann, fungerar Julia Mossén som
en hård läromästare, som tvingar Ann att fatta självständiga beslut i alla de komplicerade frågor som uppstår i arbetet som skilsmäs- soadvokat. I romansvitens olika delar ställs Ann inför rättsfall,
som inte bara får illustrera det borgerliga äktenskapets avigsidor och den rådande dubbelmoralen, utan som också fungerar som prövningar på Anns väg till ett självständigt liv. Ett exempel är
då Ann i Det är inte sant får företräda en kvinna som lurats in i ett äktenskap med en äldre, väletablerad man, som visar sig vara homosexuell och som gift sig enbart för att slippa den skandal som ett avslöjande skulle innebära. Då Ann åtar sig detta fall ställs hen- nes självständighet på prov i flera avseenden. Dels gäller det själva
bevisföringen, dels handlar det om lojaliteten mot fadern, som är
84 Lyttkens 1935, s. 69. 85 Lyttkens 1935, s. 88.

46 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 47
hovrättsråd, och som ställer Ann till svars för att inte ha rådfrågat honom i denna delikata affär. Enligt fadern bör Ann utgå från att
hennes klient far med osanning, och dessutom är han och man- nen ifråga ordensbröder. ”[D]en mannen är det sannerligen inget
fel på”,86 slår han fast. Dock följer Ann sin egen övertygelse och vinner målet, vilket enligt Julia Mossén bevisar att hon ”har mod” och att hon dessutom har följt sin ”egen uppfattning”.87 Därmed har också Ann lärt sig att tro på sig själv och sin förmåga och att hon kan bli tagen på allvar, även om en ”kvinna tyvärr måste kämpa sig till det, som automatiskt tillfaller en man”.88
När Det är inte sant slutar har Ann tagit sina första steg på fri- görelsens väg, hon har vunnit en viktig process och planerar dess- utom att flytta hemifrån. Dock fattas en viktig pusselbit i hennes
liv, nämligen kärleken: ”All tanke på erotik hade hon, alltsedan hon blev medveten om denna fatala känslas existens, målmedve- tet och obarmhärtigt kört längst ned i sitt innersta jag”, skriver Lyttkens, vilket dock inte hindrar att Ann ibland ”ansattes av en irriterande längtan, som snarare splittrade arbetsron och sinnesfri- den än samlade ihop hennes förmåga till enhetliga handlingar”.89 För Anns del handlar det dock mycket om en oförmåga att gå utanför sig själv och etablera en närmare kontakt med andra män- niskor. I Det är så mycket man måste jämför hon sig själv med den porslinsherdinna som står under en glaskupa på rokokobyrån i föräldrahemmet: ”[H]ennes händer stötto emot den obarmhärtiga glasväggen, när hon ville sträcka ut dem mot andra”.90 Dock inleds romanen hoppfullt. Hon återser en av sina gamla klienter och in-
86 Lyttkens 1935, s. 181. 87 Lyttkens 1935, s. 192. 88 Lyttkens 1935, s. 193. 89 Lyttkens 1935, s. 177 f. 90 Lyttkens 1936, s. 39.

48 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 49
leder ett kärleksförhållande med honom, trots att hon vet att han snart måste resa till USA för att söka patent för en uppfinning.
Tanken är dock att hon ska förenas med honom så snart patentet
är klart, förhoppningar som emellertid inte infrias. Mannen miss- lyckas med sina kontakter, förlorar alla pengar och reser vidare till Sydafrika för att ta tjänst i ett gruvbolag. Ann hör inget av honom
på flera månader och får till slut beskedet att han dött.
Ann Ranmark-trilogins andra del är en roman om motgångar
och besvikelser. Inte bara på kärlekens område drabbas Ann av
prövningar. ”Du kan! Du måste! Det är så mycket man måste här
i livet”,91 säger hennes älskade chef, då hon insjuknar i cancer och inför sin förestående död förklarar att hon vill att Ann ska överta byrån. Emellertid visar det sig svårt för Ann att klara sig utan den
äldre och mer erfarna Julias stöd, vilket innebär att byrån förlorar
allt fler av sina klienter. Ann själv förklarar motgångarna med att
klienterna föredrar manliga advokater, men en bidragande orsak är att hon anställt sin bästa vän Karin som biträde, en radikal och
frispråkig jurist, som inte bara skäller ut klienterna utan också är slarvig och oduglig. Av lojalitet mot väninnan vill Ann inte av- skeda henne, hon har nämligen två små barn och en man som är arbetslös, vilket innebär att familjen lever på svältgränsen. Anns
problem är alltså att hon tänker för mycket med hjärtat. Motgång- arna gör att hon isolerar sig alltmer från omvärlden, och istället för att känna självtillit drabbas hon av självhävdelsebehov. Även
om situationen så småningom reder sig – genom Anns försorg får Karins man ett arbete och väninnan kan stanna hemma och ta
hand om sina barn – är verksamheten på kontoret körd i botten, vilket innebär att Ann drabbas av en psykisk kris och måste ta ledigt för att vila upp sig. Krisen innebär dock nya insikter och en
91 Lyttkens 1936, s. 106.

48 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 49
ny självmedvetenhet: ”Nu förde hon inte mer den feghetens paroll på läpparna som lyder: ̕jag kan inte.̕ Hon hade försonat sig med att hon måste – och då ville hon också.”92 Motgångarna har gjort henne starkare, och i slutet av romanen beslutar hon sig för att bli kompanjon med en av sina kollegor, Olle Hedströmer, istället för att driva en egen byrå.
I Det är dit vi längtar, den tredje och sista romanen om Ann Ranmark, vänds den nedåtgående kurvan. Rent yrkesmässigt visar
sig sammanslagningen med Olle Hedströmer vara en framgång; när Ann inte längre behöver jämföras med Julia Mossén, blir hon
istället jämförd med sin kollega, vilket helt och hållet utfaller till hennes fördel. Olle är nämligen glad och charmig men också en
slarver, vilket får Ann att framstå i en bättre dager än tidigare: Dock kan hon inte låta bli att notera ”att alltför många syndafall tillåtes en man och varder honom förlåtna”, medan ”vilken liten struntsynd som helst ställer en kvinna vid skampålen till allmän bespottelse”.93
Den stora vändningen för Anns del sker dock i och med den Lofvanderska processen, en vårdnadstvist där Ann företräder bar- nens mor, som anklagar fadern, Gunnar Lofvander, för att vara en hänsynslös kvinnojägare. Trots all negativ information som hus- trun och hennes vittnen delger Ann, tvivlar hon på deras uppgif- ter. Helt säker blir hon då hon första gången ser mannen i rätten
och granskar hans ansikte, varvid hon konstaterar att det inte var ”en vällustings”. Tvärt om vittnar hans drag om att han är ”en stark,
levande människa”.94 Hennes slutsatser visar sig också vara riktiga; det är hustrun som är skurken i dramat. Ann får veta att hon dels
har kallat falska vittnen, dels planerar att lämna barnen hos en vä-
92 Lyttkens 1936, s. 320. 93 Lyttkens 1937, s. 52. 94 Lyttkens 1937, s. 73.

50 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 51
ninna så fort skilsmässan är klar. Därmed hamnar också Ann i en
brydsam situation. Ska hon berätta vad hon vet och sätta sig över
god advokatsed, eller ska hon tiga och mot bättre vetande försvara sin klient? Emellertid följer Ann här sitt samvetes röst, en hand- ling som belönas flerfaldigt. Hon vinner inte bara Gunnar Lofvan- ders tacksamhet utan också hans vänskap och, får man tro, även hans kärlek. De börjar umgås, och i romanens slut känner Ann att
Gunnar ”hörde samman med henne på ett mystiskt, oupplösligt sätt”.95 För första gången i sitt liv är hon säker på sig själv. Helt
plötsligt har hon ”vunnit allt det som Julia ansett vara livets högsta
goda: självtillit och mod, kärlek och människogemenskap”.96
I BLM ger Margit Abenius en kort recension av Det är dit vi längtar. ”Hjältinnan seglar här in i äktenskapets hamn och når en vänligare kontakt med sin mor”, sammanfattar hon handlingen för att därefter framföra sin kritik:
I denna volym hotar diskussionen att ta överhand över berättelsen och
stilen är betänkligt torr och docerande. Då var det betydligt mer fart och
liv i de två föregående delarna med deras kloka och redliga skildring av
pressande yrkesarbete under bördan av ett djupgående underlägsenhets-
komplex. Författarinnan har kanske uttömt sitt ämnes resurser och får väl
nästa gång ta ett spadtag i alldeles ny jord.97
Abenius kritik kan särskilt appliceras på romanens allra sista kapi- tel, där de olika karaktärerna får gestalta de skilda röster som hör- des i samtidens debatter. Kapitlet avslutas med att Ann och Gun- nar Lofvander deltar i en debattafton som rör ”kvinnans problem,
95 Lyttkens 1937, s. 299. 96 Lyttkens 1937, s. 300. 97 Abenius 1937, s. 834.

50 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 51
de sociala, ekonomiska och politiska”.98 Dessförinnan besöker Ann föräldrahemmet, där hon för en animerad diskussion med fadern om det anförande hon ska hålla senare på kvällen, och där fadern får representera en gammal och förlegad kvinnosyn. Dels ogillar
han tanken att dottern ska tala offentligt, eftersom ”[k]vinnor i offentliga livet är något rentav naturvidrigt”. Dels uppskattar han
inte att hon framträder som ”feminist” eftersom ”[e]n kvinna ska vara blygsam och tillbakadragen”.99 Trots att han tidigare stöttat sin
dotter i hennes yrkeskarriär, framför han nu argument mot kvin- nornas utträde på arbetsmarknaden; med emfas hävdar han att såväl den rådande arbetslösheten som den sjunkande nativiteten beror på detta. Ann blir dock inte svaret skyldig och argumenterar
för att fler arbetstillfällen endast skapar fler konsumenter, vilket
i sin tur skapar nya arbetstillfällen. När det gäller det sjunkande
barnafödandet beror detta, fortsätter hon, på ”att kvinnan vantrivs i det av mannen skapade moderna samhället. Mannen vantrivs
också själv förresten …”.100 Men männens ansvar är, enligt Ann, betydligt större än så. Av männen har ”vi också fått krig och kriser
och arbetslöshet och revolutioner och all annan fasa”.101 Under den offentliga debatt som därpå följer, får Ann möjlig-
het att vidareutveckla sin syn på den moderna kvinnans problem.
Nu är det emellertid inte kvinnans yrkesroll som i första hand försvaras utan moderskapet:
Längst bakom alla arbetsproblem och ekonomiska problem, bakom den
likställdhet vi drömmer om, bakom samarbetstanken sitter en djupare
längtan rotad: drömmen om hemmet, om barnen om kärleken. Det är
98 Lyttkens 1937, s. 286. 99 Lyttkens 1937, s. 286. 100 Lyttkens 1937, s. 288. 101 Lyttkens 1937, s. 289.

52 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 53
dit vi längtar.” För att målet ska nås är det ”kärlekens melodi, som kvinnan
ska försöka leta rätt på igen. Kärleken till människorna och inte endast till
tingen.
Har kvinnorna en dubbel arbetsbörda kan den lindras om vi ”handskas kärleksfullt med den”. Då, avslutar Ann sitt anförande,
kan det förunnas oss ”att leva ett rikare, värdefullare och mer ny- anserat liv än mannen”.102
Ann Ranmarks deklarationer i detta kapitel kan tyckas mot- sägelsefulla. Å ena sidan drar hon en lans för kvinnans rätt till
förvärvsarbete. Varken arbetslösheten eller den sjunkande nativi- teten beror på hennes utträde på arbetsmarknaden. Å andra sidan
beror många av tidens problem på att kvinnan vantrivs i den av mannen skapade moderna kulturen. Innerst inne är det hemmet,
kärleken och barnen, som utgör lösningen på kvinnans problem och som utgör målet för hennes drömmar. Dock måste även män- nen ta sitt ansvar för att världen ska räddas från kriser och krig.
De kvinnliga trettiotalsförfattarnas inställning till det moder- na diskuteras av Bibi Jonsson i Blod och jord i trettiotalet (2008), där hon hävdar att kvinnorna i motsats till männen ställde sig av- vaktande till moderniteten, och att denna hållning hade en tydlig könsdimension genom att den kopplades till frågan om kvinnans natur eller särart. Som Jonsson visar går det dock inte att betrakta
särartstänkandet med vår egen tids glasögon, det vill säga som en entydigt reaktionär ståndpunkt. Då 1930-talets feminister ställde
sig bakom tanken på kvinnans särart och slog ett slag för de evigt kvinnliga värdena, det vill säga ”medmänsklig värme, religiositet, idealism och samarbetsvilja”, ifrågasattes de moderna företeelser som enbart fungerade pseudoemancipatoriskt. Dit räknades bland
102 Lyttkens 1937, s. 295.

52 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 53
annat det kvinnoarbete som innebar att barnen försummades.103 För tidens kvinnor, skriver Jonsson, innebar jämlikhetssträvande- na risken att förlora sin särart: ”I realiteten uppstod en situation i vilken de inte bara försvarade särarten i den nya tiden, utan också strävade efter att uppvärdera den, och i den mån den förlorats, återetablera, förstärka och befästa den.”104
Samtidigt som vi kan se slutet på Ann Ranmarkserien som ett
försök från Alice Lyttkens sida att återupprätta tanken på kvinnans särart och de därmed förknippade värdena, låter hon inte bara den kvinnliga protagonisten göra sig till tolk för denna uppfattning.
Anns åsikter stöds också av hennes älskade Gunnar Lofvander, som då han reser sig upp för att hålla ett tal, lyfter fram kärlekens betydelse: ”Det är den som ska slå en brygga från det ena lägret över till det andra. Som den första talarinnan, advokaten Ranmark
påpekade: människogemenskapen och kärleken utjämnar många svårigheter”. Samtidigt pläderar han för ett samarbete mellan för- äldrarna, och för att mannen ska betrakta sin hustru ”inte bara med aktning utan framför allt som en jämbördig”.105 Med andra ord går jämlikhetstanken hand i hand med särartstänkandet.
I böckerna om Ann Ranmark beskriver Alice Lyttkens en ung
kvinnas utveckling och kamp mot det bristande självförtroende som hennes uppfostran åsamkat henne. De svårigheter hon möter,
såväl i förhållande till föräldrarna som i yrkeslivet, gör henne med tiden till en mer självständig ung kvinna, som vinner allt större kompetens inom sitt yrkesmässiga område som advokat. I slutet av
historien har hon vunnit både självrespekt och erkännande från sina klienter och sina kollegor. Hon har frigjort sig från sin bak- grund, lärt sig att stå på egna ben och kan därför med högburet
103 Jonsson 2008, s. 24 f. 104 Jonsson 2008, s. 26. 105 Lyttkens 1937, s. 298.

54 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 55
huvud träda fram som en säker, självmedveten och framgångsrik yrkeskvinna. Det är inte sant, lydde den första titeln i serien, som slog fast att kvinnan inte är underlägsen mannen. Det är mycket
man måste hette den andra som skildrade hennes kamp i motgång- en mot en ljusare framtid. I den sista delen, Det är dit vi längtar, har protagonisten uppnått en yrkesmässig position och ett eget värde, samtidigt som hon har kommit till insikt om att det är i mo- derskapet och kärleken som hennes främsta mål ligger. Därmed
utför också Alice Lyttkens en balansakt mellan de motstridiga röster som hördes i trettiotalsdebatten. Å ena sidan anknyter hon
till den åsikt, som företräddes av bland andra Alva Myrdal, nämli- gen att kvinnans delaktighet i samhällsutvecklingen är nödvändig både för hennes frigörelse och för att samhället ska omvandlas i en positiv riktning. Å andra sidan gör hon sig till tolk för den uppfatt- ning, som förespråkades bland andra av Elin Wägner, det vill säga att den manliga kulturen är roten till det onda, och att det därför gäller att framhäva de traditionellt kvinnliga värdena för att und- vika samhällets kriser. Mellan dessa till synes motstridiga röster
kan man emellertid höra Lyttkens egen stämma. För henne består
lösningen i att bägge könen hittar ”kärlekens melodi”. En förutsätt- ning är dock att mannen lär sig omfatta de värden som tidigare varit framför allt kvinnornas.

54 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 55
2. högt eller lågt? mottagandet av 1930-talsromanerna
Om gammaldags trägen flit och den mesta möjliga förvaltningen av sitt lilla
pund icke äro dagens dygder, så finnas de emellertid hos Alice Lyttkens,
vars första roman var riktigt dålig, den andra tämligen likgiltig, den tredje
ganska läsbar, den fjärde – som jag ej läst – enligt allmänna omdömet riktigt
lyckad, och den femte, som nu föreligger under titeln ”Det är mycket man
måste…”, fullt värdig en plats i främre ledet av höstens svenska romaner.
Eva von Zweibergks recension i Dagens Nyheter av Alice Lyttkens femte roman Det är mycket man måste ger en bra sammanfatt- ning av hur kritikerna såg på författarskapets utveckling under 1930-talet. Med tiden kom Alice Lyttkens romaner att bli mer
välvilligt bemötta, och från att ha betraktats som en författare av konfektionslitteratur blev hon alltmer sedd som en representant för den goda underhållningsromanen. Trenden var dock inte enty- dig. Kritikerkåren var hela tiden splittrad och såväl hennes första
roman som de senare fick både ros och ris. Lyttkens egen beskriv- ning av trettiotalskritiken är träffande: ”I en tidning blir man höjd till skyarna, i en annan näst intill ärekränkt.” 106 Enligt henne själv var skälet att hon inte passade in i någon given fålla, då hon var varken akademiker eller proletärförfattare. Resonemanget utveck- las inte närmare, men Lyttkens sätter fingret på något väsentligt,
nämligen kritikernas svårigheter att sätta de rätta etiketterna på hennes romaner. Helt säkert hade även Lyttkens egen klassmässiga
106 Lyttkens 1979, s. 85.

56 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 57
bakgrund och hennes val av miljöer betydelse, vilket kommente- rades i både den liberala och vänsterorienterade pressen. I Upsala Nya Tidning kallades hon för societetsdam och i Folkets Dagblad sågs hon som en företrädare för bourgeoisien.107 Göteborgs Han- dels- och Sjöfartstidning ansåg att hon med sin debutroman gjort ett ”uppkok på dagens mer eller mindre societetsmässiga sam- talsämnen”, och Arbetet skrev att hon skildrade en ”societets- och överklassmiljö”.108
Att Alice Lyttkens romaner inte enkelt lät sig placeras i en viss kategori visar sig också i kritikernas svårigheter att bestämma huruvida de skulle räknas till den ”höga” eller ”låga” litteraturen.
Trots att Alice Lyttkens trettiotalsromaner publicerades på pre- stigeförlaget Bonniers, tycks vissa kritiker ha uppfattat henne som en ren underhållningsförfattare, medan andra såg henne som en seriös skildrare av aktuella nutidsproblem. Recensionerna kan där- för ses som tecken på det litterära systemets försök att upprätta gränser mellan konstnärlighet och underhållning och mellan de produkter som riktade sig till den kvalificerade läsaren och dem
som riktade sig till den breda massan. I denna diskussion kom
Lyttkens att fungera som en prövosten.
De sex romaner som Alice Lyttkens gav ut åren 1932–1937 blev
flitigt recenserade både i storstads- och landsortspressen och fick
mellan 20 och 30 recensioner vardera, inräknade de som förekom
i kulturella och litterära tidskrifter.109 Flera av recensionerna var
107 Se Holger Ahlenius recension av Flykten från vardagen i Uppsala Nya Tidning respek- tive Ingeborg Björklunds recension av Synkoper i Folkets Dagblad.
108 Se Henning Söderhjelms recension av Synkoper i Göteborgs Handels- och Sjöfartstid- ning och den anonyma recensionen av samma roman i Arbetet.
109 Då ingen egentlig recensionsbibliografi förekommer före 1953, då Svenskt tidningsin- dex börjar utges, har recensionsmaterialet inga anspråk på fullständighet. Som Rolf Yrlid påpekar i Litteraturrecensionens anatomi, Lund 1973, s. 91, finns luckor i Bon- niers arkiv, då detta ursprungligen upprättats för att förse förlagets reklamavdelning med material. Det är därför möjligt att vissa recensioner kommit på avvägar. Några

56 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 57
signerade av trettiotalets namnkunniga kritiker som Stig Ahlgren,
Nils Beyer, Nils Erdmann, Ivar Harrie, Olle Holmberg och Torgny
Segerstedt, men också av författare som Johannes Edfelt och El- mer Diktonius. Men även om den svenska kritikerkåren vid denna
tid dominerades av män,110 recenserades Lyttkens också av en rad kvinnor, bland andra Elin Brandell, Ingeborg Björklund, Vera von Kraemer, Märta Lindqvist och Eva von Zweibergk. En jämförelse
kan göras med mottagandet av de sju romaner som Pär Lagerkvist
publicerade under samma period, där vi endast finner en recen- sion skriven av en kvinna, nämligen Karin Boyes anmälan av Man- nen utan själ.111
Alice Lyttkens kön, men även det faktum att hon skrev om aktuella kvinnofrågor, kan förklara att hennes romaner i så hög grad anmäldes av kvinnliga recensenter. En annan möjlig orsak
är att hon till skillnad från Lagerkvist, som debuterat redan 1913
och alltså var en etablerad författare på trettiotalet, hörde till ny- komlingarna på den litterära arenan. I Lyttkensreceptionen under
perioden går det också att urskilja en annan trend såtillvida att andelen recensioner skrivna av manliga kritiker ökar medan de kvinnliga minskar. Visserligen är det svårt att dra några generella
slutsatser från ett så litet material, men fenomenet tyder på att de kvinnliga kritikerna fick ta sig an de kvinnliga nykomlingarna,
medan de manliga fick eller tog möjligheten att recensera de för- fattare som uppnått en viss position i det litterära fältet.
kompletteringar har kunnat göras i Sigtunastiftelsens arkiv, vilket dock innehåller färre recensioner än Bonniers. Denna undersökning baseras huvudsakligen på de recensioner som hittats i dessa två arkiv.
110 I Domedagar citerar Per Rydén Ingeborg Björklunds inlägg i BLM (1933:1, s. 34), i vilken hon beklagar sig över bristen på kvinnliga kritiker. Rydén 1987, s. 241.
111 Karin Boyes anmälan var införd i Socialdemokraten 1936-11-15. Betr. Lagerkvist- receptionen se Rolf Yrlid, 1973. En förteckning av Lagerkvists recensioner finns på s. 179–181.

58 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 59
mönster och värderingar Enligt Tomas Forser kan typrecensionen i den svenska dagspressen
under 1900-talets första hälft beskrivas enligt följande:
[Den] ägnar stort utrymme åt presentationer och jämförelser, försummar
inte att vara tydlig i omdömet och bygger detta på såväl iakttagelser av den
litterära tekniken som värderingar av diktverkets etiska och livsåskådnings-
mässiga halt. Avgörande betydelse fästs vid skildringen av ”mimesis”, där
psykologisk trovärdighet och realistisk efterbildning blir ett ständigt åter-
kommande test. Presentationerna omfattar författare och författarskap
men utgörs framför allt av omfattande relationer av det litterära verkets
berättelse. Den starka öppningen, distinkta avslutningen och den mer el-
ler mindre självsvåldiga presentationen av diktverket […] finns där redan
från början i recensionsmodellen. Liksom kritikerns diskussion av verkets
projekt, vision och påståenden. Den som är fylld av värderingar och leder
till ett omdöme. 112
Recensionerna av Alice Lyttkens romaner följer i stort sett detta
mönster. Typrecensionen består vid sidan av ett handlingsreferat
eller en presentation av innehållet även av en summering av ver- kets estetiska värde. Till det senare hör inte sällan olika försök
till genrebestämning samt en bedömning av språket och stilen.
Bedömningen av romanernas etiska eller livsåskådningsmässiga innehåll handlar för Lyttkens del vanligtvis om det kvinnopoli- tiska budskapet men också om protagonisternas och i vissa fall om författarens moral. Som Forser noterar hör frågan om mimesis, det
vill säga frågan om trohet mot verkligheten, till standardingredi- enserna både när det gäller personteckning och miljöbeskrivning.
Däremot ägnas jämförelserna föga utrymme, och i de fall som de
112 Forser 2002, s. 53.

58 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 59
förekommer handlar de huvudsakligen om Lyttkens tidigare pro- duktion och mer sällan om andra författare och/eller verk.
Men även om det är möjligt att tala om en typrecension uppvi- sar det undersökta materialet stora variationer inte minst beträf- fande omfånget. Medan vissa recensioner upptar flera spalter, är
andra mer notisartade, vilket bland annat har att göra med huru- vida det recenserade verket getts en egen anmälan eller om det placerats i en samlingsrecension.
För att undersöka hur Alice Lyttkens romaner togs emot av den samtida pressen och vilka värderingsinstrument som kriti- kerna brukade, har jag valt att studera recensionsmaterialet i de tidningar som mer regelbundet recenserade hennes verk.113 Vissa exempel kommer dock att ges från de recensioner som förekom i andra tidningar. En fullständig förteckning över de recensioner
som påträffats för de sex romaner som Alice Lyttkens gav ut 1932–
1937, med angivande av publiceringsdatum och i förekommande
fall signatur och/eller författare, ges i ett appendix. Dessa recen- sioner tas inte upp i litteraturförteckningen.
estetiska värderingar, genre, språk och stil Ett återkommande tema för Lyttkens kritiker är genretillhörighe- ten, det vill säga frågan om hennes verk är att betrakta som seriös litteratur eller som ren underhållning. Begreppet underhållning
och de benämningar som förknippas med detta är emellertid inget entydigt värdeord utan kan rymma allt från ren förströelselitte-
113 Undersökningen baseras huvudsakligen på följande tidningar och tidskrifter: Afton- bladet, Arbetet, Bonniers Litterära Magasin, Dagens Nyheter, Folkets Dagblad, Fönstret, Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning, Morgon Tidningen, Norrköpings Tidningar, Nya Dagligt Allehanda, Ord och Bild, Social-demokraten, Stockholms Tidningen, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning, Östgöta Correspondenten

60 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 61
ratur till den goda underhållningsromanen. Dock var det främst
de första två romanerna som kom att betecknas som riktigt då- lig underhållningslitteratur. Synkoper kallas av Märta Lindqvist i Svenska Dagbladet för en ”förströelseroman” och en ”följetongsbe- rättelse”, och Eva von Zweibergk i Dagens Nyheter går steget längre och hävdar att bristerna är så stora, att den inte ens kan jämfö- ras med de förströelseromaner som är översatta från engelskan.
I Östgöta Corrspondenten betecknar signaturen –brg den som en ”sällsynt lyckad hybrid av gammaldags lånbiblioteksroman och ny kvasipsykologisk konfektionslitteratur”. Också när det gäller Flyk- ten från vardagen, förekom liknande omdömen. Märta Lindqvist kallar också den för en ”förströelseroman” med tillägget ”varav det går tretton på dussinet”. I Sydsvenska Dagbladet ses den som ”en ganska banal förströelseroman” medan Elin Brandell i Dagens Ny- heter är något mer positiv och skriver att den ”trots sina brister” kan ”betecknas som läsbar underhållningslitteratur”.
Att distinktionen mellan hög och låg litteratur är laddad med innebörder som också har att göra med klass, skriver Magnus Pers- son i Kampen om högt och lågt (2002), där han bland annat refere- rar till medieforskaren Kirsten Drotner, som uppmärksammat hur
distinktionen mellan konst och underhållning ”inte sällan glider över i distinktioner mellan – och värderingar av – publiker och receptionsarter”.114 Också för Lyttkens recensenter blir publiken, det vill säga läsaren, föremål för värderingar, vilket i sin tur slår tillbaka på Lyttkens själv och förstärker hennes position som en dålig författare.
Det är inte sagt ”att Alice Lyttkens någonsin lagt an på att skriva prosa för konnässörer”, skriver Ivar Harrie i Ord och Bild 1937. Därmed sammanfattar han ett tema som återkommer i flera
114 Persson, 2002, s. 30.

60 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 61
recensioner av framför allt hennes tidigare romaner; Lyttkens lä- sare saknar förmåga att uppskatta den mer kvalificerade littera- turen. Liknande tongångar ger även Krister Gierow i Sydsvenska Dagbladet uttryck för då han skriver att Det är dit vi längtar är ”väl värd att läsas av dem, som önska en god och samtidigt icke allt- för kraftig och svårsmält litterär kost”. Men inte bara läsekretsens
brist på kompetens utan också dess storlek, klasstillhörighet och kön uppmärksammades. I Östgöta Correspendenten rekommende- ras Synkoper som ”semesterlektyr åt moderna unga damer”. I Syd- svenska Dagbladet kallar signaturen Ingert Flykten från vardagen för en ”underhållande spis, som säkert med begärlighet kommer att anammas av många”. Om samma roman skriver Holger Ahle- nius i Upsala Nya Tidning att Lyttkens har ”lyckats smörja ihop en roman, som utan tvivel är läsbar, kommer att lovordas av recen- senterna och med glädje anammas av den väldiga, för upplagornas storlek bestämmande publik som i litteraturen inte söker annat än underhållning”. Slutsatsen blir att den är en passande ”julklapp
åt fru eller fröken Medelsvensson. Hon kommer där att återfinna
sin egen smaklöshet och andefattighet, hon får läsa om sagolika toiletter och Stockholms alla lockande nöjeslokaler”. Den dåliga
smaken tycks dock inte bara känneteckna medelklassens läsande kvinnor utan också överklassens. I Arbetet, som till skillnad från den liberala Upsala Nya Tidning representerade vänsterpressen, utser signaturen …el. de ”hovrättsrådinnor och alla andra över- klassmammor med mer eller mindre ’inne-titlar’” som Lyttkens tilltänkta och underförstått mindre kvalificerade läsare.
Genom att definiera Lyttkens läsekrets görs en värdering, som
innebär att författaren placeras i en litterär fålla. Dess storlek och
brist på konnässörer ger författarskapet en plats längst ner i den litterära hackordningen, det vill säga bland populär- eller mass-

62 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 63
marknadslitteraturen. Att den dessutom består av kvinnor förstär- ker denna uppfattning. Som Lisbeth Larsson formulerar det i sin
avhandling om kvinnors läsning i svensk veckopress, ”går det en rysning av äckel och indignation genom litteraturhistorien”, och det är med avsmak som litteraturkritikerna ”håller fram den lit- teratur som kvinnor läser till allmänt fördömande”.115
Att masskulturen har en könsdimension, det vill säga kom- mit att förknippas med kvinnan och kvinnligheten till skillnad från den ”höga” och autentiska litteraturen, vilken räknas till den manliga sfären, diskuteras också av Magnus Persson. Föreställ- ningarna, som var i svang redan under 1800-talet och levde kvar i 1900-talets debatter, handlade om bland annat populärlitteratu- rens förmodade skadlighet. Antingen tillskrevs massan en under- lägsen och förmodat kvinnlig smak – den karaktäriserades som ”subjektiv, emotionell, irrationell och passiv” – eller så liknades masskulturen själv vid en kvinnlig förförerska; likt en prostituerad lockade hon sina offer och fick dem på fall.116
Ett exempel på detta synsätt är Ture Janssons recension i Af- tonbladet. Enligt honom präglas den moderna litteraturen, till vilken han räknar Lyttkens Synkoper, av dessa förfallstendenser. Författarna ”rusa åstad på bokmarknaden utan några som helst konstnärliga ambitioner” samtidigt som den ”upphetsade läskun- nigheten och läshungern börjar likna en kulturfara”. Under rubri- ken ”Marknadsbok” utfärdar han en varning, trots att han inte vill se Lyttkens roman som någon rekordsensation av det ”negativa sla- get”. Dock är författarinnan ”kalkylerande”, hon saknar ”skrupler”
och hon ”manipulerar”. Genom att beskriva författaren med dessa
ord och läsarna, vars upphetsade hunger gör att de kastar sig över
115 Larsson, 1989, s. 44. 116 Persson 2002, s. 38.

62 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 63
hennes produkter för att mätta aptiten, ges onekligen associationer till en helt annan marknad än bokmarknaden.
Men inte bara läsarna utan även Lyttkens själv och hennes al- ster anklagas av vissa kritiker för att vara vulgära och billiga. Vad
som placerar henne bland den låga litteraturen är hennes ”drag av billighet, som ibland nästan ramlar ner i det vulgära”, något som Märta Lindqvist anser karaktärisera både Synkoper och Flykten från vardagen. Den första är, skriver hon, inte bara följetongsaktig utan har också ett språk som är ”vardagens torftiga, torra, kritigt hårda, med starkt begränsat ordförråd”. Den senare präglas av ”en
vulgär nutidssmak och dito jargong” och förmedlar ”till en något så när kräsen läsare, den olustiga känslan att ha råkat hamna i icke riktigt gott sällskap”. Språket är trivialt, skriver Ingeborg Björklund
om Synkoper i Folkets Dagblad och i Arbetet anser recensenten att huvudpersonens kamp tecknas med ”en del billiga effekter”. Till
det vulgära räknar flera recensenter motivvalet, det vill säga de
Stockholmskretsar i vilka Lyttkens romaner utspelar sig. Som ett
ytterligare bevis på Lyttkens bristande kvaliteter används filmen
som jämförelseobjekt. Romanen består, menar Märta Lindqvist,
av en anhopning av ”filmaktigt rafflande stoff, och av Holger Ah- lenius i Upsala Nya Tidning som ”en förfärlig soppa av falsk bio- romantik”. Om Flykten från vardagen skriver Vera von Kraemer i Socialdemokraten: ”Det talas om dålig film – om man skulle titta
på somliga böcker ett slag?” Kritiken handlar emellertid inte bara om läsarnas dåliga smak
och författarens vulgaritet utan inbegriper även förlagsbranschen.
I Ture Janssons ovan citerade recension av Synkoper liknar han den vid en ”givande industri” som kännetecknas av en ”nedslående okunnighet om vad som är värt att läsa (och trycka)”. Liknande
tongångar ger också Harry Borglund uttryck för i den radikala tid-

64 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 65
skriften Fönstret: ”Är det fasan för tomrummet, som kommer bon- nierska bokfabriken att leverera så många underligheter nutilldags, ska pressarna hållas igång till varje pris? Vem åtar sig exempelvis att prestera skäl för utgivandet av societetsdamen Alice Lyttkens roman Synkoper?”
Lyttkens första romaner blev alltså av flera kritiker bedömda
som förströelse- eller massmarknadslitteratur. Synkoper betrakta- des som ”plågsamt okonstnärlig” och ”schablonmässig”, Flykten från vardagen ansågs präglad av ”kliché och jargong” och utförd i en stil som ”vittnar om schablon” och konflikten i … kommer inte till middagen ”en smula schematiskt framställd”.117 Flera kritiker återkommer till det faktum att Lyttkens saknar förmåga att klä sina gestalter i en psykologiskt trovärdig dräkt; bland annat hävdar Märta Lindqvist att personerna i Lyttkens bok är ”mannekänger”, på vilka författaren hänger olika egenskaper. Emellertid är det
främst Lyttkens första tre romaner som drabbades av de omdö- men som placerade dem i botten av den litterära hierarkin.
Kritiken var dock inte samstämmig. Också Lyttkens första ro- maner begåvades, om än undantagsvis, med recensioner som be- tonade deras konstnärliga värden. Exempelvis skriver Elias Grip i
Norrköpings tidningar om Synkoper : ”Denna debutbok är värd att uppmärksammas. […] Kompositionen är fast och säker. Förf. svä- var ej ut i det blå utan håller hela tiden handlingens trådar i sin hand och förstår att konstnärligt gestalta de händelser och öden som tecknas.” Också Flykten från vardagen prisades av flera kriti- ker. Enligt Johannes Edfelt har den ”konstnärliga ambitioner” och
beskrivs som ett ”förvånansvärt framsteg från hennes förra året utkomna roman”, och Nils Erdmann skriver att den är lika konse-
117 Betr. Synkoper se Märta Lindqvists recension i Svenska Dagbladet och Ingeborg Björklunds i Folkets Dagblad. Betr. Flykten från vardagen se sig. E.W. i Ny tid och betr. … kommer inte till middagen sign. I.D. i Aftonbladet.

64 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 65
kvent som ”talangfullt genomförd”.
Mest skiljer sig kritikernas uppfattning i bedömningen av Lyttkens språkliga och stilistiska förmåga. Språket i Synkoper an- ses både en ”smula konstlat”, ”slarvigt och vardagligt” och ”ganska tungt”, samtidigt som romanen prisas för sin ”lättflytande och väl- vårdade stil” eller för att ha en stil som är ”väl anpassad efter inne- hållets skiftningar”.118 Flykten från vardagen präglas skriver Ivar Harrie i Ord & Bild ” av den gråmelerade prosan och de otympliga dialogerna”. Att boken är ”svag i replikerna” och att ”personerna
gärna talar ett par sidor i taget”, lyder Ingrid Severins omdöme i Af- tonbladet, medan Johannes Edfelt, som recenserar romanen i både
BLM och Morgontidningen i den förra kallar stilen ”vårdad, smidig och klar” och i den senare bedömer att den är ”väl skriven”. Stig
Ahlgren anser att … kommer inte till middagen har en berättarstil som är ”snabb men väl nervös”, medan Märta Lindqvist betecknar den som ”enkel beskedlig skolsvenska”.119
Inte heller beträffande romanserien om Ann Ranmark, som
överlag fick ett mer positivt mottagande, är kritikerna eniga. Det är inte sant karaktäriseras av Henning Söderhjelm i Göteborgs Han- dels- och Sjöfarts Tidning av en ”viss språklig osäkerhet”, och signa- turen Es. i Ny tid anser att Lyttkens är ”rätt ojämn i stilen”. Mer positivt inställda var Ivar Harrie, som berömmer romanen för att allt ”är klart och flytande berättat”, Josef Oliv i Svenska Dagbladet, som menar att hon åstadkommit ”en överraskande välskriven och
118 Se recensionerna i Arbetet, Sörmlandsposten och Östgöten samt i Borås tidningar och Norrköpings tidningar.
119 Uppfattningen att … kommer inte till middagen är välskriven delas av både Nils Beyer i Nya Dagligt Allehanda och signaturen ASP. i Folkets Dagblad. Elmer Diktonius menar i Arbetet att ”författarinnans klara och rediga stil räddar slutintrycket”, och även Eva von Zweibergk i Dagens Nyheter ställer sig positiv till Lyttkens förmåga att skriva. Trots att boken inte är spännande är den ”bättre skriven än någon av Lyttkens föregående romaner”.

66 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 67
underhållande bok” och Nils Erdmann i Nya Dagligt Allehanda, som slår fast att Lyttkens har en ”kvick och rapp penna”. Även
Margit Abenius prisar Lyttkens då hon ”besegrar genom sin goda stil”. Dock anser hon att nästa roman, Det är dit vi längtar, inte når upp till vad Lyttkens tidigare presterat: ”I denna volym hotar dis- kussionen att ta överhand över berättelsen och stilen är betänkligt torr och docerande.” Ett liknande omdöme ger signaturen Tebe i
Stockholmstidningen, som anser att författarinnan är ”för pratsam ibland” och avslutar med orden: ”Dit vi alla längta, om ’vi’ anlägga några mera kräsna synpunkter på litterär behandling av ett ämne, har hon knappast hunnit.”
I synen på Lyttkens trettiotalsromaner kan en intressant jäm- förelse göras med Rolf Yrlids studie av Lagerkvistreceptionen i
huvudstadspressen, där han bland annat undersöker förekomsten av vissa estetiska värdeomdömen.120 För Lagerkvists berättande prosa hör värdeord som skönhet, klarhet, originalitet och äkthet – det vill säga begrepp som ofta förknippas med konstnärlighet och kvalitet – till de mest frekventa.121 Trots att några kritiker
lyfter fram Lyttkens konstnärliga kvaliteter, hör varken ”skönhet” eller ”klarhet” till de egenskaper som prisas. Då frågan om ”origi- nalitet” dyker upp, ses den som en bristvara. I Aftonbladet skriver Ingrid Severin att Flykten från vardagen är ”en av dessa hyllningar till moderskapet, som vi sett flera av sista tiden”, en uppfattning
som delas av signaturen Ingert i Sydsvenska Dagbladet. Visserligen anser den senare att greppet att göra hjältinnan ”liten, rultig, med en olycksaligt lång näsa mitt i ett rött, fräknigt ansikte och med rödgula hårtestar”, är originellt, men det är däremot inte romanens
120 Yrlid, 1973, s. 58. De undersökta värdekategorierna är originalitet, klassicitet, skön- het, verklighetstrohet, fantasifullhet, sensibilitet, klarhet, sammansatthet, äkthet, planmässighet, humor, allvar, koncentration och variationsrikedom.
121 Yrlid 1973, s. 69.

66 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 67
tema, ”en ensam kvinnas rätt till moderskap”. Om samma roman
skriver Märta Lindqvist: ”Tanken att göra en ful kvinna till hjäl- tinna i en roman är visserligen inte originell men i alla fall inte så trådsliten som motsatsen. Hade idén i fråga utförts av en litterär
penna, kunde den rent av ha råkat resultera i ett mästerverk.” Inte
heller …kommer inte till middagen presenterar enligt Lindqvist nå- got nytt. Visserligen sägs det en ”hop förnuftiga saker i den”, men
det rör sig inte om något ”som inte förut är sagt”. Med romanen Det är mycket man måste skiljer sig Lyttkens dock från mängden, konstaterar Aftonbladets recensent med tillfredsställelse:
I den barnafödandets säregna boksäsong, som nu dra fram genom landet
söker den ivrige läsaren med stegrad oro efter en roman, där man inte får
ett enda barn. En roman utan en barnsäng! Ett kungarike för den! Och så
hittar man plötsligt Alice Lyttkens ”Det är mycket man måste”. Att tänka
sig: inte en barnafödsel, bara lite blöjlukt och annat i stilen, men ingen barn-
säng. Det är att tacka till.
Ett ofta förekommande positivt värdeomdöme för Lyttkens del är ”humor”, vilket hamnar långt ner i Lagerkvistreceptionen.122 Även
i sin negativa recension av Synkoper i Nya Dagligt Allehanda no- terar Elisabeth Kuylenstierna-Wenster att romanen ”här och var
[är] skriven icke utan humor”. Den skildrade småstadsmiljön i … kommer inte till middagen kallas av Nils Erdmann för ”en humo- ristisk skämtteckning”. Om Det är inte sant skriver Josef Oliv att Lyttkens förmått ”fylla den med både spänning och humor”, sig- naturen G.B-n i Morgontidningen slår fast att den är roligare än Lyttkens förra och att den dessutom är spännande, medan Nils
122 Yrlid 1973, s. 69.

68 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 69
Erdmann karaktäriserar den som ”en med kvick och rapp penna skriven aktuell satir”. ”Den är för övrigt rolig, i den mening att man
inte släpper den utan hänger i tills man får se hur det går dem, dessa till synes så avundsvärda damer med portföljer…” avslutar Vera von Kraemer sin uppskattande recension av Det är mycket
man måste i Socialdemokraten. Med tiden kommer alltså fler omdömen som beskriver Lytt-
kens som en rolig och spännande författare, något som kan ses som ett tecken på att hennes position i det litterära fältet så små- ningom förändras. I stället för att förknippas med massmarknad,
en publik med låga litterära anspråk eller ett förlag som drivs av enbart vinningslystnad, handlar det om den goda underhållningen, vilket också framgår av de sammanhang i vilket underhållnings- värdet diskuteras. Om …kommer inte till middagen skriver Nils Beyer i Socialdemokraten, att den inte enbart är en ”underhållande och välskriven nutidsroman” utan även ”ett stycke levande män- niskoskildring” och ett ”socialt inlägg”. Också för Rudolf Berg i
Östgöta Correspondenten är underhållning ett positivt värdeladdat ord. Flykten från vardagen är ”inte bara välskriven utan också verk- ligt underhållande – på det sätt som moderna svenska romaner be- klagligtvis inte har rykte för att vara”. Om …kommer inte till mid- dagen anser samma recensent att författaren förtjänstfullt tar sina ”underhållningsplikter på allvar”. ”Med ’Det är dit vi längtar’ har
Alice Lyttkens lagt en god och underhållande roman till sina före- gående”, sammanfattar Krister Gierow sitt omdöme i Sydsvenska Dagbladet. ”Fru Lyttkens kan verkligen skriva en roman, som ur alla synpunkter fängslar”, skriver Harald Schiller om Det är mycket
man måste i Svenska Dagbladet, samtidigt som han modifierar sitt omdöme med tillägget att den inte alltid är så genomarbetad som den borde vara.

68 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 69
Kritikernas bedömning av det estetiska värdet i Lyttkens tret- tiotalsromaner visar således på stora variationer. Debutromanen
Synkoper, rosas för sin konstnärlighet, och risas för sina likheter med en billig följetong. Den fem år senare utkomna Det är dit vi längtar kallas för en ”beundransvärd prestation” på samma gång som den inte faller den i smaken som har ”några mera kräsna syn- punkter på litterär behandling av ett ämne”. Trots detta är det
möjligt att se en tydlig positiv utveckling i Lyttkensreceptionen.
Bristen på konstnärlighet, den schablonartade personteckningen och den schematiska framställningen tillskrivs företrädesvis hen- nes tidigaste romaner. Med tiden ersätts de av mer entusiastiska
omdömen, där författaren ses som en representant för den goda underhållningen, vilken förknippas med värdeord som välskriven, fängslande och spännande.
Psykologisk trovärdighet och realistisk efterbildning Som Tomas Forser visar var den sanna avbildningen av verklig- heten en viktig fråga för kritiken i den svenska dagspressen un- der 1900-talets första hälft; psykologisk trovärdighet och äkthet blev viktiga mått för hur den recenserade litteraturen bedömdes.
Att kravet på äkthet i hög grad var en gemensam värdegrund för 1930-talets kritiker visar Erik Peurell i sin studie av Jan Fridegårds
författarbana; ”det gällde dels att avbildningar av miljöer och so- ciala förhållanden var trovärdig, dels att författaren hade ett ärligt uppsåt och inte spekulerade i chockerande miljöbeskrivningar”.123
Som Peurell noterar kom kravet på trovärdighet att drabba både
proletär- och idylldiktningen, vilka bägge kritiserades för sin brist på nyanser och som därför resulterade i dålig konst.124 Också för
123 Peurell 1998, s. 87. 124 Peurell 1998, s. 87.

70 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 71
Lyttkens kritiker blev verklighetskravet viktigt då hennes roma- ner bedömdes. Förutom att diskutera hennes förmåga att gestalta
sina karaktärer på ett psykologisk trovärdigt sätt, behandlade man också hennes förmåga att avbilda den samtida verkligheten och inte minst vilken del av denna hon valde att skildra.
De flesta kritiker var eniga om att Lyttkens hämtade sitt stoff
från den aktuella verkligheten. Om Synkoper skriver den anonyma recensenten i Arbetet: ”Debuten kom annars i ett aktuellt ögon- blick, boken handlar nämligen om folklivet bakom den högre fi- nansens kulisser, och i vissa stycken frestas man rent av att tro, att förf. varit Kreugerinitierad.” Enligt samma recensent har dock
Lyttkens, aktualiteten och verklighetsavbildningen till trots, valt att skildra fel verklighet: ”[Ä]r författarinnan däremot för alltid
hänvisad till den societets- och överklassmiljö, som skildrats i ’Synkoper’, torde däremot kosten för framtiden bli skäligen mager.”
Men inte bara Arbetet utan också Svenska Dagbladet ställde sig kritisk till valet av stoff. Enligt Märta Lindqvist har Synkoper ”alla önskvärda ingredienser i en stockholmsk förströelseroman av nå- dens – eller rättare onådens – år 1932”. Här finns, skriver hon, ”lyx
och skvaller, mondänitet och fosterfördrivning”. Av Henning Sö- derhjelm i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrivs romanen som ett ”dilettantiskt uppkok på dagens mer eller mindre socie- tetsmässiga samtalsämnen”. Att Synkoper är ”synnerligen aktuellt betonad”, konstaterar Erik Ekelund i sin berömmande recension i Argus. Dock menar han att det inte är ”troligt att denna bok kom- mer att överleva aktualitetens dagsländeliv”.
Kritiken av Synkoper riktade alltså in sig på att författaren rörde sig i ”fel” miljöer, men också på att hon inte behärskade de miljöer hon skildrar. Under rubriken ”Falsk radikalism” konsta- terar Harry Borglund i Fönstret att den manlige huvudpersonen

70 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 71
”med blodig orätt föreges likna Ivar Kreuger”, och att romanen som
helhet ”tydligt avslöjar vad man bland salongsfolket tror vara ra- dikalism”. Också Ingeborg Björklund i Folkets Dagblad stämmer delvis in i denna kör: ”Om man inte visste det förut skulle boken skänka en levande uppfattning om den absoluta okunnigheten bland bourgeoisien om allt vad till kommunism hörer.”
Synen på verklighetsavbildningen kom dock att skifta; Flyk- ten från vardagen betecknas av Ivar Harrie som ”naivt verklighets- främmande”, medan Nils Erdmann kallar den ”en realistisk mål- ning av moderna människor” och Östgöta Correspondentens Rudolf Berg för ”ett stycke levande verklighet”. Först med … kommer inte till middagen, uppmärksammades kvinnoproblematiken som en aktuell samtidsfråga. Upsala Nya Tidning anser att romanen grun- das på ”ett mycket omdebatterat dagsproblem: den självförsörjan- de kvinnan och äktenskapet” och Aftonbladets recensent anser att romanen behandlar en ”aktuell konflikt som säkert bränner sönder
många unga äktenskap just nu”. Att Lyttkens behandlat ett ”hög- aktuellt uppslag” menar Märta Lindqvist, en uppfattning som de- las av Elias Grip i Norrköpings Tidningar, som skriver att Lyttkens tar upp ”ett aktuellt nutidsproblem”. Böckerna om Ann Ranmark
betraktades likaså av de flesta kritiker som inlägg i den samtida
debatten om yrkeskvinnans dilemma och prisades också för sin ingående miljökännedom. Aftonbladet sätter rubriken ”Yrkeskvin- nors problem” över sin recension av Det är inte sant och avslutar den med att Lyttkens ”känner miljön till punkt och pricka”. Eva
von Zweibergk utbrister berömmande i sin recension av Det är mycket man måste: ”Interiören från advokatbyrån […] är kanske vi- dare den trognaste bild av det juridiska vardagslivet vi hittills fått i romanform.” Miljömålningen är, skriver Harald Schiller i Svenska Dagbladet, ”gjord med en säkerhet, som förråder ingående känne-

72 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 73
dom och en förmåga att litterärt gestalta”.
En fråga som hörde samman med verklighetsavbildningen och den psykologiska trovärdigheten, var Alice Lyttkens ställning som tendensförfattare. Den kom dock främst att beröras i kritiken av
hennes senare romaner, och även här är det möjligt att se en ut- veckling; medan de tidigaste romanerna mättes med populärlit- teraturen som norm, vägdes de senare mot problemlitteraturen.
Också i detta avseende ger kritikerna uttryck för olika uppfatt- ningar. Alice Lyttkens tycker om att predika, skriver G.B-n. i Mor- gontidningen om Det är inte sant, och i Folkets Dagblad skriver signaturen ASP. att romanen har för många och långa diskussioner,
vilket leder till att ”det hela blir lite för mycket tendensroman”.
Också Ivar Harrie är av samma uppfattning då han kallar den ”en pièce à thèse”, men modifierar sin bedömning med tillägget att
Lyttkens därför inte lägger saker och ting tillrätta så mycket att ”tesen i det givna fallet blir en truism”. Stämpeln som tendens- el- ler problemförfattare var alltså inte enbart negativt menad. Under
rubriken ”Problemroman” skriver Margit Abenius i sin uppskat- tande recension av romanen att fru Lyttkens idéer ”hör till de ofta
hörda och debatterade”. Att Lyttkens ”alltid velat sätta problem
under debatt”, hävdar Vera von Kraemer i recensionen av Det är mycket man måste. Dock tillägger hon att denna roman inte präg- las av samma ytlighet som hennes tidigare. Uppskattande är också
Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Trots
romanens tes är Lyttkens alltför mycket diktare ”för att hennes människor skulle bli figurer klippta ur tendensens pappersark”.
Att ”boken är en tendensskrift”, anser även Nils Erdmann i Nya Dagligt Allehanda om Det är dit vi längtar, samtidigt som han på- pekar att författaren ”inkapslar tendensen i en väl tecknad gestalt, hos vilken man beundrar frånvaron av arrogans och överdrift”.

72 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 73
ideologi och moral Vid sidan av att bedöma de estetiska kvaliteterna i Lyttkens ro- maner ägnade sig kritikerna också åt en granskning av romaner- nas idémässiga innehåll. Framför allt betraktades hennes verk som
inlägg i samtidens kvinnopolitiska debatt men också som expo- nenter för den moderna litteratur, vilken enligt Erik Ekelund i recensionen av Synkoper i Nya Argus ”vänder sig bort från intel- lektualismens förtunnade luft och söker upp det undermedvetna psykiska livet, drifterna och instinkterna – kvinnans andliga do- mäner”. Förutom att Lyttkens bekänner sig till Freuds läror, menar
alltså recensenten att det undermedvetna, till skillnad från intel- lektet, hör till kvinnans domäner. Liknande tongångar återkom- mer både i Aftonbladets recension, som anser att ”här saknas heller inga ingredienser från själslivets undre värld” och i Upsala Nya Tidnings recension, enligt vilken Synkoper är en ”förfärlig soppa av fadd bioromantik, osmält psykoanalys och sliskig söndagsskole- moral”. Men recensionerna kunde också ge uttryck för en mer ut- talad moraliskt indignation. Om samma roman skriver exempelvis
signaturen -brg i Östgöta Correspondenten, att den förmedlar ”en hel del av den smutsighet utan vilken man ej kan tala om modern litteratur”, till sina läsarinnor. Vulgariteten och det låga språket
blev ett bevis för att Lyttkens var en dålig författare, inte bara konstnärligt utan också moraliskt, och att det var kvinnorna som var hennes publik.
Det var dock först med Flykten från vardagen som kvinnofrå- gan kom på tapeten. Elin Brandell i Dagens Nyheter konstaterar att författarinnan rör sig ”i en avgjort osympatisk miljö” och ut- trycker en önskan om att ”författarinnan på ett något påtagliga- re sätt visade sin vantrevnad i all denna andliga och kroppsliga lösaktighet” men kommenterar främst romanens bärande tema,

74 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 75
det vill säga kvinnan rätt att skaffa barn utan officiell barnafader?
Intressant nog berörs denna fråga varken av Elin Brandell eller av Märta Lindqvist, vilka uteslutande uppehåller sig vid romanens bristande estetiska kvaliteter. Vera von Kraemer i Socialdemokra- ten, ställer sig odelat positiv till romanens budskap då hon slår fast att ”det är på tiden att burgna kvinnor […] skola kunna utan olåt ta hand om sig själva och ett barn”. I likhet med Brandell och Lind- qvist uppmärksammar hon i övrigt Lyttkens oförmåga till konst- närlig gestaltning. Slutorden präglas av ett moraliskt fördömande
tonfall. Den flykt som skildras ”riktar sig nedåt, eller rättare bara
till sängen”. Ett undantag från de kvinnliga recensenternas hårda
domar står Ingrid Severin i Aftonbladet för:
Författarinnan är obarmhärtig när det gäller att slå ned på flärd och ytlig-
het och hon går hårt åt de lättfotade små societetshönsen. Skarpt och på
pricken skildrar hon den typ som koketterar med en sorts intellektualism
skummad från tidningsartiklar och uppsnappad ur konversationer och
använder Freud som skylt för något lösa seder.
Trots att också flera manliga recensenter ställde sig kritiska till
romanens konstnärliga kvaliteter, var det dock bland dessa som de mest positiva reaktionerna levererades. Johannes Edfelt prisar
Flykten från vardagen i såväl BLM som Morgontidningen. I BLM framför han åsikten att författarinnan visserligen pläderar för rätt- ten till moderskap, men också att hon tar ”avstånd från moralisk löslighet, modern ’frigjordhet’ och osund romantik”. Den kvinn- liga huvudpersonen är, skriver Edfelt, ”ett språkrör för en sund och verklighetskär livsuppfattning”. Hon saknar fördomar men har för
den skull inte befriat sig från alla moraliska hämningar, samtidigt som hon är ”en kvinna med en sund kvinnas drift att bli moder”.

74 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 75
Utmärkande för romanen är att den ställer aktuella problem un- der debatt samtidigt som den är ”utpräglat omodern i sin mora- listiska syn på allsköns moderna företeelser”. Lika entusiastisk är
hans recension i Morgontidningen, där han inledningsvis konsta- terar att det ”är mera sällan man har anledning rekommendera en svensk kvinnoroman”, då denna genre ”på sistone banaliserats”.
Emellertid är Lyttkens ett undantag då hon inte stannar vid ”den hurtiga jargong, som omisskännligt anammats under umgänget med fader Freuds eller domar Lindseys givetvis kanoniska skrif- ter”. Lyttkens rotar alltså inte i driftlivet, utan tar ”verklighetens,
vardagens parti”.
När Edfelt berömmer Flykten från vardagen, grundas hans om- döme alltså främst på dess moraliska kvaliteter. Till skillnad från
den moderna litteraturens företrädare gör sig Lyttkens till tolk för en i samtiden ”omodern” uppfattning. Kvinnan styrs inte av
sin sexualitet utan av sin sunda önskan att förverkliga moderska- pet. En liknande uppfattning ger Nils Erdmann i Nya Dagligt Al- lehanda uttryck för. I sin långa recension av Flykten från vardagen skriver han bland annat att det ökade intresset för sexualiteten fått inverkningar på litteraturen. Såväl jämlikhetssträvandena, det
vill säga uppfattningen att även kvinnan ska ha rätt till ”fri kärlek”, som inflytandet från Freud har bidragit till en mer ”brutaliserad
könsmoral”, vilken i litteraturen avspeglas som ”en krasst realistisk skildring av denna moderna erotiks allra sämsta sidor och av dess depraverande verkan både på samlivet människor emellan och på individens karaktär”. Utmärkande för den moderna litteraturen
är att den väljer sina figurer ur det som Erdmann betecknar som
”moraliskt slödder”, något som också gäller för Lyttkens även om hennes hjältar och hjältinnor är hämtade ur samhällets övre skikt.
Särskilt utpekas den manlige hjälten, ”bokens flabbigt djupsin-

76 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 77
nige profet för flykten från vardagen”, ”en vämjelig karikatyr”, som
den sympatiska hjältinnan dessutom har den dåliga smaken att välja som far åt sitt barn. Därmed kommer Erdmann in på det som
är bokens andra moderna fråga, ”kvinnans rätt till moderskap”.
Trots alla svårigheter som möter huvudpersonen då hon blir mor
utan erkänd fader, är hon stark och modig, skriver Erdmann och konstaterar närmast beundrande att hon ”är en kvinna av bättre virke och större mått än sin omgivning”. Visserligen är Erdmanns
indignerade tonfall inte att ta miste på då han bedömer karak- tärernas bristfälliga moral, men han är desto mer uppskattande när det kommer till huvudpersonen, som betecknas som ”naturligt moralisk”. Människorna omkring henne betraktas med ”ironi och
indignation” och sammantaget ger hon uttryck för en uppfattning, som enligt Erdmann närmast kan betraktas som ”gammalmodig”.
Det är också denna ”otidsenliga uppfattning” som präglar romanen som helhet, skriver han och sammanfattar med att den är lika ”konsekvent som talangfullt genomförd”.
Till skillnad från de kvinnliga kritikerna, som huvudsakligen
kommenterade de konstnärliga bristerna i Flykten från vardagen, betraktade de manliga recensenterna romanen som ett undantag i den samtida bokfloden. En avgörande skillnad mellan de kvinn- liga och manliga kritikerna är att de senare i betydligt högre grad prisar romanens moderskapsideologi. Inte bara Nils Erdmann ut- trycker sin beundran för hjältinnans naturliga moral. Detsamma
gör Johannes Edfelt, den mest entusiastiske anmälaren av dem
alla, då han uttrycker sin uppskattning för den kvinnliga protago- nistens val av ”den sunda och levande” verkligheten, det vill säga valet att ge liv åt det barn som hon kan ”vårda, skydda och slösa sin inneboende ömhet på”. Att Lyttkens här tar parti för en tra- ditionell kvinnlighet, om än i strid med samhällets konventioner,

76 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 77
samtidigt som den sunda kvinnliga instinkten bjärt kontrasteras mot överklassens ytliga lättingsliv där sexualiteten endast handlar om freudiansk driftsutlevelse, blir det som lyfter romanen och gör den till ett undantag bland samtidens banala kvinnoskildringar.
Lyttkens nästa roman, …kommer inte till middagen, uppmärk- sammades för sitt ämne, det vill säga den moderna kvinnans ba- lansgång mellan hemmet och arbetet. Flera kritiker anser också att
problemet är högst aktuellt och angeläget, även om Upsala Nya Tidnings recensent menar att det försvinner under en ”hekatomb av komplikationer”, som ”skjuta undan det aktuella samhällspro- blemet, som högst obetydligt har med detta fall att göra.” Den
viktigaste skillnaden är dock hur kritikerna väljer att diskutera konflikten. Tas den på allvar eller behandlas den ironiskt och dis- tanserat? Till den senare kategorin hör bland andra Stig Ahlgren i
Sydsvenska Dagbladet, som anser att konflikten mellan Inga Reil- lers ”köksbestyr och provrörslängtan” är ganska banal. Komposi- tionen liknas vid en paraply: ”Nu när förf. blir upphetsad vecklar
den ut sig. Indignationens vindstöt griper den. Skall Alice Lytt- kens tappa balansen? Det gnisslar i spröten, men paraplyn håller.
[…] Finalens diskreta hoppfullhet breder sig som balsam i läsa- rens sinne.” Konklusionen blir, enligt Ahlgren att ”en kvinna har
behandlat en kvinnas problem utan att spräcka rösten och Alice Lyttkens har gjort ett gott arbete”. Också I.D i Aftonbladet, vars re- cension inskränker sig till ett kort referat av boken, har en ironiskt distanserad ton. Om huvudkonflikten skriver signaturen att ”den
säkerligen har paralleller i verkligheten” och att boken ” visar det kaos som uppstår i den arma kvinnosjäl som söker tjäna två her- rar”. Konflikten är dock schematiskt anlagd, då den ”intelligenta
damen framställs så skyhögt över sin arma borgerliga man, och hans krav på hemliv behandlas med ett nästan retfullt förakt.”

78 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 79
Att hjältinnan – och Lyttkens – har gått för långt i sina emanci- pationssträvanden förstår man av den avslutande meningen: ”Även
den framstående vetenskapsman, med vilken hjältinnan av allt att döma sedan ingår det enda sanna intellektuella äktenskapet, bör väl någon gång längta efter en delikat omelett eller en prosaisk sillfrukost.”
Till skillnad från Sydsvenska Dagbladets och Aftonbladets re- censenter, vilka banaliserar och ironiserar över Lyttkens tema, be- möter Nils Erdmann problemet mer sakligt och sympatiskt. His- torien är talangfullt genomförd, och Ina Reiller – som Erdmann
genomgående kallar henne trots att hennes förnamn är Inga – vin- ner läsarens hjärta tack vare sin ”enkla och sympatiska personlig- het”. Trots att han finner konflikten tillspetsad och trots att hu- vudpersonen så småningom tvingas offra kärleken till maken för kärleken till vetenskapen, anser han att hennes försök ”att icke låta arbetet inkräkta på kärleken […] att avstå från vetenskapen, hennes rätta verksamhetsfält, för att helt ägna sina krafter åt ma- kans och husmoderns plikter” är värda vår beundran. På samma
sätt som i recensionen av Flykten från vardagen fokuserar Erdmann på den kvinnliga huvudpersonens karaktär, vars kvaliteter blir ett mått på romanens värde. Visserligen lyckas inte hjältinnan med
att anpassa sig till en traditionell kvinnoroll, men hon har likväl försökt. Vad som ytterligare bidrar till Erdmanns välvilliga upp- fattning om romanen är ”författarinnans bemödanden att ursäkta och förstå” den manlige protagonisten, trots att han inte vinner läsarens sympati.
Lyttkens förmåga att skildra den manliga huvudpersonen med ett visst mått av uppskattning uppmärksammas också av Elias Grip i Norrköpings Tidningar:

78 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 79
Författaren förfaller inte till någon skön- eller svartmålning utan ger var och
en, vad den tillkommer. För en mindre förfaren skribent skulle det legat
nära till hands att ställa fram den grunde och från barndomen bortskämde
mannen i en ogynnsammare dager och göra honom till strykpojke, men så
har ingalunda skett här. Läsaren kan ej helt neka honom sin sympati, även
då han med oförlåtligt lättsinne sätter sin familjs ekonomi på spel.
”Många kloka och goda ord möta oss i berättelsen” skriver Erd- mann, och enligt Grip präglas romanen som helhet av författarens ”lugna saklighet”. Lovorden grundas bland annat på att Lyttkens
inte framställer mannen som boven i dramat, och att hennes fram- ställning i stället baseras på en önskan att förstå i stället för att döma.
För andra kritiker handlade frågan om huruvida romanen skild- rar ett individuellt kvinnoöde eller ett mer strukturellt kvinno- problem. Samtidigt som Nils Beyer i Socialdemokraten, klassar ….kommer inte till middagen som en modern dockhemsroman, ställer han frågan om boken ska ses som en ”en stridsskrift mot äktenskapet”. Enligt Beyer är svaret både ja och nej:
Det är väl också författarinnans mening att den konflikt det här är fråga om
och det sätt varpå den löses endast bör tillmätas det individuella livsödets
intresse och inte bör göra anspråk på någon allmängiltighet. Det som är
riktigt för den ena, är inte riktigt för den andra. Men om Alice Lyttkens
minst av allt torde medvetet vilja propagera äktenskapets upplösning, ger
hon likväl i sin skildring starka skäl för skilsmässans berättigande, när man-
nen inte förmår ge kvinnan tillräcklig frihet för hennes personliga utveckling.
Den ”sanningen” att kvinnans plats är i hemmet, har en lika begränsad
räckvidd som varje annan.

80 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 81
Beyer hävdar alltså – inte utan viss belåtenhet – att Lyttkens inte stormar mot äktenskapet som sådant, men han oroar sig samtidigt för hur romanen ska uppfattas av de ”ädla själar, som inspirerade av dr Goebbels’ bokbål börjat spekulera i sedlighet även här i lan- det”. Risken är att Lyttkens ”moderna och i det stora hela radikala
tidsskildring” ska betraktas som ”kulturbolsjevism” av den som har ”sina andliga rötter i Västerköpings borgerliga värld”. Sanningen är
dock, avslutar Beyer, att romanen vid sidan av alla andra kvaliteter, ”spränger den gamla konventionella moralens skrankor till förmån för en djupare moral, en djupare pliktkänsla och en djupare ärlighet”.
Också för signaturen ASP. i Folkets Dagblad handlar det om romanens representativitet, om än diskuterad utifrån ett klassper- spektiv. Förutom att Lyttkens har ”till ytterlighet förenklat proble- met”, rör det uteslutande borgarklassens kvinnor. För kvinnorna i
arbetarklassen är det ”kampen för tillvaron, och ingenting annat”, som livet handlar om. Samtidigt som recensenten menar att det
rör sig om ett kvinnoproblem; det är endast när kvinnan inte kom- mer hem till middagen som det leder till skilsmässa, och inte när ”hustrun där hemma får gå och vänta med maten, passa den, se till att den inte kallnar och är god och smaklig just när maken behagar infinna sig”, ses problemet som ett tecken på arbetarklassens seger.
Enligt ASP. är det inte underligt att borgarklassens män proteste- rar: ”Det är ju endast en början till större omvälvningar och det är detta de förstår”. Dock är det ”arbetarklassens uppgift att på kam- ratskapets och kärlekens grundval bygga upp det nya äktenskapet, där arbetet, det samhällsnyttiga arbetet, inte söndrar och skiljer, utan enar och fördjupar. Och möjliggör en än större insats för det
socialistiska samhället”.
Synen på Lyttkens romaner som inlägg i den pågående kvin- nodebatten diskuterades också med anledning av hennes roman-

80 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 81
trilogi om Ann Ranmark. Med den första delen, Det är inte sant,
blir Lyttkens kategoriserad som en författare av kvinnliga yrkes- romaner. I Aftonbladet skriver signaturen –ggs att ”Alice Lyttkens är en författarinna som specialiserat sig på de moderna yrkeskvin- nornas problem”, och i Svenska Dagbladet skriver Josef Oliv att hon är ”vid det här laget vältränad som skildrare av den moderna yrkeskvinnan”. Men recensenterna lyfter inte bara fram den realis- tiska skildringen av livet på ett advokatkontor utan också det som uppfattas som ett centralt tema, det vill säga kvinnans bristande självförtroende. Flera recensenter (Arbetet, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Morgontidningen) ser romanen som ett exempel på den så kallade ”Evalögnen”. Med detta alluderar de på Ebba
Theorin-Kolares debattbok Evalögnen, som kom ut samma år och som innehåller en historisk exposé över hur kvinnan hindrats i
sin utveckling på grund av att hon från barnsben matats med fö- reställningen att hon är underlägsen mannen.125 I Dagens Nyheter diskuterar Olle Holmberg en amerikansk kvinnlig läkares bok The Art of Being a Woman som en möjlig inspirationskälla.126
Romanens tendens prisades i Folkets Dagblad av signaturen ASP: ”Vad som emellertid bereder läsaren en glad överraskning är
att dessa problem behandlas utan minsta hätskhet mot männen.”
Likaså gläds signaturen G.B – n. i Morgontidningen åt att Lyttkens ”släppt överdrifterna hon tog till för att bevisa sina teser”, och Nils Erdmann konstaterar att Alice Lyttkens och hennes språkrör i ro- manen inte är några kvinnosakskvinnor. Visserligen håller de på
kvinnans likställighet, ”dock utan att på minsta vis beröva henne
125 Ebba Theorin-Kolare (1891–1953) var gift med en av Alice Lyttkens kusiner. 126 The Art of Being a Woman (1932) skrevs av läkaren Olga Knopf. Boken gavs ut på
svenska 1934 under titeln Konsten att vara kvinna och försågs med ett förord av Elin Wägner. Enligt baksidestexten innebär konsten att vara kvinna ”konsten att i denna maskulint präglade värld klara sig genom livet utan att alltför mycket låta sig nedtryckas av den från barndomen inympade underlägsenhetskänslan”.

82 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 83
den traditionella makans och moderns dygder, hennes betydelse för hemmet och familjen och hennes värde som kvinna”. Att Er- dmann är angelägen om att tona ner det emancipatoriska bud- skapet hos Lyttkens är märkbart i hans recension av den följande romanen i serien, Det är mycket man måste, där han ställer sig tveksam till tesen att protagonistens uppfostran utgör ett hinder för hennes framgång: ”Neka vi att betrakta boken som en kvin- nosaksroman och den hyggliga Ann Runmark [sic] som en martyr
för könet, återstår i alla fall ett väl skildrat händelseförlopp och en analys av själsstrider, som kan kallas god.” Enligt Erdmann har
protagonisten helt enkelt otur; hon är en ”fin och ädel människa”
och en kvinna som ”har svårt att komma tillrätta med känslorna.”
I likhet med Erdmann grundar andra kritiker sina omdömen på sina sympatier för protagonisten. Josef Oliv skriver om Det är inte sant att det är ”människan, skildringen av den varmhjärtade, litet veka, men när det gällde att hjäpa, mycket modiga Ann Ran- mark, som främst ger boken dess värde”, och Torgny Segerstedt
anser att man som läsare ”fäster sig vid henne”. Om Lyttkens nästa
roman, Det är mycket man måste, skriver han att läsaren lärt sig hålla av henne och att hon har blivit ”une connaissance à faire”.
Jämförelser med andra författare Ytterligare ett mått på hur ett författarskap värderas får vi genom att undersöka hur recensenterna jämför en författare med andra författare och/eller verk. Enligt Karl Erik Rosengren, som utveck- lat metoden, ger dessa mentions, som han kallar dem, inte bara en fingervisning om den popularitet som en viss författare åtnjöt,
utan också en bild av det rådande litterära normsystemet vid en given tidpunkt.127 Även Erik Peurell har använt sig av en liknande
127 Rosengren 1968, s. 27.

82 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 83
metod för att undersöka mottagandet av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd och Jan Fridegårds En natt i juli. Trots att romanerna har stora likheter blir Martinson i högre grad än Fridegård jäm- förd med samtidens proletärförfattare, och hennes verk får därför också en betydligt starkare stämpel som proletärroman.128
Förutom att kritikerna kallar Lyttkens romaner för följetongs- berättelser, förströelseromaner, konfektionslitteratur och semes- terlektyr förekommer, som nämnts inledningsvis, sällan jämförel- ser med andra författare eller verk i deras recensioner. I de fall
några jämförelser görs, återfinns de endast i dem som handlar om
hennes första tre böcker.
I recensionen av Synkoper skriver Rudolf Berg i Östgöta Cor- respondenten att ”proletärromanernas fosterfördrivningspatos flam- mar i ett kapitel” och placerar därmed Lyttkens bland de arbe- tarförfattare, vilka ansågs ägna sig åt för litteraturen ovärdiga ämnen. Jämförelserna behöver alltså inte vara positivt laddade,
vilket också är fallet när Märta Lindqvist i sin recension av Flykten från vardagen jämför Lyttkens med den tyska bestsellerförfatta- ren Hedwig Courths-Mahler (1867–1950), som publicerade mer än 200 böcker under sin levnad: ”Fru Lyttkens har lätt för att skriva och en påtaglig förmåga att träffa folks dåliga smak. Hon har såle- des alla förutsättningar att bli en svensk Courths-Mahler”. Också
i Vera von Kraemers recension av samma roman är jämförelsen
ägnad som kritik. Till skillnad från Lyttkens, menar recensenten,
skrivs det stora böcker både om ”last och lusta” och nämner som exempel ”Makarna Crump” och ”Hattmakarens borg”, det vill säga Ludwig Lewisohns The Case of Mr. Crump (1930) och A.J. Cronins Hatter´ s castle (1931), vilka översattes till svenska 1932 respektive
1931. För von Kraemer handlar det alltså inte om att placera Lytt-
128 Peurell 1990, s. 22.

84 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 85
kens jämsides med andra dåliga författare utan att visa att hon inte håller måttet för det som kan kallas god underhållning.
Att Lyttkens i vissa avseenden till och med kan överträffa sina föregångare ger Nils Erdmann exempel på. Enligt honom kan
Flykten från vardagen ses som en exponent för den moderna litte- ratur, ”som envist syssla med folk ur en värld, som borde benäm- nas mindervärdig”. Med anledning av de avskyvärda personer som
befolkar Lyttkens roman, slår han fast att litteraturen ofta och med förkärlek gjort hjältar av ”mer eller mindre oaptitliga streber-, skrymtar- och lycksökartyper”. Dock har man sällan tidigare visat
dem ”så rått, så ohöljt, så utan respekt för anständigheten”. Zolas
naturalism är vid en jämförelse ”en oskyldig barnlek”. I Erdmanns
ögon är emellertid det faktum att Lyttkens övertrumfar Zola inte att betrakta som något positivt, och tillsamman med de tidigare nämnda jämförelserna har också denna syftet att peka på förfat- tarens bristande kvaliteter.
Betydligt mer uppskattande är Nils Beyer, då han sätter ”Duk- kehjemmet modell 1934” som rubrik för sin recension av …kom- mer inte till middagen. Det skådespel som för femtiofem år sedan ”väckte till liv en våldsam diskussion” är nu ”hopplöst antikverat som socialt inlägg”, trots att han finner att kvinnornas sociala pro- blem fortfarande inte är lösta. Betraktar vi Lyttkens roman som
”en modern variation av det ibsenska dramat” finns det däremot
inget som verkar ”förlegat, ingen dimmig vidunderlighetsmystik”, skriver Beyer. Med andra ord ser han Lyttkens som en modern
arvtagare till den store dramatikern, vars skådespel idag har litet att säga den moderna människan.
Att tiderna förändrats menar också Elmer Diktonius i sin no- tisartade recension av samma roman. Han inleder med att kon- statera att Lyttkens hör till de författare han gillar, men att just

84 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 85
Alice Lyttkens någon gång på 1930-talet.

86 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 87
denna roman inte hör till det bästa hon skrivit. Boken är ett sed- vanligt triangeldrama ”kryddat enligt receptet ’mannens kärlek och kvinnans arbete äro fiender från begynnelsen’”, varefter han
tillfogar att ”världen har förändrats duktigt sedan Söderbergs tid”.
Oavsett om det omkastade Söderbergcitatet är uttryck för en viss
ironi eller helt enkelt ska ses som ett konstaterande av fakta – så här ser förhållandet mellan könen ut idag – avslutar han med att Lyttkens tack vare sin ”rediga och klara stil räddar nu liksom tidi- gare slutintrycket, som blir positivt trots alla bristfälligheter”.
Exemplen är som sagt få och några entydiga slutsatser är det heller inte möjligt att dra utifrån dessa. På samma sätt som re- censenternas skiftande syn på författarskapet kan bristen på jäm- förelser ses som ett tecken på kritikernas svårigheter att placera Lyttkens i den rätta litterära fållan.
Alice lyttkens befäster sin ställning De sex romaner, som Alice Lyttkens publicerade på Bonniers för- lag under åren 1932 till år 1939, möttes av en långt ifrån enig kri- tikerkår. Av vissa kallas debutromanen Synkoper vulgär och billig och betraktas som ”plågsamt okonstnärlig”, samtidigt som den en- ligt andra ger ”goda löften för framtiden”. Också Det är dit vi läng- tar får varierade omdömen, från att boken tycks ha ”tillkommit i trötthetens tecken” till att den är ”en beundransvärd prestation”.
Variationerna i bedömningen har att göra med såväl idéinnehållet
och den konstnärliga utformningen som frågan om verklighetstro- het. Samtidigt visar recensionerna på ett visserligen inte helt kon- sekvent men likväl tydligt genusmönster. Medan de kvinnliga re- censenterna huvudsakligen uppehöll sig vid romanernas estetiska och formella brister, väckte idéinnehållet större uppmärksamhet
hos de manliga, som framför allt uppskattade de kvinnliga prota-

86 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 87
gonisternas bejakande av moderskapet och därmed såg Lyttkens som ett undantag bland samtidens kvinnoskildrare.
Kritikernas skiftande omdömen om Lyttkens romaner hade
också att göra med deras svårigheter att kategorisera dem, även om det faktum att hennes böcker gavs ut på Bonniers, borde ha varit en garanti för att hon skulle betraktas som en seriös författa- re vars romaner hörde till den kvalificerade litteraturen.129 Under den undersökta perioden stärktes dock Alice Lyttkens position i det litterära fältet. Läsekretsen växte, vilket framgår av uppla- gesiffrorna i Bonniers arkiv. Som visas i tabell 1 ökade nämligen
antalet upplagor från debutromanen Synkoper (1932) till Det är dit vi längtar (1937) drastiskt. Den förra trycktes i en enda utgåva om 2 150 exemplar medan den senare trycktes i sex upplagor om sam- manlagt 7 200 exemplar.
tabell 1. Upplagestorlek och antal upplagor för Alice lyttkens förstagångsut- givna romaner under åren 1932 – 1937
129 Enligt Per Rydén påverkas kritiken av förlagstillhörigheten: ”Själva det faktum att man antagits på det stora förlaget fungerar som en mer eller mindre medveten kva- litetsgaranti. Det påverkar också kritiken […]”. Rydén 1987, s. 283. Åsa Warnqvist drar samma slutsats i sin avhandling om den svenska lyrikutgivningen. Warnqvist 2007, s. 137.
Upplaga synkoper
Flykten från vardagen
…kommer inte till middagen
det är inte sant
det är mycket man måste
det är dit vi längtar
1 2150 2200 2200 2200 2200 2200
2 1000 1000 1000 1000
3 1000 1000 1000
4 1000 1000
5 1000 1000
6 1000 1000
7 1000
summa 2150 2200 3200 4200 6200 7200

88 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 89
Under denna period blev Alice Lyttkens romaner likaså allt mer välvilligt bemötta, av både de manliga och kvinnliga kritikerna.
Även om omdömena också i slutet av perioden skiftade kraftigt
kom hon alltmer att bli betraktad som en god underhållningsför- fattare, fullt i klass med de främsta i sin tid.

88 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 89
3. sanning eller dikt? memoarernas bild av 1930-talet
Att leva om sitt liv kan bitvis vara mycket upprivande, bitvis riktigt roligt.
Eftersom jag inte har för vana att vända ut och in på mig själv var jag till att
börja med tveksam när det gällde att skriva ned mina minnen. Inte tycker
jag heller att just mitt liv kan ha ett allmängiltigt intresse. Dessutom ligger
mycket så långt tillbaka i tiden att det kan ha ett visst kulturhistoriskt värde,
inte minst den tidens kvinnosyn och uppfostringsmetoder.130
I förordet till den första delen av Alice Lyttkens memoarer, som publicerades i sju volymer under den gemensamma huvudtiteln Leva om sitt liv, startar författaren med att reservera sig. Hon kän- ner sig tveksam till att hennes liv har ett allmängiltigt intresse, samtidigt som hon försvarar sig med att det kan ha ett visst kul- turhistoriskt värde. I den fortsättning som följer tillfogar hon att
hon vägletts av visa principer: ”man ska varken klä ut sig eller av sig”, det vill säga varken förbättra bilden av sig själv eller vara indis- kret. ”Därtill bör man ständigt vara på sin vakt för att hålla sig till
sanningen och inte släppa loss fabuleringslusten.” Avslutningsvis
uttrycker hon en förhoppning om att hennes minnen kan bli till glädje för ”dem som var med på den tiden, kanske också för dem som läser dem som historia”.131
På samma gång som förordet demonstrerar den anspråkslösa
ställning som Alice Lyttkens intar till sitt projekt – det är inte hon
130 Lyttkens 1977, s. 5. 131 Lyttkens 1977, s. 6.

90 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 91
själv som är intressant utan hennes minnen har främst ett historiskt värde – vill hon övertyga läsaren om att det berättarjag som framträ- der i memoarerna, är identiskt med henne själv. Därmed söker hon
upprätta en pakt med läsaren, som ska uppfatta det hon skriver som ”sanning”. Vi ska alltså lita på att det vi läser verkligen har hänt.132
Men även om Lyttkens, i likhet med de flesta som skriver om
sina liv, har en uttalad intention att beskriva sitt liv så sanningsen- ligt som möjligt, har självbiografins anspråk på sanning varit om- diskuterad. Till skillnad från den tidiga uppfattningen, att själv- biografin huvudsakligen var en berättelse om en människas liv och
alltså var att betrakta som en historisk subgenre, har forskningen under den senare hälften av 1900-talet betonat självbiografins ka- raktär av fiktion. Carolyn G Heilbrun summerar utvecklingen i
Writing a Woman’s life (1989):
In recent years biography has come under a good deal of close scrutiny.
Roland Barthes has called biography ”a novel that dare not speak its name,”
and the understanding that biographies are fictions, constructions by the
biographer of the story she or he had to tell, has become clear.133
Förhållandet mellan fakta och fiktion diskuteras även av Liz Stan- ley, som menar att allt självbiografiskt skrivande inte bara förut- sätter och använder sig av existerande litterära konventioner, utan att det också pendlar mellan fakticitet (facticity) och fiktionalitet (fictionality); genom att söka återskapa det förflutna skapar det en textlig representation av det förflutna.134 Vissa forskare har även
132 Enligt Philippe Lejeune karaktäriseras det självbiografiska skrivandet av den pakt som upprättas mellan författaren och läsaren, vilken innebär att författaren uppfat- tas som identiskt med berättarjaget. Lejeune 1975, s. 44 ff.
133 Heilbrun 1989, s. 28. Se även Jelinek 1986, s. 2. 134 Stanley 1992, s. 92.

90 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 91
påtalat likheterna mellan den traditionella självbiografin, som har
sina rötter i Augustinus Bekännelser och alltså fokuserar på den inre världen, och den moderna utvecklings- eller bildningsroma- nen.135 I bägge fallen handlar det om the ”quest for the self”.
Också Lyttkens själv tycks ha varit medveten om att gränsen mellan fakta och fiktion är diffus. ”Det sätt jag har valt att skriva
mina minnen på formar sig närmast till en självbiografisk roman,
bit efter bit av ett människoliv”, inleder hon förordet till den andra delen av Leva om sitt liv. Minnen från sekelskiftet till 1920. Samti- digt väljer hon här att beteckna sin verksamhet som ”memoarskri- vande”, vilket reser frågan huruvida hennes levnadsteckning ska betraktas som memoarer eller som en självbiografi? Enligt förlags- presentationen betecknas Leva om sitt liv som memoarer, medan Lyttkens själv, förutom att likna sina minnesteckningar vid ”en självbiografisk roman”, växlar mellan att se dem som ”minnen” och
”memoarer”. Gränsdragningen mellan självbiografi och memoar
är emellertid inte självklar. Medan självbiografin anses präglad av
större fokus på berättarjagets utvecklingsprocess, brukar memoa- ren betraktas som en genre som mer tar fasta på yttre händelser.136 Därvidlag kan Lyttkens Leva om sitt liv ses som en blandform. Å ena sidan deklarerar hon: ”Jag berättar det som jag tror har haft
betydelse för vårt äktenskap och min utveckling”.137 Å andra sidan skriver hon att hon vill skildra ”åtskilliga ovanliga människor, vilka kanske kan vara intressanta för eftervärlden”, samtidigt som hon vill ge sitt ”lilla bidrag till kunskapen om den tiden”.138 Med andra ord är Lyttkens syfte att skildra både det egna jagets utveckling och de yttre händelserna. I denna framställning har jag dock valt
135 Kellog & Scholes 1966, s. 127. 136 För en vidare diskussion se bl.a. Fahlgren 1987, s. 16 ff. 137 Lyttkens 1978, s. 5. 138 Lyttkens 1980, s. 6.

92 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 93
att följa förlagets kategorisering och kallar alltså Lyttkens min- nesteckningar för memoarer, trots att jag anser att de har många gemensamma drag med självbiografin.
Alice Lyttkens memoarer har givetvis ett stort intresse ur så- väl ett allmänhistoriskt, personhistoriskt som kvinnohistoriskt perspektiv, trots att det Lyttkens kallar ”sanningen”, som hon själv uttrycker det, ”är sedd med mina ögon och silad genom mitt temperament”.139 Men samtidigt som det självbiografiska skrivan- det har en referentiell sida, det vill säga är förankrat i en given historisk kontext, är självbiografin eller memoaren en litterär kon- struktion så till vida att författaren söker konstruera en samman- hängande berättelse om det egna livet. Sedd som sådan blir det
möjligt att undersöka vad Alice Lyttkens väljer att berätta om och hur hon väljer att berätta det. Vilken bild av det egna jaget och det egna livet förmedlar hon till läsaren? I detta sammanhang kan givande jämförelser göras med tidigare forskning om kvinnliga självbiografier. Så menar exempelvis Elizabeth Winston, som stu- derat engelska och amerikanska kvinnliga författares levnadsteck- ningar, att 1920-talet innebär en brytpunkt. Dessförinnan försökte
de kvinnliga författarna blidka sina läsare och vinna deras sympati.
De intog en ambivalent hållning till sitt författarskap och framhöll sin kvinnlighet genom att ursäkta sig och förminska sig själva. Li- kaså uttryckte de en önskan om att roa och intressera sina läsare.140 Efter 1920 framträder en ny självbild och ett nytt självmedvetande hos de kvinnliga författarna. Nu ber de inte längre om ursäkt för
sin verksamhet, och självbiografin erbjuder istället en möjlighet
för dem att uttrycka sina egna åsikter och att utforska det egna jaget liksom att experimentera med genrekonventionen.141 Caro-
139 Lyttkens 1980, s. 6. 140 Winston 1980, s. 93 f. 141 Winston, 1980, s. 94.

92 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 93
lyn G Heilbrun utpekar däremot 1970-talet till det decennium som innebär en nyorientering bland kvinnliga självbiografier. Verk
skrivna före detta årtionde utmärks, menar hon, av en strävan hos författaren att idealisera det egna livet och att undvika känslor som ilska och vrede och önskan om makt.142 Ett annat perspek- tiv på det kvinnliga självbiografiska skrivandet lämnar Margaretha
Fahlgren i sin studie av ett antal självbiografier och självbiografiska
romaner skrivna av svenska kvinnor från 1800-talets begynnelse till det slutande 1900-talet. Gemensamt för dessa är bland annat
den underordnade position som berättarjaget intar, det vill säga de sätter inte sig själva i centrum utan döljer sig istället bakom mer överordnade storheter som miljöer och andra personer, exempel- vis den äkta mannen.143
Trots att många kvinnor som fattade pennan för att berätta om
sina liv uppenbarligen måste ha ansett att deras liv hade intresse för en vidare krets, är detta således något som sällan framkom- mer i deras texter. Bland annat motiveras skrivandet ofta med att
andra uppmuntrat dem eller att de vill ge en bild av svunna tider.
Att så är fallet kan förklaras med den ambivalens som präglar det kvinnliga självbiografiska skrivandet. Å ena sidan gör självbiografin
anspråk på att skildra ett autentiskt liv, å andra sidan är den en litterär konstruktion, som har att förhålla sig till den rådande of- fentligheten där kvinnors ställning varit marginaliserad.144
Vid sidan av de romaner som Alice Lyttkens skrev under 1930-talet, vilka alltså skildrar decenniet i fiktionens form, för- medlas en annan och mer verklighetsbaserad bild av dessa år i den del av hennes memoarer som har undertiteln Trettiotalet – kast- vindarnas tid (1979). Hur skildrar Alice Lyttkens denna period
142 Heilbrun 1989, s. 12 f. 143 Fahlgren 1987 passim. 144 Fahlgren 1987, s. 19.

94 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 95
i sitt liv och vilken position intar hon till sitt skrivande? Hur väl överensstämmer den officiella bilden av hennes författarskap och
äktenskap med vad som framkommer i andra källor? Då denna del av memoarerna också har vissa likheter med Lyttkens trettiotals- romaner, såtillvida att den tar upp likartade teman, det vill säga äktenskapet och yrkesambitionerna, är det av intresse att också jämföra memoarerna med den rena fiktionen. Skildras de kvinn- liga jagens erfarenheter på likartat vis eller inte?
memoarernas bild av författarskapet När Alice Lyttkens i slutet av den andra delen av sina memoarer beskriver själva startpunkten för författarskapet är det med föl- jande ord:
På nyårsafton 1930 satt vi allesammans inklusive Nellie vid bordet i matsa-
len och drack punsch med nötter, frukt och godsaker. Barnen hade lagt sig.
Det var skönt med lite lugn efter alla vilda lekar.
Plötsligt fick jag ett av mina minst sagt besynnerliga infall. Det var
inte förberett. Det kom lika spontant och ogenomtänkt som när jag den
där kvällen 1918 i Lund träffade Yngve och genast fick för mig att jag skulle
gifta mig med honom. Mindre lyckosam var idén att jag skulle äta supé med
Ivar Kreuger. Jag vet inte hur mycket klockan var när jag reste mig, gick in i
biblioteket och hämtade ett block och några blyertspennor. Utan att säga
något gick jag in i mitt sovrum, la mig på magen i sängen och började skriva.
Fullständigt borta från verkligheten fyllde jag det ena arket efter det an-
dra. Hur länge jag fick hålla på innan dörren öppnades vet jag heller inte. Men
jag vaknade upp. Yngve stod där vid min säng och frågade vad jag gjorde.
– Jag skriver en roman, sa jag.145
145 Lyttkens 1978, s. 284.

94 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 95
Alice Lyttkens grips alltså av en plötslig ingivelse. Hon glömmer
tid och rum och skriver som i trans. Endast mannens inträde i
sovrummet får henne att vakna upp till verkligheten igen. Samma
händelse får också bilda startpunkt i den nästa delen av memoa- rerna, Trettiotalet – kastvindarnas tid: ”Inte kunde jag göra mig en föreställning om vart det skulle leda när jag 1930 i årets sista skäl- vande minut började skriva. Som jag underströk i förra delen av
’Leva om sitt liv’ var det ett hugskott, inte förberett och än mindre genomtänkt.”
Dock hade Alice Lyttkens redan sex år tidigare vikarierat som matskribent för sin väninna Biggan i Konsumentbladet, där hen- nes uppgift var att skriva kåserier som skulle åtföljas av ett antal recept: ”Utan att någon av oss hade anat det fick Biggan en viss
betydelse i mitt författarskap. Kanske fick jag en kick av de där
kåserierna som jag skrev med både lust och lätthet.”146 I den tredje delen av memoarerna försöker Lyttkens analyse-
ra bevekelsegrunderna till hur det kom sig att hon gav sig i kast med att skriva en roman ”med en entusiasm och en hängivenhet, som kanske endast en nybörjare kan prestera, en novis som ing- enting vet om yrkets vedermödor”.147 Det handlade inte om något försök att ta sig ur hustrurollen, eftersom hon och mannen hade ett jämlikt äktenskap förklarar hon, vilket dock inte hindrade att Lyttkens kände ett behov av att känna sig ha en egen identitet, av att ”själv vara någon”.148 Att bara vara maka och mor var inte tillräckligt, och skrivandet erbjöd alltså en möjlighet att ägna sig åt en egen verksamhet utan att för den skull behöva lämna hemmet.
Samtidigt är Lyttkens angelägen om att betona att skrivandet inte
146 Lyttkens 1978, s. 148. 147 Lyttkens 1979, s. 11. 148 Lyttkens 1979, s. 13.

96 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 97
på något sätt inkräktade på hennes plikter i hushållet. Tvärtom
satte hon alltid familjen främst:
Jag hade en systematisk tidsplan för mitt arbete. På mornarna när barnen
gått till skolan och Yngve till sitt kontor skötte jag inköp och gjorde de
insatser i hushållet som ålåg mig. Sen åt både Yngve och jag lunch tillsam-
mans med barnen. Skolfrukostar fanns ju inte på den tiden. När barnen
hade återvänt till sina respektive skolor och Yngve och jag druckit kaffe och
han gått till sitt arbete kom de efterlängtade eftermiddagstimmarna, min
arbetstid […] Kvällarna var reserverade för Yngve och barnen.149
Tack vare Lyttkens genomtänkta plan uppstår det heller ingen
konflikt mellan hennes olika roller. Den enda gång som hon tar
tillfället i akt att arbeta på kvällstid är när familjen är på skidse- mester. Att hon själv stannar hemma beror dock inte på att hon
vill ha arbetsro, utan det förklaras med att hon är en så dålig skidå- kare att familjen ”tröttnade på mina rovor”.150 I denna del, liksom i de övriga, tonar bilden fram av ett harmoniskt familjeliv och ett lyckligt och jämställt äktenskap, där mannen är hennes största supporter.
I memoarerna framstår det alltså inte som om Lyttkens till att börja med hade några allvarliga planer med sitt skrivande.
Det tjänade mest som en fritidssysselsättning eller, som hon själv skriver, som ett medel för att förverkliga sig själv. Det faktum att
hon erbjöd boken till Bonniers när den väl var färdig, tyder dock på att hon inte ställde sig helt främmande till en framtida för- fattarkarriär och likaså, som hon själv skriver, ”att hon hade en viss tilltro till sin förmåga”.151 Under hela skrivprocessen var hon
149 Lyttkens 1979, s. 13 f. 150 Lyttkens 1979, s. 16. 151 Lyttkens 1979, s. 20.

96 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 97
också starkt uppmuntrad av sin make, som efter att ha läst delar av hennes förstlingsverk försäkrade henne om att hon ”var född till författare”.152 Romanen, som fick titeln Resan norrut och handlade om en ung manlig provinsialläkare, kom dock aldrig ut i bokform utan trycktes som följetong i Idun 1936, ett arrangemang som hon i efterhand förklarar sig vara nöjd med: ”Det var sannerligen ingen skam att ha en följetong i den tidningen. Eva Nyblom, senare gift
Hökerberg var en sparsmakad chefredaktör och tidningen hade en utomordentlig kvalitet.”153 I detta sammanhang är Lyttkens också noga med att påpeka att hon aldrig blivit refuserad: ”Om jag vill skryta – och det vill jag just nu – kan jag sanningsenligt påstå att jag aldrig blivit refuserad och att ingen förläggare har förlorat ett öre på en enda av mina böcker.154
Att Resan norrut aldrig gavs ut på Bonniers berodde, enligt Lyttkens, på att hon inte hade någon lust att göra de bearbetningar som Tor Bonnier ställde som krav för en utgivning: ”Någon lust att
bearbeta manuskriptet kunde jag inte uppdriva. Jag var utledsen
på det. Jag tror inte ens att jag läste igenom det utan satte mig efter
en kort tid ned och började på en ny roman.”155
Synkoper publicerades den 8 april 1932 och skrevs enligt Lytt- kens på några månader, varpå hon återigen tog kontakt med Tor
Bonnier. Som framgår av föregående kapitel drabbades Synkoper bitvis av rätt nedgörande kritik, en omständighet som också tas upp i memoarerna och där framför allt signaturen Quelqu’qune, det vill säga Märta Lindqvist i Svenska Dagbladet, pekas ut som hennes fränaste kritiker. Men debuten innebar också att
Lyttkens fick ett anonymt brev, som hävdade att hon var en
152 Lyttkens 1979, s. 16. 153 Lyttkens 1979, s. 44 f. 154 Lyttkens 1979, s. 45. 155 Lyttkens 1979, s. 38.

98 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 99
Den tredje delen av Alice Lyttkens memoarer skildrar hennes egna upplevelser av 1930-talet.

98 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 99
smutslitteraturförfattare som dragit skam över sin familj, och hon drabbades även av vissa släktingars ogillande. Genom att skriva en
roman hade hon ”vanärat det anrika Lyttkenska namnet”.156 Dock stärktes Alice Lyttkens av motgångarna och kom fram till att den bästa hämnden var att ”skriva nya böcker, bättre böcker, riktigt bra böcker”.157
Arbetet med nästa roman, Flykten från vardagen, gick dock inledningsvis trögt. Förutom att arbetet i hemmet tog tid, och
att Yngve och barnen alltid kom i främsta rummet, beskrivs hur modern, som kom på besök, hindrade henne i hennes arbete och ansåg att hon bara slösade bort tiden. Men Lyttkens arbetsro rub- bades också av Kreugerkraschen och dess efterdyningar. Förutom
att familjen förlorade en stor del av sina tillgångar, blev Yngve Lyttkens som arbetat för Kreuger – enligt Alice Lyttkens rörde
det sig om ett utredningsarbete som inte hade med Ivar Kreugers
koncern att göra158 – ställd inför Kreugerkommissionen. Visserli- gen väcktes aldrig något åtal mot mannen, men han blev utesluten ur advokatsamfundet. Ekonomin blev, som Lyttkens beskriver det
urusel, och familjen fick sälja en stor del av sitt bohag. Trots alla
svårigheter färdigställde hon romanen. Det är också vid denna tid
som Alice Lyttkens börjar uppfatta skrivandet som en tillflykt;
författarskapet blev som hon uttrycker det, ”min väg till frigörelse från andra människors ynkedom och lust att skada”.159 Att skriva Flykten från vardagen bereder henne också stor glädje. Trots fa- miljens ekonomiska svårigheter skriver hon ”vare sig för ära eller pengar”, långt mindre för att behaga recensenter eller eventuella läsare”. Huvudpersonen Eva, som Lyttkens med tiden blir allt mer
156 Lyttkens 1979, s. 62. 157 Lyttkens 1979, s. 63. 158 Lyttkens 1978, s. 230. 159 Lyttkens 1979, s. 75.

100 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 101
fäst vid, får tjäna som ett slags språkrör för mycket av det som hon själv ”tänkt, läst och tyckt under det förflutna årtiondet”. Samti- digt är Lyttkens medveten om att hennes tankar är radikala och ”långtifrån godtagbara i vissa kretsar”. Plötsligt har hon alltså ett
budskap som hon vill förmedla.
Nästa roman, ...kommer inte till middagen, påbörjades vid julti- den 1933 efter det att familjen flyttat till Lund. Enligt memoarerna
var skälet till flytten att familjen ville undkomma allt skvaller ef- ter Kreugerkraschen. I ett brev till Tor Bonnier skriver Lyttkens
däremot att det berodde på mannens arbete. Eftersom han i fort- sättningen skulle komma att arbeta utomlands, blev det närmare för honom om familjen bodde i Lund.160 Även denna gång sker
arbetet med samma glädje och koncentration som tidigare, och Alice Lyttkens blir helt fångad av sin uppgift. Trots hennes stän- diga påpekanden om att Yngve är hennes stora stöd, och att de ”var i ordets rätta bemärkelse jämlika, den ena var inte underordnad den andra”,161 uppstår emellertid problem i den äktenskapliga sam- varon. Yngve klagar över att hans hustru kommer så långt ifrån
honom när hon skriver, och Lyttkens blir orolig för att mannen tröttnat på henne, ja rent av träffat någon annan. Dock tillägger
hon att hon redan då måste ha förstått att han aldrig skulle tvinga henne att välja mellan honom och författarskapet, eftersom han var helt ”fri från uråldriga tänkesätt och mossiga fördomar”. Även
om Lyttkens, som hon själv skriver, inte hade ”anlag för självutplå- ning”, kom hon till insikt om att kärleken måste vårdas ”som den dyraste av klenoder”.162 Hon bestämmer sig därför för att tala ut med mannen, varvid det framkommer att han minst av allt vill att hon ska sluta skriva utan, att allt beror på att han känner sig
160 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1933-09-23. 161 Lyttkens 1979, s. 47. 162 Lyttkens 1979, s. 87 f.

100 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 101
svartsjuk på figurerna i hustruns romaner, och att han egentligen
bara vill få bekräftat att hon fortfarande älskar honom.
”Den uppgörelsen var något av det bästa som kunde hända oss.
Efter det samtalet klagade Yngve aldrig över att bli försummad”,163 skriver Lyttkens. Som ett skäl till att konflikten mellan makarna
fick en sådan lycklig lösning anger Lyttkens den roman som hon
just höll på att skriva:
… kommer inte till middagen handlade om en ung kvinnlig läkare med
mycket arbete och stora skulder. Allt trasslar till sig i äktenskapet. Hon går
inte i land med att vara sin man till lags, varför äktenskapet brakar ihop. På
det sättet ville ingen av oss ha det.164
Det intressanta med den här beskrivna konflikten mellan Alice
Lyttkens och hennes man är den dubbelhet med vilken den skild- ras. Å ena sidan har Lyttkens inte lust att utplåna sig själv, samti- digt som hon oroar sig för att äktenskapet ska gå i kras. Å andra
sidan är hon mån om att framhäva Yngves kärlek och storsint- het. Som alltid uppmuntrar han och stöder sin hustru. Allt tycks
egentligen bara handla om ett missförstånd. För Lyttkens gäller
det bara att visa mannen att hon älskar honom – hennes svar ”blev både ordrikt och handgripligt” – varpå resultatet blir att han aldrig mer klagar på att han känner sig försummad.
En annan intressant omständighet är den beskrivning som Lyttkens i memoarerna ger av romanen …kommer inte till mid- dagen. Enligt hennes korta referat förstår vi att den unga kvinnliga läkaren har svårt att få sina roller att gå ihop. Hon arbetar för
mycket och lyckas därför inte med ”att vara sin make till lags”. ”På
163 Lyttkens 1979, s. 88. 164 Lyttkens 1979, s. 88.

102 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 103
det sättet ville ingen av oss ha det”, skriver Lyttkens vidare och antyder därmed att den skildrade konflikten också var aktuell i
hennes eget äktenskap. Den kluvenhet mellan olika roller, som
Lyttkens här pekar på, uttrycks explicit i romanen, där den unga protagonisten Inga Reiller beskriver den på följande vis:
[F]örr var jag en människa med ett mål; nu har jag blivit två personer
med olika intressen. Dessa ligger i ständig fejd med varandra. Den ena vill
arbete, den andra vill kärlek. Båda strävar efter att bli nummer ett. Där har
du svårigheten.165
För romanens kvinna blir emellertid konflikten olöslig. Hon ham- nar i ett traditionellt ”standardäktenskap” och har inte bara att tampas med omvärldens fördomar utan också med en man, som ställer sig helt oförstående till hennes önskan att kunna förena sina olika intressen. I slutet av romanen bryter Inga upp ur äktenska- pet för att istället satsa på sin karriär, ett slut som framstår som helt följdriktigt med tanke på att mannen framställs som boven i dramat.
Den omtolkning som Lyttkens ger i sina memoarer kan möj- ligtvis förklaras med glömska, eftersom det i skrivandets stund gått nära femtio år sedan romanen publicerades. Men den kan
kanske också förklaras med att hon i ett efterhandsperspektiv vill bagatellisera de egna äktenskapliga konflikterna. Till skillnad från …kommer inte till middagen, som skrevs i en tid då den kvinn- liga emancipationsromanen var på modet och då motsättningarna mellan könen accentuerades, är Lyttkens angelägen om att ge en harmonisk bild av sitt eget äktenskap; hon är angelägen om att visa att hennes eget förhållande till maken byggt på ett kärleksfullt
165 Lyttkens 1934, s. 24.

102 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 103
givande och tagande och att eventuella misshälligheter lösts i ett ömsesidigt samförstånd. Visserligen medger hon att det funnits
en konflikt, men hon talar samtidigt om för läsaren att hon varit
villig att kompromissa och att kärleken till mannen har varit mer betydelsefull än den egna författarverksamheten.
I augusti 1934 flyttade familjen tillbaka till Stockholm och i
september månad gavs …kommer inte till middagen ut. Boken blev entusiastiskt mottagen, skriver Lyttkens, och citerar ur de beröm- mande recensionerna. Men också denna gång fanns törnen, och
framför allt utpekas Märta Lindqvists recension i Svenska Dag- bladet, som dock inte var lika vass som de som drabbade Lyttkens första två romaner.166 Året därpå påbörjades den första boken i den så kallade Ann Ranmark-trilogin med ”samma skrivarglädje
som vanligt”. Den här gången hade hon också möjlighet att bedriva
sina efterforskningar i hemmet. Eftersom huvudpersonen är jurist
kunde Yngve bidra ”med inblickar i rutinerna på en advokatbyrå och även ge mig uppslag till de processer som den unga advokaten Ann Ranmark skulle föra, dock givetvis inte med stoffet häm- tat ur hans egen erfarenhet”.167 Under arbetet med boken får hon återigen besök av sin mor, och inser då att protagonistens mor, som är en ”småskuren kafferepstant med väldiga ambitioner att ge sin flicka en fin uppfostran, vilket leder till i det närmaste livsförö- dande hämningar”, har den egna modern som förebild.
Under våren skickade hon in Det är inte sant till en pristäv- lan, som utlysts av Natur och Kultur, och i augusti månad fick
hon beskedet att hon vunnit delat första pris tillsammans med Stina Aronson. Överläggningarna med förlaget föll dock inte väl
ut då Lyttkens endast blev erbjuden 12 procent i royalty istället
166 Lyttkens 1979, s. 102. 167 Lyttkens 1979, s. 111.

104 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 105
för 16 2/3 procent, vilket var det gängse. Dessutom skulle royalty- ersättningen dras från prissumman. Hon bestämde sig därför att
begära tillbaka sitt manus och erbjuda det till Tor Bonnier, som
svarade att det skulle glädja honom mycket om förlaget fick ge ut
boken. Dessutom fick hon 4 000 kronor i arvode, vilket var betyd- ligt högre än vad hon räknat med. Ekonomin förbättrades också
av att hennes roman …kommer inte till middagen översattes till tyska samma år och blev utgiven på Paul Zsolnays förlag i Wien.
I samband med utgivningen inbjöds Alice Lyttkens till Wien för att göra reklam för romanen, som enligt Lyttkens fick strålande
recensioner i både den österrikiska, tyska och svenska pressen.
Hösten 1936 kom Det är mycket man måste, som också den fick
utmärkta recensioner enligt Lyttkens: ”Också den här gången lov- ordade Torgny Segerstedt mig. I Dagens Nyheter skrev Eva von
Zweibergk att ’romanen var fullt värdig en plats i främsta ledet av höstens romaner’”.168 Hösten därpå publicerades den tredje delen, Det är dit vi längtar, som med undantag av några få kritiska rös- ter blev väl mottagen. Samtidigt noterar Lyttkens att ett nytt ord
började smyga sig in i en del recensioner, nämligen ”underhållning”.
Själv var hon vid denna tid rädd för det, skriver hon eftersom un- derhållning ansågs fult på den tiden.169
Den utveckling som skildras i den tredje delen av Alice Lytt- kens memoarer visar att Lyttkens med tiden fick en allt starkare
position i det litterära fältet. Visserligen hade hon inte alltid fram- gång hos de kvinnliga recensenterna, men hennes romaner blev i allmänhet välvilligt bedömda, även om hon stundom blev sedd som en underhållningsförfattare. Att hennes ställning stärktes be- visas också av att hon 1933 valdes in i Sveriges Författareförening
168 Lyttkens 1979, s. 195. 169 Lyttkens 1979, s. 195.

104 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 105
och 1936 i dess styrelse.170 I och med flytten till Stockholm 1934
blev hon invald i Nya Idun och Yrkeskvinnors klubb, samtidigt som hon och Yngve kom att utveckla kontakterna med andra för- fattare och kulturpersonligheter. Bland dem som hörde till um- gänget nämns Irja Browallius, Karin Boye, Anna Lenah Elgström,
Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnsson, Marika Stiernstedt, Harry
och Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Gunnar Mascoll Silfver- stolpe och Sigrid Undset, med andra ord författare ur vitt skilda
läger. Med Sigrid Undset kom hon att utveckla en livslång vän- skap. Ett särskilt omnämnande får också Ebba Theorin-Kolare,
som förutom att hon var chefredaktör för Husmodern, även skrev ”en del böcker, kvicka, feministiska och aggressiva gentemot män- nen”. Enligt memoarerna värdesatte Lyttkens vänskapen högt, och
tack vare denna fick hon bland annat upp ögonen för ”kvinnans
svårigheter”.171 År 1939 blev Lyttkens invald i Svenska Penklubben,
som vid denna tid hade ett litet medlemsantal, och där det ”ansågs som en utmärkelse att komma in i deras krets”.172
Det Lyttkenska hemmet kom också att fungera som en sam- lingspunkt för många av tidens författare och kulturpersonlighe- ter, men också för en av kungahusets medlemmar, vilket bland an- nat kommenteras i ett brev från Marika Stiernstedt till väninnan
Mia Leche Löfgren:
Har varit på en mycket trevlig middag hos Lyttkens, som börjar bli ett
sådant där hem där ”alla” ska tas emot. Umgänget var lite fladdrigt och
brokigt ännu för tre fyra år sedan, men det har konsoliderats och det
170 Se även Sveriges författareförening. Minnesskrift utgiven till dess femtioårsjubileum den 23 april 1943, s. 153 och 146. Lyttkens stärkta ställning till trots blev hon aldrig till- delad något författarstipendium, vilket brukar ses som ett mått på författarskapets etablering. Se Bokutredningen 1952.
171 Lyttkens 1979, s. 35. 172 Lyttkens 1979, s. 216.

106 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 107
visar vilken klok människa denna inte som författare jättebegåvade Alice
är. Pewe [Prins Wilhelm] var där och han gör ju ingen glad precis, och min
höga ålder destinerar mig numera rätt ofta att sitta bredvid honom – på
andra sidan. Men värre var att han hindrade mig från att prata med Wick-
man som hade mig till bords.173
I memoarerna framstår författarskapet från första stund som en lustfylld verksamhet och mer som ett självförverkligandeprojekt än någon strävan efter pengar eller ära. Inte ens de ekonomiska
bekymmer, som familjen hamnade i efter Kreugerkraschen, tycks
ha haft någon större inverkan på familjelivet eller ha varit ett in- citament för Lyttkens fortsatta skrivande. Det framgår visserligen
att Lyttkens med tiden alltmer kom att känna sig som en riktig författare, och vid ett tillfälle skriver hon dessutom att det ”kän- des vidunderligt att kunna bidra till hushållet”,174 ett faktum som, förtydligar hon, Yngve dessutom inte hade något emot. Att hon
nämner Yngves inställning förklarar hon med ”att det för många män var motbjudande att hustrun skulle lämna sitt bidrag till hus- hållet. Det ansågs förnedrande för en man, vars prestige krävde att
han helt och hållet skulle försörja sin familj”.175 Men arbetet präglades inte bara av en ”svindlande skrivglädje”,
som bestått genom åren. Av memoarerna framgår att Lyttkens
gick systematiskt till väga då hon skrev sina romaner. Inför arbe- tet med Resan norrut behövde hon göra efterforskningar, och med Yngves hjälp får hon kontakt med en provinsialläkare i Jokkmokk,
som hon reser och hälsar på och som ger henne goda inblickar i hur människorna levde och bodde. Inför skrivandet av …kom-
173 Brev från Marika Stiernstedt till Mia Leche Löfgren 1943-11-04. Citeras efter Fahl- gren 1998, s. 115.
174 Lyttkens 1979, s. 113. 175 Lyttkens 1979, s. 113 f.

106 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 107
mer inte till middagen tar hon, när det gäller den medicinska ter- minologin, hjälp av en professor Erik Widmark som var chef för den biokemiska institutionen i Lund. Också Yngve bistår henne
när hon skriver serien om Ann Ranmark. Där hade hon, som hon
skriver, hjälpen på hemmaplan. Under hela trettiotalet var Alice
Lyttkens alltså omgiven av män som stöttade henne i arbetet och som välvilligt ställde sina tjänster till hennes förfogande, och det var likaså, vilket visats i föregående kapitel, den manliga delen av kritikerkåren, som ställde sig mest positiv till hennes romaner.
kontakterna med Bonniers Enligt Lyttkens memoarer inleddes kontakterna med Bonniers för- lag 1931, då hon färdigställt sin första roman, Resan norrut. Efter det att hennes make Yngve Lyttkens ringt och talat med Tor Bonnier –
själv tordes hon inte – skickade hon in manuset och fick efter några
dagar beskedet att Tor Bonnier ville träffa henne. Därefter begav
hon sig till ”det Stora Förlaget för att möta Den Store Förläggaren”.176 Trots att Tor Bonnier förklarade att Lyttkens hade ”talang” och
kunde ”berätta en story på ett fängslande sätt”,177 uppträdde han högdraget och niade henne, vilket inte var vanligt att man gjorde med damer på den tiden. Bonniers uppträdande till trots blev kon- tentan av det hela, skriver hon, att han sade sig vara villig att ge ut romanen under förutsättning att hon gjorde vissa bearbetningar.
Som nämnts tidigare hade Lyttkens emellertid ingen lust att till- mötesgå hans önskningar, och boken gavs aldrig ut i bokform.
Nästa möte med Bonniers ägde rum då romanen Synkoper var färdig. Också denna gång var det Yngve som ringde och avtalade
tid. I samband med att manuset lämnades, skrev Lyttkens ett brev
176 Lyttkens 1979, s. 35. 177 Lyttkens 1979, s. 3

108 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 109
till Tor Bonnier, vilket i sin helhet publiceras i memoarerna. I bre- vet, som är daterat den 4 januari 1932, ger hon utförliga instruktio- ner om när hon vill att boken ska komma ut och ber dessutom om att få besked redan den 15 januari. Brevet, tillfogar Lyttkens, lästes
upp på hennes åttioårsdag; ”alla skrattade och tyckte att jag var en ganska karsk och modig person på den tiden”.178
Den karska attityden förvandlades emellertid snart till miss- mod när hon väl mötte Bonnier, som denna gång var lika över- lägsen som vid det första mötet och dessutom niade henne på samma nedlåtande sätt som tidigare: ”Jag satt och slokade som en
liten rädd kanin”, skriver Lyttkens och tillfogar att hon inte ens kunde släppa på sin ”erkända charm”, eftersom Bonnier var ”totalt oemottaglig”.179 Boken accepterades dock och Lyttkens fick ”tre- hundra kronor ett för allt utan redovisningsskyldighet”,180 vilket innebar att förlaget aldrig lämnade ut några uppgifter om hur bo- ken såldes. När Yngve ringde för att höra sig för, blev han ”ohövligt
avsnoppad”, även om Lyttkens kan berätta att de på omvägar fick
veta att den sålts i 2 800 exemplar, ”en stor upplaga för en debut- roman, i synnerhet som den inte blev direkt höjd till skyarna”.181
Ytterligare ett möte med Bonnier ägde rum på ”Bokens fest” på Berns hösten 1932, då Lyttkens mötte en helt ny person, som bjöd
upp henne till dans och utvecklade ”en oemotståndlig charm”.182 Han frågade henne om hon hade någon ny roman på gång och fö- reslog ett möte. När hon för tredje gången besökte förlaget mötte
hon den ”nye” Tor Bonnier, som var så artig och hövisk att Lytt- kens frågade sig om hon fått ”en splitterny beundrare”.183 Bonnier
178 Lyttkens 1979, s. 43. 179 Lyttkens 1979, s. 43. 180 Lyttkens 1979, s. 43. 181 Lyttkens 1979, s. 55. 182 Lyttkens 1979, s. 66. 183 Lyttkens 1979, s. 66.

108 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 109
försäkrade henne också, att hon snart skulle slå Valdemar Ham- menhög, som var en av tidens mest populära författare.
På våren 1933 lämnade Lyttkens manuset till …kommer inte till middagen och fick den här gången ett ”ordentligt kontrakt med gängse 16 2/3-dels procent royalty på försålt exemplar”.184 ”Bon- niers förlag sålde bra, annonserade flitigt och Tor var belåten och
älskvärd”, skriver Lyttkens vidare och konstaterar att hon med då- tidens penningvärde fick bra betalt för sin roman, nämligen unge- fär 3 000 kronor.185
Korrespondens mellan Alice Lyttkens och hennes förläggare
visar dock att kontakterna mellan dem var intensivare än så, och likaså att Tor Bonnier hade en hel del synpunkter på hennes första
romaner. Beträffande Flykten från vardagen skriver han att det är en ”riktig och delvis mycket underhållande roman”. Dock anser han
att Lyttkens är för mångordig och gärna vill undervisa läsaren, och han föreslår därför att hon på samma sätt som inför utgivningen av Synkoper ska låta en lektör gå igenom den och göra strykningar.186 Även när det gäller …kommer inte till middagen rekommenderar Bonnier Lyttkens att korta ner romanen.187
Av korrespondensen framgår även att Alice Lyttkens tog aktiv del i böckernas lansering. Den 23 maj 1932 får Lyttkens svar från
Bonnier på ett brev som inte stått att finna, men som uppenbarli- gen handlar om att hon önskar att förlaget ska införa annonser för Synkoper i pressen:
Tack för Edert brev idag. Vi skola gärna gå Eder tillmötes med några an-
nonser, ehuru vi i allmänhet äro litet betänksamma att annonsera böcker,
184 Lyttkens 1979, s. 78. 185 Lyttkens 1979, s. 102. 186 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1933-04-05. 187 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1934-06-25.

110 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 111
som Stockholmspressen ställt sig avvisande mot. Vi äro icke alldeles säkra
på att sådana annonser hjälper mer än de möjliga [sic] kunna stjälpa, men
att försöka duger.
Bonnier anser också att romanen blivit bedömd på felaktiga grun- der. Han skriver i brevet att ”en del Stockholmsrecensenter ha lagt
en höglitterär måttstock på den, som den inte alls begär”, samt till- fogar att ”den icke med den här kritiken kan bli någon succés”.188 Lyttkens skickade även vid flera tillfällen förslag på lämpliga re- censionsutdrag, som förlaget kunde använda i sina annonser eller på romanernas baksidor.189 Hon uttrycker sitt missnöje över att ha etiketterats som ”pigg, modern” ett omdöme som får henne att ”express åka i armarna på kvinnliga recensenter”.190 Likaså bekla- gar hon sig över att hon får för lite annonsutrymme i förhållande till sina konkurrenter och ger förslag på hur annonserna bör utfor- mas. I november 1937, då Lyttkens uppenbarligen lagt bort titlarna
med Tor Bonnier, skriver hon följande:
Det är väl roligt att min bok går så bra, trots att de stora stockholmtidning-
arna är tröga. Men bokhandlarna säger att ingen författare har en så trofast
och pålitlig läsekrets som jag. Och det är ju otvivelaktigt det bästa man kan
ha. Nog tycker jag förståss att Bergwall annonserar snålt. Och på dåliga
platser och en gång på en söndag. Jag har verkligen jämfört med andra an-
nonseringar. Tar mig friheten medsända ett annonsförslag, liknande dagens
på Gösta Gustaf-Jansons. Hans bok är visserligen dyrare och går i större
upplaga, men det finns ingen proportion mellan hans annonsmillimetrar
och mina. Dessutom har hon de sista åren helt och hållet lagt bort att ha
fotos med i mina annonser. Kanske hon anser mina fotos fula, men det är ju
188 Brev från Tor Bonnier till Alice Lyttkens 1932-05-23. 189 Se bland annat Lyttkens brev till Tor Bonnier 1932-05-23 samt 1933-08-21. 190 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1935-10-14.

110 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 111
i det här fallet inte på utseendet det hänger och en annons med foto slår
betydligt bättre än en annan. P.G.P:s recension har hon inte alls använt sig
av. Skulle du nu vilja med din makt och myndighet försöka förmå Bergwall
till en liten tanke också på mig? Så vore jag dig så tacksam. Förslaget jag
medsänder tycker jag är ganska bra.191
Två år senare skriver Lyttkens till Bonnier och beklagar sig över att
Eva Berg, som vunnit Bonniers romanpristävling 1939, fått betyd- ligt större uppmärksamhet än hon själv:
Det var en överväldigande annons Eva Berg fick idag, den största bokannons
jag sett. Den gav intryck av att hon skrivit en familjebibel eller encyklopedi.
Jag har också blivit bra annonserad i höst. Men vad lönar sig annonsering,
när den ska fördelas så proportionslöst? Om annonseringen på Eva Berg i
fortsättningen ska antaga dessa dimensioner, kommer den som ett batteri av
tanks att rulla över oss andra och förgöra oss. Och Eva Berg är dock ingen
Bonnierförfattare! Den läsekrets Ni drar till henne – kanske ifrån Era egna
– går hon ju så småningom med till sin förläggare. Att den första annonsen
på en prisbelönt bok blir stor och iögonenfallande (dock större denna gång
än någonsin förr!) är ju ganska naturligt, men snälla Tor, skydda oss andra i
fortsättningen för en så våldsam artillerield! Det kan ju kännas bittert för
fler än mig – för både sådana författare som deltagit i pristävlingen och för
sådana som icke deltagit. Det känns också underligt att bli skjuten halvt ihjäl
av sitt eget förlag till förmån för en författare från annat fårahus.192
Som breven visar tyckte inte Lyttkens att hon fick det stöd från
Bonniers som hon önskade, utan att hon tvärt om kände sig mot- arbetad. I den fjärde delen av sina memoarer återkommer hon till
191 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1937-11-22. 192 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1939-10-19.

112 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 113
sitt missnöje med Bonniers, som hon menar delades av flera av
förlagets författare: ”Många författare behöver stöd av sina förläg- gare, de vill i förlaget ha ett slags andra hem, förläggaren bör helt enkelt vara ett slags faderssubstitut. Men på den punkten gick inte
Bonnier dem i möte.”193 Enligt Lyttkens tycks det även ha funnits ett mer allmänt
missnöje när det gällde författarnas ställning vis à vis förlagen; i memoarerna berättar hon om de försök som togs 1936 för att
starta ett författarförlag.194 Enligt Lyttkens tog planerna form vid en tillställning hemma hos paret Lyttkens. Maken Yngve blev om- bedd att undersöka möjligheterna och började därför skissa på ett förslag till stadgar samtidigt som han tog kontakt med intresserade författare, varav flera hörde till Bonniers. Förutom Alice Lyttkens
själv nämns Ivar Lo-Johansson, Vilhelm Moberg, Moa och Harry
Martinson, Gösta Gustaf-Janson och Fritiof Nilsson Piraten.195 Emellertid gick planerna i stöpet, då de personer som skulle ingå drog sig tillbaka i sista stund. ”Sannolikt var det någon av de vid- talade författarna som hade avslöjat planen för Bonniers, varpå de hade blivit utsatta för påtryckningar”, skriver Alice Lyttkens. ”De
[författarna] hade för sig att Bonniers tack vare sina pengar och sitt inflytande i Dagens Nyheter skulle krossa förlaget innan det hade
kommit igång.”196
193 Lyttkens 1980, s. 157. 194 Planerna på ett författarägt förlag nämns av Jan Gehlin i hans historik över Sveriges
Författareförbund, där han skriver följande: Vid den nya styrelsens sammanträde [1936] anmäldes en skrivelse från en herr Bauer i Göteborg (icke medlem) med förslag om att upprätta ett ”författarnas förlag” jämte utkast till kontrakt mellan författarna och detta förlag.” Dock beslutade styrelsen att förslaget skulle lämnas utan åtgärd. Gehlin hänvisar här även till Lyttkens memoarer och hennes uppgif- ter att Yngve Lyttkens arbetade med liknande planer. Dock konstaterar han att ”[s]aken tycks ha blommat över”. Gehlin, 1993, s. 181.
195 Lyttkens 1979, s. 158. 196 Lyttkens 1979, s. 169 f.

112 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 113
Av Alice Lyttkens brev till maken framkommer att hon också själv engagerade sig i dessa planer. I ett odaterat brev från Köpen- hamn berättar hon om en middagsbjudning där hon diskuterat för- lagsplanerna med Eric Vestberg och ber Yngve att ta kontakt med honom snarast möjligt. I ett brev från den 17 mars 1936 skriver hon om planerna, som uppenbarligen gått i stöpet, att det varken beror på följderna efter I.K. [Ivar Kreuger] eller på ett misstroende
gentemot mannen utan uteslutande på att
de är en samling fega, småsinta och otroligt själviska herrar. Tänk vilken skill-
nad på Gertrud Lilja, Berit Spång, Moa, Dagmar Edqvist och mig själv också
för resten, mot dessa något alkoholiserade typer som nu utgöra eliten av
Sveriges yngre litteratur. De vet helt enkelt ingenting om vad hederlighet
och anständighet gentemot nästan är. Bara de själva kommer fram, lyser, får
prata så att det hörs långa vägar, få sola sig i fina namn, få förtjäna pengar
utan att göra sig större besvär än nödvändigt, få supa och härja på nätterna
och ändå känna sig uppfyllda av en ljuv föreställning om att jag är den store
vilhelm moberg eller mästaren bland de unga: Eyvind jonson eller snil-
let lo-jo, eller den lysande och begåvade succeromansförf. av guds nåde
gösta-gustaf osv. Hurra för dem allesamman. (Harry och Moa stå oändligt
över dem) Gudilov att deras böcker är bättre än dem själva och gudilov att
allmänheten endast har med deras böcker att skaffa, eljest skulle snart de
underbara pengarnas ström rinna i annan riktning.
Huruvida planerna kom till Bonniers kännedom, och om de över- huvudtaget hade någon betydelse för deras fortsatta kontakter, framgår inte av memoarerna. Dock antyder Lyttkens att så kan
ha varit fallet. I den fjärde delen av memoarerna berättar hon om
sitt möte med Bonnier i samband med kontraktsskrivningen på romanen Syndafall (1942). Även vid detta tillfälle lämnade hon för-

114 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 115
laget slokörad och besviken. ”Inte heller den här gången visade Tor
någon entusiasm. Han sa bara att det var bråttom att få ut boken”,
skriver Lyttkens och funderar på om det var ”våra planer på ett författarförlag som fortfarande spökade”. 197
1943 bytte Lyttkens förlag från Bonniers till Norstedts.198 När Lyttkens i memoarerna anger skälen till bytet nämner hon i för- bifarten att hon och Yngve inte varit hembjudna till Bonniers på åtskilliga år, trots att de själva haft dem som gäster. ”Men det var
givetvis inte deras bristande gästfrihet som drev mig ur deras ar- mar utan mängder av småförtretligheter som sammanlagda blev vägande skäl.”199 Bilden som ges stämmer i huvudsak med det brev som Lyttkens skickade till Tor Bonnier för att berätta om
sitt beslut, även om tonen där är betydligt hätskare. Bland annat
anser hon att ”en del på förlaget anställda personer ideligen försökt undergräva min ställning såväl i fråga om min person som mitt arbete”. Som ett exempel nämner hon den dåliga lanseringen av
romanen Falskt vittnesbörd, som trots Lyttkens påstötningar an- nonserats dåligt, samt utgivningen av Syndafall, vilken enligt Lytt- kens försetts med ”ett avskyvärt omslag”. Beträffande Syndafall anser Lyttkens dessutom att den fått en alldeles för kort säljtid och att behandlingen av boken från förlagets sida närmast kan liknas vid sabotage. Samtidigt som Lyttkens är angelägen om att
understryka att hon alltid hyst tillgivenhet och respekt för Bon- nier, konstaterar hon att båda familjerna Bonnier ”sedan år tillbaka avbrutit alla personliga förbindelser”. Inte utan bitterhet fortsätter
hon: ”Självfallet har detta icke någon betydelse i och för sig, men
så mycket förstår jag att ingen av er kan betrakta min övergång till
197 Lyttkens 1980, s. 129. 198 Någon korrespondens mellan Alice Lyttkens och Norstedts förlag med anledning
av förlagsbytet har ej återfunnits. 199 Lyttkens 1980, s. 157 f.

114 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 115
annat förlag såsom någon personlig förlust.” Avslutningsvis skriver
hon att hon inte kommer att kommentera sitt förlagsbyte utåt, och att hon utgår från att detsamma kommer att gälla för Bonnier.200
I sitt svarsbrev dagen därpå beklagar Tor Bonnier Alice Lytt- kens beslut, samtidigt som han försvarar sig mot hennes anklagel- ser. Han kan inte hålla med om att han inte har intresserat sig för
hennes författarskap, och när det gäller annonseringen av hennes böcker hävdar han att de ”blivit proportionsvis rikligare tillgodo- sedda än de flesta andra med dem jämförliga”. När det gäller den
personliga kontakten, håller han med om att den varit bristfäl- lig, men förklarar den med att han och hans hustru inskränkt sitt umgänge till ett minimum under dessa krigsår: ”Vi har känt trycket hårt och har haft föga lust för ’främmande’”. Avslutnings- vis lovar han bot och bättring om Alice Lyttkens vill ompröva sitt beslut.201
litteraturkritiken Som visats i kapitel 2 möttes Alice Lyttkens romaner under
1930-talet av en splittrad kritikerkår, en omständighet som hon
också kommenterar i sina memoarer. Hon skriver där att böckerna
”var värda de goda recensioner de fick och blev verkligt orättvist
behandlade av mina vedersakare”.202 Den negativa bedömningen förklarar hon med att hon var varken akademiker eller proletärför- fattare och att hon därför inte passade in i någon given fålla.
I memoarerna är det främst signaturen Quelqu’une, det vill säga Märta Lindqvist i Svenska Dagbladert, som får representera de kritiska rösterna. När debutromanen Synkoper kom ut den 8 april 1932, drabbade hennes recension Lyttkens likt ”ett dråpslag:
200 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1943-05-13. 201 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1943-05-14. 202 Lyttkens 1979, s. 86.

116 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 117
”Den var minst av allt lyrisk, utan ironisk överlägsen och elakt kritisk.”203 Men samtidigt som Lyttkens lyfter fram de negativa omdömena är hon angelägen om att markera att de vägde jämnt med de positiva; av recensionerna var ”elva dåliga, elva riktigt bra, fyra medelmåttiga”. På samma gång som hon blev nedslagen av
kritiken mot romanen, blev hon uppmuntrad av det beröm hon fick för sin kompositions- och gestaltningsförmåga och för att hon
fångade läsarens intresse.
Till Märta Lindqvist, som för övrigt av Lyttkens får beteck- ningen kåsös, återkommer hon flera gånger även om hon i ett efter- handsperspektiv försöker lindra effekten av Lindqvists yttranden.
Om Lindqvists recension av romanen … kommer inte hem till mid- dagen skriver Lyttkens att man mellan raderna kan ana att Lind- qvist fick anstränga sig för att vara kritisk: ”Jag har läst liknande
recensioner några gånger senare, kritiska recensioner av en innerst ganska nöjd och intresserad kritiker”.204
Samtidigt som Lyttkens i sina memoarer ger uttryck för en mer
försonlig inställning till sina hätskaste kritiker, har hon inte glömt bort dem. Framför allt är det de kvinnliga recensenterna, som en- ligt hennes bedömning ställde sig mest avvisande till hennes ro- maner. ”Berömmet flödade, men några invändningar kom också på
pränt, först och främst av kvinnor, just dem jag skrev för – yrkes- kvinnor med andra ord”, skriver hon med anledning av mottagan- det av Det är dit vi längtar 1937.205 Här återkommer hon till Märta Lindqvist, som tillsammans med Elin Brandell i Dagens Nyheter och Vera von Kraemer i Socialdemokraten gjorde ner Flykten från vardagen. Att Lyttkens anser att det inte fanns fog för deras kritik
203 Lyttkens 1979, s. 54. 204 Lyttkens 1979, s. 102. 205 Lyttkens 1979, s. 203.

116 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 117
framkommer tydligt i hennes försvar mot deras hätska angrepp; de hade antingen ”mord i blicken”, eller så hade de inte förstått att romanen avsåg att göra upp med det som Brandell benämnde ”ett anstucket överklassliv”.206 I Lyttkens beskrivning framstår dessa kritiker knappast som några moderna yrkeskvinnor. Märta Lind- qvists ovilja grundade sig i att hon var ”hysteriskt uppjagad […] i sitt gudliga pryderi”,207 skriver hon och återkommer senare till en liknande förklaring: ”Ämnet var antagligen alltför ömtåligt, ja
alltför mastigt för att pryda artonhundratalstanter skulle kunna smälta det”.208 Med andra ord vill Lyttkens få de kvinnliga recen- senterna att framstå som representanter för en gammaldags och förlegad litteratursyn som inte tålde den moderna tidens ämnen och motivval. Som bevis för att de dåliga recensionerna inte var att
lita på nämner Lyttkens att hon samma höst blev invald i Sveriges
Författareförening: ”Styrelsen hade tydligen en annan uppfattning
om mina romaner än vissa recensenter.”209 Om Alice Lyttkens avoghet gentemot Märta Lindqvist vitt-
nar hennes brev till Tor Bonnier, bland andra det hon skrev med
anledning av Quelqu’unes recension av Flykten från vardagen. Vis- serligen har hon inte läst den själv skriver hon utan endast fått den beskriven för sig, vilket räcker för att hon ska känna sig orättvist behandlad. Märta Lindqvist är, menar Lyttkens, inte ”objektiv i
sitt bedömande utan av illvilja och säkert driven av besynnerliga ’komplex’ vill hon mörda alla ickereligiösa kvinnliga författare,
206 Lyttkens 1979, s. 84. Märta Lindquist (1888–1839) arbetade på SVD fr.o.m 1916 och skrev bl.a. reportage, kåserier och intervjuer. Elin Brandell (1882–1963) arbetade på DN 1906–1937 , där hon bl.a. skrev krönikor och kåserier under den återkom- mande vinjetten ”Lördagsklubben Histam”. Tidningskvinnor 1690–1960, red Lund- gren & Ney, s. 175 resp. 112 f.
207 Lyttkens 1979, s. 55. 208 Lyttkens 1979, s. 83. 209 Lyttkens 1979, s. 86.

118 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 119
och tror att hon gör en kulturgärning.” Även om Lyttkens gärna
avstår från att läsa hennes recension vill hon för den skull inte avstå från att kriga mot Lindqvist och, tillfogar hon, ”jag hoppas få Bokförläggarens hjälp”. Vad Lyttkens föreslår är att hämndaktio- nen ska ske i form av en annons:
Om man började annonsen med någon bra rubrik, eventuellt foto och
sedan valda bitar ur M.L.s recension och därefter kom med motbevisning
i form av pressutdrag, inte endast ur stockholmspressen utan även ur de
stora landsortstidningarna? Jag antar att hon enligt sin gamla vokabulär
skyller mig för sedeslöshet, dålig stil, nerdragande inflytande, vulgaritet,
ointelligens, saknande kultur och all slags bildning samt alla begrepp om
livets ’väsentliga värden’. Allt detta blir bemött i mina recensioner. Och
hon blir utskämd. Det är hon ärligen värd. Ju oftare dess bättre och helst
offentligen.210
Några veckor senare skriver hon på nytt till Tor Bonnier med
anledning av Elin Brandells kritiska recension i Dagens Nyheter. Lyttkens har nämligen, enligt vad hon själv beskriver som pålitliga uppgifter, fått veta att boken ursprungligen blivit tilldelad en viss fru Malm, som varit mycket positiv till boken, och hon ondgör sig nu över att Brandell istället fått recensera den. Enligt Lyttkens
uppfattning ligger Märta Lindqvist bakom det hela. Det är hon
som har fått Elin Brandell att skriva recensionen, varvid den ur- sprungliga recensionen av Malm konfiskerats och ersatts med ”en
recension i Quelqu’unes anda”. Brandells recension ser hon dess- utom som ett försök att skydda Lindqvist. Gemensamt för bägges
bedömningar är att de försöker ”förytliga vad jag skriver i mest möjliga mån, att inte tillräkna mig något som helst värde utom
210 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1933-10-26

118 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 119
några ’klatschiga’ interiörer och dessutom löper genom recensio- nerna en kännbar, men osynlig tråd med kritik mot min person”, vilket beror på att Lindqvist är väl preparerad med skvaller.211 På
detta svarar Bonnier redan följande dag att han är säker på att det inte förelegat någon recension av fru Malm, och att han heller knappast tror att Brandell velat skydda Quelqu u´ne: ”Jag tror icke
de älska varandra.”212
Alice Lyttkens negativa syn på de kvinnliga kritikerna hade sin grund i att hon i första hand såg dem som ”kåsöser”, och att de därför saknade de rätta kvalifikationerna för att bedöma litteratur
över huvud taget. Men hennes missnöje berodde också på att hon
såg tidningarnas benägenhet att låta kåsöserna recensera hennes romaner som ett tecken på att man inte tog hennes författarskap på allvar. Lyttkens aversion mot dessa kritiker framkommer tyd- ligt i ett brev som Yngve Lyttkens skrev till Tor Bonnier i sam- band med utgivningen av den andra delen i romantrilogin om Ann Ranmark. I detta påminner han Bonnier om det löfte som denne
tidigare givit hans hustru, nämligen
att söka utverka, att även höstens bok skulle lämnas till Olle Holmberg och
i vart fall icke till någon av tidningens kvinnliga kåsörer. Nu är hon i alla fall
recenserad av kåsörer i så väl Dagens Nyheter som Stockholms Tidningen.
Min fru kan givetvis lätt dra den slutsatsen att förlaget inte gjort någonting
för att boken skall komma i kompetenta händer eller att förlaget i sin even-
tuella förhandsreklam icke framträtt med litterära anspråk. […] jag vet, att
hon kommer att ta mycket illa vid sig, att tidningarna tillmäta hennes böcker
så ringa litterärt värde att de slängas undan till kåsöser […]213
211 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1933-11-06. 212 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1933-11-07. 213 Yngve Lyttkens brev till Tor Bonnier 1936-10-15.

120 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 121
På detta brev ger Tor Bonnier ett tillrättavisande svar:
Den svenska pressen är icke sådan att den låter sig påverkas. Ni har
tydligen alldeles missuppfattat hur svenskt förstklassigt pressfolk reagerar.
Ingenting är sämre för en författare än att försöka pressa sig till speciella
anmälare eller speciella recensioner. Det resulterar snabbt i motsatsen till
författarens önskan.214
Det finns mycket som tyder på att Alice Lyttkens trädde in på
den litterära banan med ambitionen att bli något mer än en ren underhållningsförfattare. I det tidigare citerade brevet, i vilket hon
beklagar sig inför Bonnier över Elin Brandells recension, tillfogar hon på slutet: ”Recensionen i B.L.M. var väl fin? Och direkt i mot- sats till dessa damers. Edfelt trycker ju på det dessa två på ett väl
iögonfallande sätt proklamerar som obefintligt i min bok: idéer –
ja, till och med ’tankar’ ”.215
Såväl i memoarerna som i breven utser Alice Lyttkens de
kvinnliga recensenterna till sina främsta vedersakare och lyfter fram de manliga kritikernas positiva omdömen. I memoarerna
framhåller hon särskilt Ivar Harries anmälan av Flykten från varda- gen i Ord och Bild, som särskilt gladde henne, och citerar: ”…och det föreligger en väl utredd konflikt. Utan märkbar avsikt åter- ger förf. exakt och suggestivt atmosfären”.216 Vad som dock inte framkommer är att det citerade berömmet föregås av allt annat än uppskattande ord och att det dessutom, mellan de citerade me- ningarna, finns ett långt stycke som minst av allt är positivt. Den
skildrade miljön är, skriver Harrie ”naivt verklighetsfrämmande
214 Tor Bonniers brev till Yngve Lyttkens 1936-10-15. 215 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1936-11-06. 216 Lyttkens 1979, s. 84.

120 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 121
och kan slå över i rena spexet” och slutsatsen är att det ”skulle ha blivit en vederhäftig och ganska god roman – trots den gråmele- rade prosan och den genomgående otympliga dialogen – om förfat- tarinnan inte förlyft sig på uppgiften att göra Eva Böges historia till en patetisk tidsmålning”.217
Frågan är dock om Lyttkens enbart ville försköna verklighe- ten och få den egna författarverksamheten att framstå som mer uppskattad än den i själva verket var, eller om det kan tänkas ligga andra motiv bakom hennes försök att vända en tämligen negativ recension till sin motsats. En möjlig förklaring kan vara
att Ivar Harrie, förutom att han var en inflytelserik kritiker, ock- så kom att höra till vänkretsen. Kanske drevs hon också av en
önskan att upphäva gamla motsättningar och att få sitt tidigare författarliv – och sig själv – att framstå i en mer harmonisk och försonlig dager.
Äktenskapet Kärleken till maken Yngve Lyttkens löper som en röd tråd ge- nom Alice Lyttkens memoarer. Deras äktenskap framställs som
ett i det närmaste konfliktfritt idealäktenskap, vilket bland annat
förklaras med att Yngve var en modern och jämställd man som villkorslöst stöttade sin hustru i hennes skrivande. Lyttkens följer
därvidlag det mönster som utmärker många kvinnliga självbiogra- fier, det vill säga att livsberättelserna konstrueras på ett sådant sätt
att framställningen harmoniseras, inte minst när det gäller förhål- landet till den äkta maken.218 Den svåra och oftast olösliga konflik- ten mellan kärlek, familj och yrkesliv, som är ett bärande tema i flertalet av Lyttkens samtidsskildringar från 1930-talet men också
217 Harrie 1934, s. 61. 218 Fahlgren 1987, s. 169.

122 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 123
i hennes senare produktion, lyser nästan helt med sin frånvaro när hon skriver om sitt eget liv.
Huruvida den positiva bilden av äktenskapet är sann eller inte, är naturligtvis omöjligt att veta. Frågan är om det överhuvudtaget
går att presentera en heltäckande och sann bild, då det självbiogra- fiska skrivandet med nödvändighet innebär att författaren måste
sålla bland sina minnen. Det faktum att författaren önskar ge en
bestämd bild av det förgångna innebär att det är mycket som för- tigs i självbiografin.219 Att också Lyttkens själv var angelägen om att påpeka att memoarerna baseras på ett urval framgår av förordet till den andra delen i sviten: ”Sammanställningen och sovringen är
viktig om det ska bli någon ordning på det hela.”220
Emellertid kan Alice Lyttkens bevarade brev tjäna som ett korrektiv, eller åtminstone som ett komplement, till memoarernas officiella bild. Breven hon skrev till maken Yngve Lyttkens bekräf- tar deras nära och kärleksfulla relation, samtidigt som de avslöjar att äktenskapet inte alltid var konfliktfritt, och att Alice Lyttkens
stundtals kunde vara irriterad på sin man:
Du är egentligen gräsligt nervpåfrestande … och gud ska veta att du inte är
någon mäster i att skriva kärleksfulla brev. I synnerhet om jag en gång skri-
ver något riktigt ”så där underbart” till dig … då får jag i svar några korta
affärsmässiga rader, alltid invecklade i ett extra – tomt – papper. Kanske för
att vid första påseende ge brevet ett fetare utseende.221
I samma brev tar hon också upp sin egen svartsjuka och det fak- tum att hon inte riktigt litar på mannen och hans kärlek:
219 Fahlgren 1987, s. 23. 220 Lyttkens 1978, s. 6. 221 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens, 1934 (daterat söndag e.m.).

122 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 123
Jag vet att du någon gång svikit mig …. nåväl, men du måste övertyga mig
att du inte gör det nu. Det är däri du inte riktigt kan övertyga mig. Det
hörs fjolligt, men jag är nu sådan och kärleken fordrar allt, kanske förlåter
den också allt, ja säkert, men vad den först och sist fordrar är visshet och
ärlighet. Säg, mansing, kan du inte försöka förstå mig härvidlag?????
Att Alice Lyttkens också kunde vara missnöjd och besviken på sin man framgår av de brev som hon skrev till honom sommaren 1939,
då hon tillbringade sex veckor i Dieppe för att vila upp sig och för att se till dottern Ulrika, som var där för att lära sig franska.
Breven, som både är långa och innehållsrika, vittnar om hennes vantrivsel och om hennes längtan och saknad efter Yngve, som lovat att komma ner och besöka henne, ett beslut som dock hela tiden skjuts upp på grund av hans pågående affärer. Den 22 juni
skriver hon:
Älskade!
Visst blev jag hemskt besviken över att du inte kommer, jag har ju räknat
både dagar och timmar. Men å andra sidan har jag aldrig trott att ni skulle
kunna skaka fram finansiering av det hela på fjorton dar. Du svor på att
det skulle gå, men jag trodde inte på det. Naturligtvis måste du i första
hand tänka på dessa affärer. Du skulle bara vänja dig av med att lova och
lova innan du vet om du kan hålla. Det är trist att alltid få vänta. Jag tycker
att jag aldrig gjort annat i de här 20 åren. Väntat på dig efter dina resor,
väntat med maten, väntat på kvällarna, väntat vid mötesplatser, väntat på
somrarna […] Du kunde inte rå för att jag fick vänta. Men du kan rå för att
du lovar att allt ska vara klart till den och den datumen!222
Några dagar senare skriver hon: ”Du lovade att inte låta mig sitta
222 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1939-06-22.

124 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 125
ensam härnere. Och det kan väl inte dra ut mer än en vecka eller
tio dar till?”.223 Ytterligare några dagar senare, den 29 juni, bekla- gar hon sig igen över sin ensamhet: ”Tänk vår fina sommar som
blev så här i stället! Minns du att jag hela tiden gick och sa att det var så drömlikt att jag inte kunde tro att det var sant och kunde bli verklighet att vi skulle resa till Frankrike. Har väl aldrig glatt
mig åt något som åt denna resa.”224 Den 3 juli skriver hon: ”Kära
älskade! Jag kan knappast fatta att det kan vara sant att du kom- mer på lördag. Det är bra du kommer för man vet ju aldrig om det
inte blir krig rätt som det är och härligt vore ju med lite rekreation innan man ska in i det helvete Hitler tydligen vill tvinga in värl- den i.”225 Emellertid sköts resan upp ytterligare, och dagen därpå skriver Alice Lyttkens resignerat: ”Tack för ditt telegram just nu,
som jag uppfattade som ett nytt uppskov. A la boneur. [sic] Jag
stannar till den 12 eller trettonde. Sen far jag hem.[…] Älskade, du
får inte bedra mig fler gånger. Jag orkar inte mer….”226 Att mannen så småningom reste ner till Frankrike förstås av ett brev som Alice Lyttkens skrev från Paris: ”Längtar gräsligt efter att få vara med
dig här några dar. Bara gå och strosa och äta gott och lätt! Det blir
drömlikt.”227 Vistelsen i Dieppe skildras också på några sidor i memoarerna,
men i betydligt ljusare färger. ”Vi planerade att Yngve och jag ef- ter tre veckor skulle mötas i Paris för att sedan bege oss till en
liten badort i Bretagne”, skriver Lyttkens och berättar vidare om de utflykter hon företog eftersom hennes längtan efter Yngve blev
lång.228 Därför välsignade hon den dag då hon fick sätta sig på tåget
223 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens (daterat midsommardagen 1939). 224 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1939-06-29. 225 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1939-07-03. 226 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1939-07-04. 227 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1939 daterat (Paris måndag). 228 Lyttkens 1979, s. 241 f.

124 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 125
för att träffa Yngve i Paris: ”Att mötet blev stormande finns ingen
anledning att förtiga. […] Vi ville uppleva en ny smekmånad, en
bröllopsresa. Vi ville bara vara med varandra, leva för varandra.”229
Men Alice Lyttkens brev till sin man handlar inte bara om att hon saknar honom, utan också om hennes oro för hans hälsa och att han äter och dricker för mycket. ”Du är väl inte tjock? Du har
väl inte ätit och framför allt inte druckit mycket?????????”, skriver
229 Lyttkens 1979, s. 245.
Alice Lyttkens tillsammans med sin man Yngve Lyttkens.

126 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 127
hon i ett brev från Köpenhamn.230 I ett annat berättar hon om en gemensam bekant som blivit ”präktig och fet” och fortsätter: ”Det är för synd att ni ska bli så tjocka. Jag är riktigt ledsen att du
också är tjock och att Julia ska tycka det.”231 Mannens dryckesva- nor återkommer även i ett annat brev: ”Och spara hemskt för det gör verkligen jag – och då är det inte riktigt rättvist om du slänger ut pengar på krogar”.232
Över huvud taget tycks den dåliga familjeekonomin ha varit en källa till bekymmer. Som nämnts ovan bagatelliseras den i me- moarerna; inget kan hota den äktenskapliga lyckan. När Lyttkens
skildrar hur familjen tvingades sälja stora delar av sitt hem efter Kreugerkraschen är det med följande ord: ”Om det gjorde ont?
Inte särskilt, snarare kändes det tillfredsställande att man dock hade något kvar i sparbössan fastän endast en liten slant. Dess- utom hade ingen av oss något utpräglat habegär.”233
Breven ger dock en annan bild av verkligheten. År 1935 skriver
Alice Lyttkens till sin man:
Vi har nu hållit på år ut och år in, men de sista tre årens penningmara suger
snart must och märg av en. Att ständigt schackra med sin stolthet, ständigt
vara beroende, inte ha pengar för dagen, alltid omgiven av fordringsägare
till struntsummor, usch, vad det är avskyvärt! Och allt tas ut i förskott. Och
har alltid gjorts. Men kanske det blir bättre så småningom. Mycket hänger
på min bok, resten på om du kan komma igång och få goda inkomster.234
Vad Yngve Lyttkens arbetade med efter uteslutningen ur advo-
230 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-30. 231 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1940-07-21. 232 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1940 (odaterat). 233 Lyttkens 1979, s. 77. 234 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens (daterat fredag, tillagt efteråt sommaren 35).

126 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 127
katsamfundet ger memoarerna inga klara besked om. I den del
som handlar om trettiotalet nämns att han var engagerad i att introducera ett så kallat sweepstakelotteri i Sverige tillsammans
med en holländare och en advokat i Lübeck, ett projekt som dock hindrades av den politiska utvecklingen i Tyskland. Likaså skri- ver Lyttkens att han hade kvar en del av sina forna klienter och en del andra uppdrag. Bland annat fungerade han som förmedlare
vid en fastighetsförsäljning med en rejäl provision i arvode. Att
han periodvis måste ha varit arbetslös framgår dock av breven, vilket tycks ha inneburit större krav på Alice Lyttkens bidrag till familjeförsörjningen. Av hennes brev att döma författade hon inte
enbart av lust och glädje, utan ägnade sig även åt brödskriveri. År
1936 befinner hon sig i Köpenhamn tre veckor för att arbeta med
sin senaste roman Det är mycket man måste, en omständighet som för övrigt inte nämns i memoarerna. I ett långt brev till mannen
berättar hon om Victoria Benedictssons brev som hon nyss läst och imponerats av och fortsätter:
Nej älskade, jag är inte i Köpenhamn för att skriva en apoteos över V.B.
utan för att arbeta. (detta andra är ju nöje!). Framför mig ligger ett avsky-
värt tråkigt arbete, följetongen till Idun. Aldrig i livet hade jag gjort det om
inte pengarna lockat. Men pengar betyder också frihet och frihet: arbete.
Så det var egentligen som en skänk från himlen, trots allt. Hoppas nu bara
att du kan ordna något för dig så att vi får lite lättare luft omkring oss, med
tanke på de förb. pengarna. Ska så fort jag fått det viktigaste klart med
boken försöka ”sälja” min andel i tant Idas arv, så att vi kan bli av med alla
pinande småskulder. Och sedan, sedan ska väl allt klara sig och då får vi
framför allt ro. Men skaffa dig något fast.235
235 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-17.

128 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 129
Några dagar senare ber hon Yngve ta kontakt med Idun för att höra om de är intresserade av en artikel med anledning av Kaj Munchs
nya pjäs Kærlighed, eftersom hon gärna vill ”förtjäna några pengar på Köpenhamn”,236 och ytterligare några dagar senare skriver hon: ”Ack, om du bara hade ett jobb, lille mansing”.237 Fortfarande tio år senare återkommer hon till Yngves arbetssituation i ett brev som också vittnar om den arbetsdelning som utvecklades inom familjen:
Och ska jag hålla på att räkna och läsa flersidiga affärsbrev, skriva dylika och
sitta och bekymra mig, då lär det väl heller inte bli fler böcker och därmed
slantar. […] Du måste sköta mina affärer. Jag orkar inte bådadera. Men låt
mig slippa påminna om allt. Lägg det i en akt så att du kommer ihåg att
besvara brev o.d.[…] Eljest måste jag skaffa mig annat jobb och sluta med
något så krävande som dessa romaner är – med de fordringar jag ställer på
mig själv. Jag kan inte om jag inte blir absolut befriad från allting annat. Och
det måste du befria mig från, men på ett sätt så att jag slipper tänka själv,
påminna och oroa mig. Lovar du det? […] Du kan väl nu, när du inte har ett
skvatt att göra [min kurs.], göra listor, budget och minnesanteckningar […]238
Även breven till Bonniers vittnar om familjens ekonomiska svå- righeter efter Kreugerkraschen. Till Tor Bonnier skriver Lyttkens
våren 1933 och ber om ett förskott: ”Tack vare en del otyg som Ivar
Kreuger dragit över oss har vi verkligen i ekonomiskt hänseende
haft det ganska dj – t i vinter.”239 Andra brev till Bonnier visar att både Alice och Yngve Lyttkens vid några tillfällen vände sig till honom i andra angelägenheter än de rent förlagsmässiga, och att
236 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-20. 237 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-23. 238 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1946-01-22. 239 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1933-04-27.

128 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 129
syftet var att få Bonniers att ta mannens tjänster i anspråk. År 1932
skriver Yngve Lyttkens till Tor Bonnier med en bön om hjälp med
finansieringen för det planerade sweepstakelotteriet. Av brevet
förstås att Yngve Lyttkens diskuterat frågan med Bonnier tidigare, och att han nu försöker undanröja Bonniers betänkligheter, bland annat med hänvisning till de ekonomiska vinster som projektet skulle innebära för Bonniers del.240
Som nämnts ovan kom lotteriprojektet aldrig att förverkligas,
och sommaren 1934 skriver Alice Lyttkens ett långt brev till Tor
Bonnier, i vilket hon förklarar sin ekonomiskt utsatta situation.
Familjen har stora skulder och ”därför ansättes jag av krav från bit- tida och sent, har både stämningar på mig – och därmed följande urmätningar [sic] hängande över huvudet”. Hon berättar vidare att
maken blivit lovad ett lån för att kunna etablera en advokat- och fastighetsbyrå i en stad nära Stockholm. För att klara sina egna
omkostnader vid flytten ber Lyttkens därför om ett lån eller ett
förskott på 3 500 kronor.241 När Bonnier svarar, meddelar han kort att hon får 1 500 kronor och att han, efter att ha undersökt försälj- ningssiffrorna på de föregående böckerna, inte har några möjlighe- ter att ge mer.242
I december samma år kontaktade Yngve Lyttkens återigen Tor
Bonnier. Brevet är skrivet på ett brevpapper som är stämplat ”För- säkrings - aktiebolaget Thule. Generalagenturen för Stockholm”,
vilket tyder på att Yngve Lyttkens vid denna tid arbetade som försäkringsagent. Den här gången ville han föreslå att Bonnier
skaffade någon form av pensionsförsäkring, vilken på grund av skattesystemet dessutom skulle fungera som en fördelaktig kapi-
240 Yngve Lyttkens brev till Tor Bonnier 1932-11-10. 241 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1934-07-24. 242 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1934-07-28.

130 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 131
talplacering.243 Samma dag skrev också Alice Lyttkens ett brev till
Bonnier i samma ärende:
Bästa Bokförläggaren!
Det här är verkligen mitt fel: – om jag inte påverkat min man så hade han
säkerligen inte kommit sig för att åter besvära Bokförläggaren. Eftersom jag
inser att försäkringsförslaget är synnerligen vettigt anser jag att Bokförläg-
garen troligen – om Ni överhuvudtaget intresserar Er – likaväl kan använda
min man som mellanhand som någon annan. För oss, som otvivelaktigt
fortfarande har diverse ekonomiskt trassel vore ett intresse mycket
välkommet!244
Inte heller denna gång efterkom Bonnier hennes önskan. I sitt svar
meddelade han att han mottagit både hennes och hennes mans brev, men att dessa inte föranlett någon åtgärd från hans sida ”då jag har fullt upp med försäkringar”.245
I Alice Lyttkens memoarer förbigås dessa kontakter med tyst- nad. Inte heller berättas att mannen bidrog till hennes författar- skap på ett mer påtagligt sätt, bland annat som korrekturläsare. I
ett av breven diskuterar Alice korrekturet på en av sina noveller och skriver om alla ändringar som måste göras. Alla kommatecken
framför tankstrecken ska bort, verbformerna ska ses över; i texten bör de stå i pluralis och i dialogerna i singularis, småorden ska strykas och så vidare. ”Du kanske är hygglig och gör det, när jag är
borta”, avslutar hon det hela.246 En annan gång ber hon honom läsa igenom ”svenskan och innehåll”.247 Då hon befann sig i Köpenhamn
243 Yngve Lyttkens brev till Tor Bonnier 1934 12-04. 244 Alice Lyttkens brev till Tor Bonnier 1934-12-04. 245 Tor Bonniers brev till Alice Lyttkens 1934-12-06. 246 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936 (odaterat). 247 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936 (odaterat).

130 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 131
för att skriva den andra delen om Ann Ranmark skriver hon: ”du
har väl idag skrivit mig om den där processen, den är nödvändig för morgondagens arbete!!”248 Samma dag skickar han henne ett detaljerat uppslag till boken på nära tre handskrivna sidor, som handlar om ett av Ann Ranmarks fall som advokat, en skilsmäs- soprocess och vårdnadstvist i olika turer. ”Hoppas du är nöjd med
detta annars får jag hitta på nåt annat”, avslutar han brevet.249
Till skillnad från memoarernas bild av mannen, som huvud- sakligen framställer honom som en allmänt stödjande och upp- muntrande part, visar breven att han tog en aktiv del i sin hustrus författarverksamhet. Men samtidigt som Alice Lyttkens var be- roende av mannen, tycks han ha intagit den underordnade rol- len som medhjälpare och assistent i deras förhållande. Dessutom
framgår att han periodvis hade ansvaret för att allt fungerade på hemmaplan. Flera brev från Alice Lyttkens innehåller instruktio- ner om allt från att köpa en hatt till dottern till att skaffa en ny matta till köket. Ett av dem innehåller en lång lista på saker som
Yngve ska göra när Alice är bortrest. Bland annat ska han skaffa
henne några böcker om Skarpskytterörelsen och skicka en bok
om Barnängens textilfabrik, som ligger i vardagsrummets hörn- hylla. Dessutom ska han betala i fiskaffären, köpa fransk tvål av
märket Pompeia, ”som är ett ypperligt och inte särskilt dyrt tvål”
[sic.], tacka för en middagsinbjudan, beställa en vörtlimpa och låta
hushållerskan leta rätt på recept på pepparkakor och klenäter i Prinsessornas kokbok, som ligger på bokhyllan bakom soffan i var- dagsrummet. Dock måste han visa henne ”faconen på klenäterna”,
skriver hon och tillfogar: ”Du vet nog hur man gör dem”.250 I ett annat brev ska han ordna med hennes packning inför landskon-
248 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-21. 249 Yngve Lyttkens brev till Alice Lyttkens 1936-03-21. 250 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936, (odaterat).

132 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 133
gressen i Malmö i augusti 1940, där Lyttkens ska tala om ”Kvinnan
och arbetsmarknaden i kristid”, ett åtagande som mest av allt får henne att oroa sig för klädfrågan. Eftersom Yngve ska möta henne
i Malmö ber hon honom ta med strumpor och ett skaffa ett läpp- stift: ”Se bara till att du får rätt lilafärgat läppstift”, uppmanar hon.
Han ska också köpa en spole sysilke till den gula klänningen som ännu inte är uppfållad: ”Du kan köpa äggult silke, det går bra utan prov bara det någorlunda går i färg.” Likaså ska han gå till Twilfit och hämta hennes korsett som är lämnad till reparation: ”Den är synnerligen nödvändig om jag ska kunna vara snygg och det är onödigt att köpa en ny.” Allt kan packas i en hattask, och om den
inte förslår kan han använda den bruna handtagsväskan som han brukar ta hem svamp i.251
Alice Lyttkens brev ger således en delvis annan bild av den äktenskapliga samvaron än den som visas upp i memoarerna. Vis- serligen uttrycker breven till maken både längtan och kärlek, men de andas också besvikelse och irritation över hans bristande upp- märksamhet och ibland även en oro över hans drickande. Även
om breven bara säger en del av sanningen – de skrevs ju endast då Lyttkens befann sig utanför hemmet – framkommer att det inte bara var lusten som drev Alice Lyttkens att fatta pennan, utan i högsta grad de ekonomiska bekymren. Medan hon i memoarerna
upprätthåller bilden av Yngve som familjeförsörjare och omtalar sina egna honorar som bidrag till hushållet, framgår det av breven att Yngve periodvis saknade arbete eller åtminstone regelbundna inkomster. Likaså antog hans stöd betydligt konkretare former än
bara allmän uppmuntran. Eftersom familjeekonomin till stor del
tycks ha varit beroende av Alice Lyttkens inkomster från förfat- tarskapet, fick mannen axla rollen som hennes sekreterare och as-
251 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1940 (daterat söndagen den 21).

132 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 133
sistent, om än inte alltid en pålitlig sådan. Som breven visar släpp- te Alice Lyttkens heller aldrig kontrollen över vad som skedde på hemmaplan, och oron för att saker och ting inte skulle bli ordent- ligt gjorda framkommer inte bara mellan raderna utan uttrycks även i direkta ordalag: ”nu kommer jag med mina små punkter igen. du är verkligen irriterande med att du aldrig svarar på dem.
det kunde du väl gott bestå dig – lärt dig efter aderton år.”252 I Alice Lyttkens memoarer, och särskilt i dess tredje del, Tret-
tiotalet. Kastvindarnas tid, skildras en framgångssaga både på det yrkesmässiga och privata området. Äktenskapet är harmoniskt
och lyckligt, och även när berättarjaget gör karriär försummar hon för den skull inte sina plikter mot man och barn. Stöter hon på
motgångar i författarskapet är det huvudsakligen på grund av en krävande och oförstående moder eller vissa illvilliga kritiker. I sin
make har hon en aldrig svikande supporter och skrivandet fram- ställs främst som en form av självförverkligande, där de ekono- miska aspekterna är av underordnad betydelse. Till skillnad från
trettiotalsromanernas kvinnliga protagonister upplever hon aldrig några allvarliga konflikter mellan sina olika roller, även om hon så
småningom, i likhet med andra författarkollegor, känner sig miss- nöjd med Bonnierförlagets bristande stöd och därför vill söka sig till ett annat förlag.
Enligt Carolyn G Heilbrun var det långt in på 1900-talet omöj- ligt för kvinnliga författare ”to admit into their autobiographical narratives the claim of achievement, the admission of ambition, the recognition that accomplishment was neither luck nor the re- sult of the efforts or generosity of others”.253 Detsamma gäller för Alice Lyttkens memoarer, där bilden av det egna jaget framstår
252 Alice Lyttkens brev till Yngve Lyttkens 1936-03-21. 253 Heilbrun 1989, s. 24.

134 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 135
som betydligt mindre självmedvetet och kraftfullt än vad hennes brev, såväl de till förläggaren Tor Bonnier som de till maken Yngve
Lyttkens, visar. I förhållandet till Bonnier uppträder hon redan
från början som en författare som är mycket väl medveten om sitt värde; hon försöker på olika sätt kontrollera lanseringen av sina böcker och uttrycker sitt missnöje då hon känner sig förfördelad i förhållande till sina kollegor. Också i förhållandet till sin man
framstår hon som den starkare parten, och memoarernas bild av en närmast traditionell arbetsfördelning inom familjen motsägs av vad som framkommer i breven till honom. Åtminstone periodvis
tycks familjeekonomin ha varit beroende av Alice Lyttkens förfat- tarinkomster medan den arbetslöse mannen fick agera som hennes
personliga assistent och ta hand om hushållet.
Emellertid var det inte denna bild som Alice Lyttkens ville förmedla till offentligheten. Samtidigt som hon är mån om att
framställa det egna jaget som framgångsrikt, bland annat genom att bagatellisera de motgångar hon möter, tonar hon ner sin egen betydelse och lyfter fram sin makes betydelsefulla och kärleks- fulla stöd, dock utan att nämna hur omfattande detta var i prakti- ken. Trots att memoarerna ställer hennes eget liv i fokus, utformas
de samtidigt som en hyllning till mannen och till den starka och ömsesidiga kärleken mellan dem båda, utan vilken hennes förfat- tarskap aldrig skulle ha blivit till.

134 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 135
4. gammalt eller nytt? 1930-talet i den historiska romanen
I alla dessa sista år, alltså efter fyrtiofem, kan man säga, har jag för min del
varit tvungen att ägna stor kraft åt att inte gräma mig och bli bitter över att
jag, från att ha varit helt och fullt litterärt erkänd, har ramlat ned till något
slags tredje klassens underhållningsförf. Kanske inte direkt Sigge Stark men
inte långt ifrån. Förr var jag dock recenserad av namn som Bo Bergman,
Olle Holmberg, Torgny Segerstedt, Ivar Harrie, Margit Abenius och många
fler i samma klass. Nu är jag inte alls recenserad i D.N. till exempel. Och
har inte varit det på många år i B.L.M. Kanske man kan skylla på ”tidsandan”
eller vad Ni nu kallar det. Men varför behöver inte en del av mina kolleger
skylla på den? Naturligtvis överskattar jag mig inte, jämför mig aldrig med
de ”stora”, men att jag skulle vara så urdålig att jag inte räknas in i några
som helst litterära sammanhang har jag svårt att acceptera.
År 1969 skrev Alice Lyttkens till sin förläggare Åke Runnqvist på
Bonniers och beklagade sig över att de erkända kritikerna svikit henne, och att hon numera betraktades som en tredje klassens underhållningsförfattare. Samtidigt uttrycker hon – om än med
vissa reservationer – sin belåtenhet över att såväl upplagorna som inkomsterna ökat:
Nu är det som det är, säkert förkylt för mina kommande år. I stället får jag
ägna mig åt glädjen över att förtjäna pengar, vilket är mig helt väsensfräm-
mande. Nästa år, alltså 1970, blir inkomsterna nästan väl stora: en ordinarie
roman, som ger, om den går som föregående, cirka 130 tusen, två i Svalan

136 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 137
cirka 100 tusen, kanske mer, och en i Bonniers folkbibliotek. Det blir att
köpa pensioner och sätta av. Också ett nöje!254
Att Lyttkens författarskap fick en annan inriktning från och med
1940-talet betydde både att upplagorna steg och att inkomsterna ökade. Samtidigt innebar de publika framgångarna att hon fick en
allt tydligare stämpel som ren underhållningsförfattare och att hennes litterära ställning dalade.255
Skälet till att Alice Lyttkens övergav samtidsskildringen för
den historiska romanen berörs endast flyktigt i memoarerna. I den
fjärde delen berättar hon att hon 1939 fick ett erbjudande från
Gebers förlag att skriva en fackbok om den svenska kvinnans his- toria, vilken publicerades 1941 och rönte stor uppmärksamhet.256 Under arbetet med boken diskuterade hon den med Sigrid Undset.
Denna, som nyligen publicerat en roman där händelseförloppet var förlagt till 1700-talet, föreslog att också Lyttkens skulle skriva en roman från denna tid: ”Hon hade bland annat sagt att min lätta stil och berättarglädje gjorde mig lämpad att levandegöra 1700-ta- let. Lyckligtvis tog jag hennes uppmuntran till mig.”257
Lyttkens första historiska roman, Lyckans tempel, publicerades 1943 och följdes av ett fyrtiotal romaner, som ofta utspelas un- der 1700- och 1800-talen och ingår i serier om flera volymer. Men
Lyttkens kom också i sin nya position som författare av historiska romaner att återvända till 1930-talet. Brevet till Runnquist skrevs
254 Brev från Alice Lyttkens till Åke Runnquist 1969-09-15. 255 Enligt historikern Sven Ulric Palme, som prisar Lyttkens för hennes korrekta
historiska miljöskildringar, men som karaktäriserar de historiska romanerna som underhållningslitteratur, uppfattades Lyttkens historiska romaner av kritikerna som naiva och föråldrade. På kulturredaktionerna gavs uppdraget att recensera dem till journalister utan litterära ambitioner. ”Alice Lyttkens blev andra- och tredjerangsre- censenternas toppuppdrag”. Palme 1967, s. 44.
256 Lyttkens 1980, s. 103 f. 257 Lyttkens 1980, s. 115.

136 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 137
1969 i samband med lanseringen av den första delen i serien om Catrin Jennick, som var en fristående fortsättning på den tidigare
utgivna sex-bandsserien om Catrin Ambrosia. Den senare utspelas
vid 1700-talets slut och avslutas med att hjältinnan gifter sig med den franske konsuln Jennick. I trilogin om Catrin Jennick får vi
följa släktens fortsatta öden. Catrin Jennick är nämligen Catrin
Ambrosias barnbarnsbarn och romanerna Flickan som inte bad om lov (1969), Att vara någon (1970) och Ljug mig en saga (1971) utspelas under det sena 1920-talet och på 1930-talet. Därmed är
Lyttkens tillbaka vid den tidpunkt där hon startade.
Trots att Lyttkens vid denna tid intagit en annan litterär ställ- ning än i författarskapets begynnelse, och trots att hon nu be- traktade trettiotalet ur ett historiskt perspektiv, finns det många
paralleller mellan Jennick-trilogin och de samtidsromaner som
Lyttkens skrev på trettiotalet. I likhet med de tre böckerna om
Ann Ranmark skildrar också de om Catrin en ung kvinnas ut- veckling och mognad i mellankrigstidens Sverige. Bägge protago- nisterna växer upp i borgerliga miljöer, har dominanta mödrar och äldre lyckade bröder, medan de själva brottas med dåligt själv- förtroende. Gemensamt är även att vi får följa deras liv under ett
antal år via uppbrottet från föräldrahemmet, mötet med kärleken och försöken att skapa ett självständigt yrkesliv. Men här finner
vi också paralleller till Lyttkens tidiga äktenskapsromaner, som exempelvis …kommer inte till middagen, i vilken protagonisten, på samma sätt som Catrin, får genomlida ett olyckligt äktenskap innan hon skiljer sig och finner en ny kärlek.
En väsentlig skillnad mot trettiotalsromanerna är att Lyttkens skildring av Catrin Jennicks utveckling innehåller dels betydligt
fler populärlitterära inslag dels fler historiska tidsmarkörer. Fik- tionsformen till trots finns här ett dokumentärt drag, som förenar

138 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 139
romanerna med de senare utgivna memoarerna. Ytterligare en
länk till Lyttkens självbiografi är romanernas skildring av förfat- tarskapets villkor och av mellankrigstidens litterära system. Äm- net är föranlett inte enbart av det faktum att Catrin så småningom blir författare och att den man med vilken hon gifter sig är fors- kare och litteraturkritiker, utan också av att hennes mor vid sidan av att vara kvinnosakskämpe även skriver romaner och är verksam som kritiker. När Lyttkens i Jennick-trilogin på avstånd betraktar
det turbulenta trettiotalet, är det alltså inte längre den unga sam- tidsdebattören som håller i pennan utan en åldrad Lyttkens, som dessutom kan bidra med egna erfarenheter när det gäller skrivan- dets villkor och vedermödor.
det glada tjugutalet. Flickan som inte bad om lov När Alice Lyttkens i memoardelen Tjugutalet – omvälvningarnas tid beskriver det nya decenniet talar hon om den nya kvinnan, som blev ”medvetnare, mer självständig och inte så lite chockerande”.
Snörlivet försvann, kjolarna blev allt kortare och håret shingla- des eller bobbades. ”Till att börja med förfasade äldre människor
sig. Allt nytt betraktades nära nog som oanständigt och ’flappern’
ansågs närmast omoralisk.”258 Tjugutalet innebar enligt Lyttkens
en brytningstid ”något alldeles för sig, helt annorlunda föregående decennium med sin kvardröjande victorianism”.259
Motsättningen mellan den gamla och den nya tiden blir också startpunkten i den första delen av Lyttkens trilogi om Catrin Jen- nick, Flickan som inte bad om lov, där vi får möta Catrins mor, som förfasar sig över hur världen förändrats efter första världskri- get: ”Det nya smög sig likt en bakterie oförmärkt in överallt, till
258 Lyttkens 1978, s. 153. 259 Lyttkens 1978, s. 152.

138 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 139
och med bland överklass och akademiker. En upproriskhet mot
det bestående, ett slags revolutionär smitta anfrätte det ena efter det andra. Man talade öppet såväl om bolsjevism som om Freud
och hans minst sagt sedesupplösande läror.”260 Mest bekymrad är modern över den tjugoettåriga dottern Catrin, som befinner sig i
Nizza efter en ”förskräcklig historia” som, får vi veta några sidor
längre fram, rör sig om en abort. Att Catrin hamnat i denna olyck- liga situation beror dock enligt modern inte på dottern själv utan på ”tidsandan”. Catrin är med andra ord ett av den nya tidens barn,
som högst påtagligt bekänt sig till Freuds läror. Redan inlednings- vis slår alltså Lyttkens an det tema, som kommer att gälla också för de övriga två romanerna i serien, Att vara någon (1970) och Ljug mig en saga (1971), nämligen den unga kvinnans kamp mot en oförstående äldre generation och hennes svårigheter att finna en
egen väg då en ny tid står för dörren.
I fortsättningen är det framför allt Catrins mor som får gestalta den äldre generationens förlegade tankemönster. Trots att fru Jen- nick är kvinnosakskvinna och rösträttskämpe och alltså tror på kvinnan som en självständig varelse, är hon konventionell och do- minerande och van att få sin vilja igenom. Men även om Flickan
som inte bad om lov startar med att professorskan Jennick får pre- sentera sin syn på den moderna tidens förfall, övergår Lyttkens snart till att skildra den tid som föregått Catrins avresa, nu betrak- tad genom Catrins egna ögon. Romanens andra del med rubriken
”Det glada tjugotalet” innehåller många av de standardingredien- ser vi vanligtvis förknippar med detta decennium. Catrin umgås
med flappers och jazzgossar, röker och shinglar håret till moderns
förskräckelse. Dessutom träffar hon en man, Jocke Wolling, med
vilken hon ägnar sig åt fri kärlek. När hon blir med barn visar det
260 Lyttkens 1969, s. 9.

140 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 141
sig att Jocke redan är gift, varför modern med Catrins samtycke
ordnar med abort på en klinik i Paris. Efter ingreppet reser Catrin
vidare för att bo hos en avlägsen släkting på Rivieran. Till skill- nad från Lyttkens trettiotalsromaner, där kvinnans förhållande till moderskapet framställdes som ett svårlöst dilemma, förorsakar emellertid Catrins graviditet och den efterföljande aborten knap- past några själskval. Lakoniskt konstaterar Catrin: ”Det mamma så
fint kallade ingreppet gick smärtfritt och blev fullkomligt sensa- tionsfritt. Det kunde lika väl ha gällt halsmandlarna eller en enkel
blindtarmsinflammation.”261 Redan i debutromanen Synkoper hade Lyttkens berört abort-
frågan men då i betydligt mer upprörda ordalag. När protagonis- ten Kerstin får veta att hennes väninna genomgått en abort och är
döende i sviterna av den utbrister hon: ”Mord, MORD.”262 Skillna- derna kan delvis förklaras av de historiska omständigheterna; fram till 1938 var aborter i princip helt förbjudna i Sverige och undantag
kunde beviljas endast under mycket speciella omständigheter.263 Kerstins väninna är med andra ord offer för en illegal abortör och
Lyttkens skildring kan alltså ses som ett debattinlägg, där hon vill verka för en liberalare lagstiftning. Om detta vittnar även Kerstins
uttalande, då hon besöker väninnan på sjukhuset: ”Om trehundra år […] får vi kanske en ny lag […]”264
År 1969, när Lyttkens skrev Flickan som inte bad om lov, hade lagen mjukats upp, även om fri abort infördes först 1975. Dess- utom hade synen på aborter förändrats; under sextiotalet reste många svenska kvinnor till Polen på så kallade abortresor.265 Men
261 Lyttkens 1969, s. 140. 262 Lyttkens 1932, s. 199. 263 Lennerhed 2008, s. 149. 264 Lyttkens 1932, s. 201. Se även Lennerhed 2008, s. 119 f. 265 Lennerhed 2008, s. 174.

140 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 141
samtidigt som Catrins oproblematiska syn på den fria kärlekens konsekvenser delvis speglar denna utveckling, kan den också ses som en genreanpassning. För underhållningsförfattaren Lyttkens
handlar det inte om att diskutera aktuella kvinnofrågor, utan aborten blir i stället den händelse som gör det möjligt att förflytta
protagonisten till sydligare breddgrader.
I den sista delen av romanen, som utspelas på den Franska Ri- vieran står den internationella jet set-miljön i fokus för Lyttkens intresse. ”Det glada tjugutalet” som står som rubrik för den del
av romanen där Stockholmsungdomens nöjesliv skildras, framstår
dock som tämligen oskyldigt i jämförelse med de interiörer som avslöjas i romanens senare hälft. Här möter Catrin en helt annan
miljö, präglad av både ytlighet och dekadens. Bland annat får hon
veta att fadern till en av hennes nyfunna väninnor, Irène, ordnar fester där vissa röker opium och där ”hela sällskap rullar omkring på golvet i en av salongerna med släckt ljus och utan en tråd på kroppen”.266 Till de mer spektakulära inslagen hör också skild- ringen av ett besök på en danstillställning på hotell Negresco, där Catrin blir vittne till hur Irènes mor roar sig med en gigolo, som också är hennes älskare, och där också Catrin själv passar på att dansa med en gigolo. Händelsen får henne nästan att falla i trans,
samtidigt som hon erfar att det ”gick en ilning genom mig, som en vild längtan efter kärlek – och efter kyssar av just honom”.267 Dock tar hon sitt förnuft till fånga och avböjer ytterligare en dans: ”Det är förskräckligt att bli så upptänd av en vilt främmande italienare.
Fy för bara den…”268 Catrin beskrivs alltså som en varmblodig ung kvinna som långt
ifrån förhåller sig oberörd till männen omkring sig. Samtidigt har
266 Lyttkens 1969, s. 234. 267 Lyttkens 1969, s. 200. 268 Lyttkens 1969, s. 201.

142 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 143
hon, som hennes släkting uttrycker det, ”något rent i [sitt] väsen, något helt enkelt oförstörbart”. Jag tror, säger hon till Catrin, att
”du skulle kunna vara med om mycket utan att ta skada till din själ”.269 Det är också denna naturliga oförstörbarhet som får henne att motstå alla de frestelser, som hennes blonda skönhet försätter henne i, och som ständigt innebär att hon drar männens blickar till sig. Bland andra träffar hon den världsberömda filmregissören
Rex Ingram, som erbjuder henne en filmroll i Hollywood. Catrin
tackar dock nej till hans erbjudande, trots att han förutspår hen- ne en lysande framtid: ”Men jag skulle kunna sätta mitt huvud på att ni har en glänsande bana framför er som filmskådespelerska.
Ni har utseendet och ni har något obeskrivligt i ert väsen, något fint, kultiverat, något som är så tvärtom mot alla dessa förskräck- liga vamper, att det kommer att mottas med entusiasm”.270 Strax
innan Catrin ska återvända till Sverige, blir hon också uppvaktad
av en indisk maharadja, som lagt märke till Catrin på ett casino: ”När jag såg er i spelsalen, tyckte jag att ni var vacker som solupp- gången, sa han med en röst, mild som en västanvind. – Comme
l’aurore, upprepade han.”271 Efter att ha förklarat henne sin kärlek och erbjudit henne äktenskap reser han till London några dagar och i samband med sin resa skickar han henne ett paket, som Catrin först tror är en chokladask, men som visar sig vara ett etui fyllt med ädelstenar. Gåvan försätter Catrin i bryderi, och efter- som hon inte vill gifta sig med maharadjan undrar hon hur hon ska kunna ge den tillbaka utan att såra honom. Emellertid löser
sig det hela på ett oväntat sätt. Maharadjan störtar med sitt plan
över Engelska kanalen, och Catrin bestämmer sig för att ta med sig sin skatt då hon återvänder till Sverige.
269 Lyttkens 1969, s. 315. 270 Lyttkens 1969, s. 204. 271 Lyttkens 1969, s. 277.

142 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 143
Men Catrin utsätts inte bara för männens uppvaktning utan också för väninnan Irènes förförelsekonst. Irène kallar sig själv en
demi vierge, det vill säga en kvinna som ”kan ha precis lika roligt utan att offra sin jungfrudom eller riskera att bli med barn”.272 Hon berättar om alla knep och konster hon lärt sig i sin flickpension
för att till slut fråga: ”Men varför skulle inte flickor kunna roa sig
med varandra och älska varandra? Det går hur bra som helst.”273 Trots att Catrin vid denna bekännelse helst vill gå hem, sitter hon
kvar: ”Men jag ville inte verka sipp, utan försökte se ut som om vi satt och talade om vädret.”274 Vid ett annat tillfälle, då Irène bju- dit upp Catrin till sitt sovrum, går hon mer handgripligt tillväga.
Hon försöker kyssa Catrin och föreslår att de ”skulle krypa ned mellan de skära crèpe de chinelakanen och ’ha lite roligt’”. Trots
att Catrin känner sig färdig att ”dänga till henne” ber hon henne istället lugnt att ”sluta upp med sådana otillständigheter”.275 Detta hindrar dock inte att Catrin saknar sin väninna då hon inte hör av sig den kommande veckan, trots att hon borde ha varit ”salig över att slippa henne”.
Catrin känner alltså samma kluvenhet inför Iréne som hon ti- digare kände inför gigolon. När hon funderar över orsaken till att
hon trots allt saknar väninnan, skyller hon detta på de romaner hon för tillfället håller på att läsa, nämligen Le Compagnon och La Garçonne av Victor Margueritte.276 Även om författaren knappast
272 Lyttkens 1969, s. 238. 273 Lyttkens 1969, s. 238. 274 Lyttkens 1969, s. 238. 275 Lyttkens 1969, s. 257. 276 Enligt Kristina Fjelkestam lästes Victor Marguerittes romaner av ungdomar i
mellankrigstidens Sverige. La Garçonne (1922) översattes till svenska med titeln Ungkarlsflickan. Parisisk sederoman, och Le compagnon (1923) med titeln Kärlekskam- raten (1924). Fjelkestam 2002, s. 67 f. Victor Margueritte nämns även i den andra delen av Lyttkens memoarer, Tjugutalet – omvälvningarnas tid, där hon skriver: ” La Garçonne, ungkarlsflickan är i dessa romaner en framstående inredningsexpert,

144 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 145
bjuder på några uppbyggliga sagor, anser Catrin att romanen likväl har ett tydligt budskap som går ut på att kvinnan och mannen bör ha samma rättigheter. Emellertid kan kvinnan knappast vinna
dessa ”genom att förgifta ihjäl sig med opium eller att leka med i vilda orgier eller att idka lesbisk kärlek eller att söka sensationer i bordeller”.277 Hennes avståndstagande till trots innebär läsningen att hon blir ”het om kinderna och ganska upphetsad”, vilket får henne att nyktert konstatera att ”de här böckerna mycket lätt skulle kunna föra en del unga kvinnor på fall i stället för att ge dem kraft och frihet”.278 För att markera att Catrin inte bara ägnar sig åt att läsa halvpornografiska skandalromaner, låter Lyttkens henne
några sidor längre fram sitta på terrassen en underbar förmiddag och läsa A la recherche du temps perdu av Marcel Proust.279
Irène ägnar sig dock inte bara åt att förföra Catrin utan har dessutom en kärleksaffär med moderns gigolo och drar dessut- om med sig Catrin till en privatvilla, där det ”bjöds på allehanda orgier, karlar och fruntimmer om varandra, på sprit, heroin och opium”.280 När det gäller skildringen av det dekadenta nöjeslivet med dess sexuella utsvävningar använder sig Lyttkens av en teknik som bygger på att kittla läsarens nyfikenhet med pikanta detaljer,
samtidigt som hon låter sin protagonist både känna sig lockad av och ta avstånd från de företeelser som ligger utanför det passandes gränser. Trots att Catrin i sin mors ögon är ett barn av den nya
tiden, framstår hon i den nya omgivningen som en ytterst förnuf- tig flicka, som tack vare sin goda uppfostran håller huvudet kallt
trots att hon utsätts för både lockande erbjudanden och farliga
opiumrökerska och sexuellt frigjord. I romanerna skildras dessutom vilda sexorgier i Bois de Boulogne”. Lyttkens 1978, s. 155.
277 Lyttkens 1969, s. 261. 278 Lyttkens 1969, s. 261. 279 Lyttkens 1969, s. 287. 280 Lyttkens 1969, s. 303.

144 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 145
frestelser. Den Catrin Jennick som träder fram i romantrilogins
första del har nästan alla de egenskaper som kännetecknar popu- lärlitteraturens hjältinneideal. Hon är blond, vacker och åtråvärd
men samtidigt naturlig och oförstörd. Dessutom är hon orädd och
upprorisk. Den enda svårighet hon har att brottas med, och som
för övrigt förenar henne med protagonisterna i Lyttkens emanci- pationsromaner från trettiotalet, är hennes dåliga självförtroende.
Trots att hon njuter av all den beundrande uppmärksamhet hon
möts av, konstaterar hon: ”Varför kunde jag inte vara mig själv alldeles av mig själv? Är kvinnor oförmögna att skaffa sig självför- troende på annat sätt än genom männens smicker och beundran? Är vi verkligen så ömkliga?”281
Den första delen i Jennick-trilogin startar alltså som en realis- tisk skildring av en ung kvinnas uppror mot fördomar och auk- toriteter i mellankrigstidens Sverige. Dock överges detta spår så
snart som aborten är avklarad. I fortsättningen låter Lyttkens sin
hjältinna få träda in i mer rafflande miljöer, vilka snarare är häm- tade ur populärfiktionens värld.
tillbaka till verkligheten. Att vara någon och Ljug mig en saga I trilogins följande två delar befinner sig Catrin på trygg svensk
botten igen. Att vara någon startar 1927 när Catrin återkommit till Sverige. Huvuddelen av romanen upptar hennes förälskelse i
och olyckliga äktenskap med Strindbergsforskaren och litteratur- kritikern Svante Dagnell. I denna del dör Catrins älskade far, och
hon föder en dotter, samtidigt som hennes författarkarriär börjar ta fart. Att vara någon avslutas 1933 då Catrin precis fått sin första roman antagen.
281 Lyttkens 1969, s. 183.

146 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 147
Alice Lyttkens Ljug mig en saga är den tredje delen i trilogin om Catrin Jennick.

146 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 147
Trilogins avslutande del, Ljug mig en saga, inleds med att Ca- trins roman ”Det blev sent” publiceras och skildrar de erfarenheter hon har att möta som ung debutant både i den närmaste famil- jekretsen och av litteraturkritiken. Catrins ambitioner kommer
på kollisionskurs inte minst med Svantes konservativa kvinnosyn.
Motsättningarna mellan makarna fördjupas, och i romanens slut bestämmer sig Catrin för att satsa på sin författarkarriär och skaf- far sig en egen lägenhet. Hon har då återknutit kontakten med
Jocke Wolling, som fortfarande älskar henne.
Till skillnad från den första delen i Jennick-trilogin har de två
senare betydligt större likheter med Lyttkens trettiotalsromaner, genom sina skildringar av vardagslivet i efterkrigstidens Stock- holm. Men inte heller dessa är helt fria från populärlitterära inslag.
Så är personteckningen betydligt mer schablonartad än i hennes
tidiga romaner; människorna omkring Catrin är tecknade i svart- vitt, det vill säga antingen som onda eller goda. På den onda sidan
står den dominerande och kärlekslösa modern, den kritiska och elaka svärmodern och den känslokalla och nazianstuckne Svante.
På den goda sidan finner vi bland andra den humanistiske fadern,
den rebelliska och radikala väninnan Sandra och så småningom
också Jocke Wolling. Också maharadjans diamanter får en bety- delsefull roll i den fortsatta historien. I hemlighet har Catrin för- varat dem i en burk med coldkräm, men då Svante vid två tillfäl- len på grund av spekulationer riskerar att drabbas av konkurs, ger hon honom några stenar till försäljning för att rädda ekonomin.
Emellertid visar det sig att Svante låtit infatta en av stenarna i en
ring, som han sedan gett till sin älskarinna. Upptäckten av detta
påtagliga bevis på Svantes svekfullhet gör det till slut möjligt för
Catrin att bryta upp ur sitt olyckliga äktenskap.

148 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 149
det självbiografiska stoffet Vid läsningen av Jennick-trilogin slås man av de paralleller, som
finns mellan denna serie och den andra och tredje delen av Alice
Lyttkens memoarer. Förutom att den skildrade tiden är densam- ma, föreligger det också likheter mellan romanseriens protago- nist och memoarernas berättarjag, vilka båda passerar likartade etapper i utvecklingen, det vill säga äktenskap, barnafödande och författardebut, och vilka dessutom, särskilt under ungdomsåren, lider av dåligt självförtroende. Persongallerierna är också likar- tade. Såväl i romanerna som i memoarerna förekommer en föga
älskad moder, som ställer sig helt oförstående till dotterns förfat- tardrömmar, och en besvärlig svärmor som avgudar sin son. I me- moarerna berättar Lyttkens om den stora betydelse som mannens kusin Ebba Theorin, chefredaktör på Husmodern, fick för henne på grund av sin radikala syn på kvinnan.282 I böckerna om Catrin får väninnan Sandra en liknande funktion. Hon arbetar som jour- nalist på Socialdemokraten: ”Vad kvinnans ställning beträffar hade Sandra åtskilligt på hjärtat”,283 skriver Lyttkens.
Både i memoarerna och i romanerna är stoffet huvudsakli- gen detsamma. Familjelivet, författarskapet men också världs- händelserna, det vill säga nazisternas maktövertagande och den
ekonomiska krisen, står i centrum. Det livliga sällskapslivet med
samtidens författar- och kulturpersonligheter, som upptar en stor del av memoarerna, lyser dock med sin frånvaro i böckerna om Catrin, där umgänget huvudsakligen inskränks till den närmaste släkten och mannens vänner. Många av de personer som omnämns
i memoarerna kommenteras dock i romanerna. Förutom en rad
samtida författare nämns Fredrik Böök, litteraturprofessor, aka-
282 Lyttkens 1979, s. 26. 283 Lyttkens 1970, s. 206.

148 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 149
demiledamot och recensent i Svenska Dagbladet, i samband med hans sympatier för Hitler och Nazityskland. I memoarerna nämns
hans ”famösa skrift ’Hitlers Tyskland, maj 1933’”.284 I Ljug mig en saga kommer Böök på tapeten vid en middagsbjudning, där Svante tar Böök i försvar då han ställs inför frågan vad Böök egentligen menade då han skrev: ”Judarna måste lämna Tyskland för sin egen
skull, för tyskarnas skull, för hela mänsklighetens skull.”285
På en avgörande punkt skiljer sig dock memoarernas respekti- ve romansvitens persongallerier. Medan Lyttkens i de förra ger ett
starkt idealiserat porträtt av maken Yngve Lyttkens, är bilden av Catrins man, den nazianstuckne och känslokalle Svante, närmast
omänsklig. Dock finns även här vissa detaljer som förenar dem,
nämligen deras spekulationer på börsen. I Att vara någon hamnar Svante i skuld men räddas som sagt genom att Catrin ger honom
några av maharadjans juveler. Dock blir det pengar över, för vilka
Svante köper Kreugerpapper, som han sen belånar för att köpa
ännu fler aktier.286 En intressant motsvarighet till Svantes speku- lationer skildras i memoarerna. I dessa berättar Lyttkens om hur
familjen hamnar i ekonomiska svårigheter efter Kreugerkrashen
1932 då Yngve, som haft vissa uppdrag för Kreuger, fått ersättning
i aktier som han sedan belånat för att göra ytterligare aktieköp.287
Lägger man romanerna om Catrin Jennick vid sidan av me- moarerna finns det emellertid betydligt fler paralleller. I Tjugutalet – omvälvningarnas tid berättar Alice Lyttkens hur hon reser till Rivieran några månader tillsammans med barnen. Resan är föran- ledd av att dottern Ulrika på grund av sina ständiga förkylningar behöver vistas i ett varmare klimat, och trots att Lyttkens fasar för
284 Lyttkens 1979, s. 238. Betr. Hitlers Tyskland maj 1933 se Mattsson 1975, s. 170 f. 285 Lyttkens 1971, s. 141. 286 Lyttkens 1970, s. 237. 287 Lyttkens 1979, s. 19.

150 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 151
att vara skild från Yngve så lång tid, tröstar hon sig med att hon ska kunna ta lektioner i franska. Visserligen är förutsättningarna
för Alice Lyttkens resa helt andra än för hennes romangestalt Ca- trin, men det är uppenbart att Lyttkens hämtat stoff till romanen från sina egna erfarenheter. Bland annat berättar hon om hur hon
följer med en frånskild svensk väninna till en eftermiddagsdans på hotell Negresco, där hon dansar med en man som är anställd för att dansa med kvinnorna, och som hon förstår är en gigolo, då hon blir upplyst om att hon efter dansen förväntas att diskret trycka en sedel i hans hand. Såväl platsen som situationen är alltså den- samma som i Flickan som inte bad om lov, även om Lyttkens, till skillnad från Catrin Jennick, inte blir upphetsad av dansen utan
betraktar händelsen med saklig distans. ”Detta var mitt första och
enda möte med en gigolo”, skriver hon och tillfogar att ”händelsen är inte intressant i annat avseende än som en upplysning om en av den tidens företeelser”.288 Men också Catrins möte med den världsberömde filmregissören Rex Ingram tycks vara baserad på
en självupplevd händelse. I memoarerna berättar Lyttkens hur
hon under flera dagar blir betraktad av en man som så småningom
kommer fram och presenterar sig som filmregissören Rex Ingram,
en person som Lyttkens kände till väl då han blivit världsberömd för sin film ”De fyra ryttarna”.289 Enligt Lyttkens ville Ingram att Lyttkens skulle provfilma eftersom hon hade ”ett så intressant ut- seende och rörde [sig] på ett speciellt sätt”. Lyttkens tackade dock
nej till hans erbjudande men bestämde sig för att dricka te med honom på hotell Negresco några dagar senare. Trots regissörens
288 Lyttkens 1978, s. 206. 289 Rex Ingram (1892–1950), som inte ska förväxlas med den afro-amerikanske film-
skådespelaren med samma namn, föddes på Irland och emigrerade till USA 1911. På 1920-talet flyttade han med sin hustru Alice Terry till Franska Rivieran, där han hade en filmstudio och bl.a. gjorde filmer för MGM. http://en.wikipedia.org/wiki/ Rex_Ingram_(director).

150 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 151
försäkringar om att hon ”hade en särskild sorts utstrålning” och att hon var lik hans hustru Alice Terry, som var en känd skådespe- lerska, vidhåller Alice Lyttkens att hon inte hade någon tanke på en framtida karriär som skådespelerska, då hon inte kunde tänka sig att lämna sin familj.290 Likaså berättar Lyttkens om ett möte med en kvinna i 40-årsåldern, som gav henne inblickar i Rivierans
dekadenta miljöer:
I några väl tillbommade villor höll grupper av både män och kvinnor, gamla
och unga, homosexuella och lesbiska ett slags ockulta seanser med en
nästan religiös ritual. Framför ett slags altare med brinnande ljus satt de på
golvet iförda orientaliska dräkter. Alla var drogade. Efter andakten tog vilda
orgier vid.291
Till skillnad från Catrin, som med egna ögon får betrakta det
dekadenta nöjeslivet, baseras Alice Lyttkens skildring på en hör- sägen. Men också när det gäller vissa till synes ovidkommande
vardagshändelser är de ibland närmast identiskt skildrade. I Ljug mig en saga berättas exempelvis hur Catrin går med dottern Anna till Skansen för att titta på en schimpanshona som heter Lotta.292 Samma händelse återkommer i memoarerna. Också här heter apan
Lotta, men nu är det Lyttkens själv som går med dottern Ulrika för att hälsa på henne.293
Emellertid är det inte bara yttre händelser utan likaså mer per- sonliga och dramatiska upplevelser i Lyttkens eget liv som omge- staltas i fiktionens form. Det mest uppseendeväckande exemplet
är den tragiska olycka, som Lyttkens berättar om i memoarernas
290 Lyttkens 1978, s. 206–208. 291 Lyttkens 1978, s. 213. 292 Lyttkens 1970, s. 96. 293 Lyttkens 1979, s. 69.

152 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 153
andra del, Tjugutalet – omvälvningarnas tid. När Alice Lyttkens 1923 blir gravid för fjärde gången, gör hon en sen abort på So- phiahemmet i Stockholm. Efter operationen, som på grund av den
långt framlidna graviditeten sker med kejsarsnitt, får hon beskedet att mellanbarnet Ove, som då var två år gammal, fått makens kok- heta rakvatten över sig och skadats så svårt att han senare dör.294 Denna fruktansvärda händelse beskrivs dock redan i romanen Ljug mig en saga. Här är det dock barnflickan Eva som intar rollen som den hårt drabbade modern. I ett förtroligt samtal med Catrin
berättar Eva om sitt tidigare äktenskap med en man som stulit och förskingrat pengar för att kunna leva ett liv i sus och dus. En kväll
välter mannen en kastrull med kokande vatten över deras tvåårige pojke, och innan hon hinner åka iväg med honom till Kronprin- sessan Lovisas sjukhus blir hon själv så svårt misshandlad att hon senare blir överförd till Sabbatsberg. Också i Evas berättelse dör
sonen i sviterna av sina skador.295
När Lyttkens i sina memoarer skriver om sonens död är tonen förvånansvärt saklig. Trots att hon redogör för sin stora sorg, näm- ner hon inte med ett ord makens eventuella delaktighet i olyckan, och inte heller sina egna eventuella skuldkänslor. Tvärtom fram- ställer hon perioden efter sonens död som en tid utan minnen: ”Sen minns jag ingenting förrän det var bestämt att jag tillsam- mans med Biggan skulle resa till Italien. Jag vet inte om jag ens
protesterade.”296 I romanen däremot är Eva full av anklagelser både mot sig själv och mot mannen: ”Jag tror att han gjorde det med flit,
snyftade Eva, men det blev straffet för våra synder. Vi hade inte
kärleken och vi levde i synd.”297
294 Lyttkens, Leva om sitt liv, 2, Tjugutalet – omvälvningarnas tid, Stockholm 1978, s. 111 f. 295 Lyttkens 1971, s. 162. 296 Lyttkens 1978, s. 112. 297 Lyttkens 1971, s. 162.

152 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 153
Samtidigt som romanens skildring av dödsfallet kan ses som
en bearbetning – medveten eller ej – av en svår och traumatisk händelse i Lyttkens liv, om än förlagd till en bifigur i romanen, kan
den också ses som en förberedelse för det egna biografiskrivan- det. Dold bakom fiktionen prövar Lyttkens att formulera det som
är smärtsamt. Hos läsaren av dessa båda skildringar sås likväl ett
misstänksamhetens frö. Fungerade fiktionen även som en skydds- mantel för de anklagelser som inte kunde presenteras i offentlig- hetens ljus på det att bilden av den gode maken och det lyckliga äktenskapet inte skulle raseras?
nazismen I den tredje delen av Alice Lyttkens memoarer är den framväx- ande nazismen ett återkommande tema. Här berättar hon bland
annat om hur hon möter den avskyvärde Birger Furugård, som var ledare för Svenska nationalsocialistiska partiet, och som nyss kom- mit hem från en föredragsturné i Tyskland där han träffat Hitler.
I likhet med många andra under tjugutalet betraktar Lyttkens till en början den svenska nazismen som ”barnsliga upptåg”.298 Så små- ningom blir hon dock varse det allvarliga i situationen; hon blir medveten om hur nazismen vid denna tid vann allt fler anhängare
också i Sverige, och hon får också kännedom om bokbålen och
judeförföljelserna i Tyskland. Enligt Lyttkens var det emellertid
många svenskar som ställde sig tämligen likgiltiga till vad som skedde i Tyskland. En av dem var Vilhelm Moberg, som reste till
Tyskland som representant för Sveriges författareförening, trots
att han saknade föreningens stöd för sin resa. Samtidigt fanns det
författare som inte teg med sina åsikter, bland andra Ivar Harrie,
298 Lyttkens 1979, s. 40.

154 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 155
Karin Boye och Marika Stiernstedt.299 Men Lyttkens fick också
uppleva nationalsocialismen på nära håll. Då …kommer inte till middagen översattes till tyska av ett österrikiskt förlag, reste hon till Wien och stannade över natten i Berlin, där hon blev vittne till hur en grupp unga pojkar, tillhörande Hitlerjugend, taktfast mar- scherade framför ögonen på en vettskrämd judisk familj.300
Den framväxande nazismen är ett återkommande tema också i
de två sista delarna av Jennick-trilogin. Dels förekommer det som
samtals- och debattämne vid olika middagsbjudningar,301 dels får Catrins make Svante Dagnell, vars osympatiska karaktär förstärks
genom hans växande sympatier för Hitlertyskland, representera den svenska nazirörelsen. I porträttet av honom sällar sig Lyttkens
till den fåtaliga skara av svenska författare, som lät nazisten ta lit- terär gestalt.302
Redan i Att vara någon reser Svante till Tyskland för att köpa böcker samtidigt som hans beundran väcks för den gryende na- tionalsocialismen: ”Efter varje besök talade han med allt större hänförelse om en herre vid namn Adolf Hitler, som han och åt- skilliga likasinnade betraktade som en blivande världsfrälsare.”303 I en hätsk diskussion mellan makarna om elitkulturens företrädare kontra de medelgoda och små konstnärerna anklagar Catrin Svan- te för att stå för en övermänniskomoral och jämställer honom med Hitler: ”Vad du och Hitler och andra övermänniskor än gör för att skaffa ’livsrum’ åt herremänniskan, så är mänskligheten ändå
299 Lyttkens 1979, s. 115 f. 300 Lyttkens 1979, s. 124. 301 Bland 1930-talets kvinnliga debutanter ”presenteras anmärkningsvärt ofta nazis-
mens ideologi genom borgerlig middagskonversation”, skriver Jonsson 2008, 215. 302 Enligt Conny Svensson är ”den svenska nazisten […] en mindre vanlig gestalt i
fiktionslitteraturen”, Svensson 2008, s. 69. 303 Lyttkens 1970, s. 204.

154 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 155
dömd att alltid dras med medelmåttor.”304
I den tredje delen, Ljug mig en saga, växer Svantes sympatier för det Tredje Riket. Genom en väninna får Catrin reda på att Svante
i smyg umgås med den tyske kulturattachén doktor Woebler och
dessutom med ”en osedvanligt snygg kvinna”, som enligt ryktet har kontakt med tyska legationen. När doktor Woebler senare bjuder
in Svante att göra en föreläsningsturné på olika tyska universitet
där han ska tala om ”Tegnér och Heidenstam och andra natio- nella författare och diktare”,305 sjunker han i bekantskapskretsens aktning. Till och med Catrins mor, som tidigare hyst överdrivet
varma sympatier för sin svärson, tar avstånd från hans beslut, trots att Svante själv deklarerar att han inte är någon nazist eller politi- ker, och att han först vill se det Tredje Riket med egna ögon innan
han kan uttala sig. Catrin, som misstänker att Svante bagatelliserar
sina kontakter med nazisterna, vill ”lista ut hur intima förbindel- ser Svante har med herrefolkets representanter och om möjligt
med vilka”.306 Hon accepterar därför att följa med sin man på en mottagning på tyska ambassaden.
Skildringen av Svantes nazisympatier har dock inte bara syf- tet att skänka tidsfärg åt Lyttkens trettiotalsskildring utan blir också en länk i intrigkedjan genom att knytas samman med det som utgör berättelsens spänningsladdade röda tråd, nämligen ma- haradjans juveler. Vid mottagningen på ambassaden kan Catrin
konstatera att Svante inte känner bara den tyske ministern och
kulturattachén väl utan också en ”frapperande vacker dam” om- kring vilken den bedövande doften av ”Cuir de Russie” lägrade
sig. Trots sin exotiska uppenbarelse är damen, som presenteras
som baronessan von Schober, svenska och talar ”söderkisiska”. Fas-
304 Lyttkens 1970, s. 309. 305 Lyttkens 1971, s. 140. 306 Lyttkens 1971, s. 173.

156 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 157
cinerad betraktar Catrin hennes liljevita händer och hennes klo- liknande röda naglar, som rörde sig i ”de mest utsökta cirklar och arabesker”.307 Men plötsligt stelnar Catrin till. På baronessans hand
skimrar en av maharadjans marquisslipade smaragder, det vill säga en av de stenar som Catrin tidigare skänkt Svante för att han skul- le kunna göra sig skuldfri.
Så småningom avslöjas sanningen bakom Catrins upptäckt.
Några dagar senare tackar hon ja till att äta middag med Svante
och baronessan på en restaurang. Innan middagen börjar träffas de
båda kvinnorna i damrummet, där den något berusade baronessan glömmer ringen efter att ha tvättat händerna. Catrin stoppar den
raskt i sin väska och beger sig dagen därpå till en guldsmed för att kunna titta närmare på den. Då guldsmeden få se stenen utbrister
han: ”O, den sagolika smaragden! […] Doktorn lät infatta den här hos oss i höstas. Det var verkligen en gentil gåva fru Dagnell fick
den gången.”308
trettiotalets kulturdebatt och den litterära kritiken Till de mer dokumentära inslagen i serien om Catrin Jennick hör
mellankrigstidens kulturdebatt, som får stort utrymme framför allt i den andra och tredje delen, det vill säga efter det att Ca- trin mött sin blivande make, den kulturkonservative litteratur- kritikern och Strindbergskännaren Svante Dagnell. Trots deras
spirande kärlek står de på varsin sida i kampen mellan den höga och låga kulturen. Liksom Catrins mor använder Svante ofta ut- tryck som ”kulturfara”, dit han räknar företeelser som radio, sport och jazz och deklarerar att han vet ”inget värre än saxofonernas
råa vildmarksvrål”.309 Catrin däremot gillar ”Freud och saxofoner,
307 Lyttkens 1971, s. 380. 308 Lyttkens 1971, s. 287. 309 Lyttkens 1970, s. 55.

156 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 157
idrott och D.H. Lawrence”.310 Redan när Svante vid deras första
träff bjuder Catrin att närvara vid Svenska Akademins högtidsdag
demonstreras deras olika positioner. För Svante är detta ett stort
ögonblick, medan Catrin vid den efterföljande middagen förklarar att hon hellre hade hört Bo Bergman läsa några av sina dikter ”i stället för att hålla ett så långrandigt tal”. Att hon tar lätt på de
pompösa ceremonierna förstärks av att hon strax därpå tillfogar: ”Sån där överdriven gravallvarlighet tycker jag är humoristisk.”311 Också middagarna i Catrins hem blir tillställningar, där skilda lä- ger grupperar sig. På den ena sidan står Catrin och hennes far, som
bland annat brukar roa sig med att gå på bio. På den andra sidan står
Svante och professorskan, som finner film vara ”ett vulgärnöje”.312
Men diskussionerna kommer också att röra sig kring de ak- tuella författarna i samtiden. Vid en middagsbjudning berömmer
sig Catrins mor av att i alla fall inte höra till underhållningsförfat- tarnas skara – som ett exempel nämner hon Marika Stiernstedt –
varvid Svante stämmer in och förklarar att ”han hyste det djupaste
förakt för de i hans ögon opportunistiska författare, vars alster allmänheten tyckte om att läsa”.313 I den efterföljande diskussionen träder dock Catrins far in som försvarare av underhållningslittera- turen, dit han bland andra räknar Frank Heller:
Alla människor behöver förströelse och lustbetonade avbrott i den ofta ena-
handa vardagen. Utan avspänning kan människorna inte trivas. Därför fyller
Karl Gerhard sin funktion i samhället precis som Pär Lagerkvist fyller sin.314
310 Lyttkens 1970, s. 79. 311 Lyttkens 1970, s. 63 f. 312 Lyttkens 1970, s. 51. 313 Lyttkens 1970, s. 69. 314 Lyttkens 1970, s. 69 f.

158 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 159
När fadern dör och modern träffar en ny man, den sympatiske pensionerade Richard Garwenius, får Catrin en ny bundsförvant.
Då Catrin vid en annan middagsbjudning ger luft åt uppfattningen att de nya arbetarförfattarna visar att det går att bli författare utan akademiska meriter, betonar Richard att det också handlar om att
skriva för vanligt folk:
I en demokrati bör litteraturen i första hand vända sig till vanligt folk och till
ungdomen och inte till ett tunt skikt intellektuella. […] Vi fjärmar oss i alla
fall mer från den tid då de bildade och akademikerna var de enda avnä-
marna av konst och litteratur.315
I Jennick-trilogin låter Lyttkens middagsbordet bli det slagfält där
kampen mellan den höga och låga kulturen får föras. Här tilldelas
gästerna roller som kombattanter, där striden handlar om den goda underhållningslitteraturens existensberättigande och där gäster- nas pro- respektive kontraargument fungerar som vapen. Lyttkens
tillvägagångssätt känns igen från bland annat Fredrika Bremers Familjen H***. Också i denna roman får middagsbjudningarna en liknande funktion, även om det i det begynnande 1800-talet är romangenren som sådan som blir föremål för gästernas dispyter.316 Som Åsa Arping visat, präglas den tidiga 1800-talsromanen av
fiktiva litterära diskussioner: ”Här citeras, apostroferas och paro- dieras både föregångare och samtida kolleger, förebilder såväl som avskräckande exempel.”317 Enligt Arping var syftet dubbelt. Dels
gällde det att legitimera romanen som genre och att ge den status.
Dels handlade det om författarens egen positionering, det vill säga
315 Lyttkens 1971, s. 137. 316 Bremer (1831) 2000, s. 52 ff. 317 Arping 2002, s. 32.

158 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 159
en strävan efter att erhålla auktoritet.318
När Alice Lyttkens 140 år senare använder sig av samma grepp, är hennes syfte likartat men nu med skillnaden att det istället är underhållningsromanen som striden gäller. Här råder heller ingen
tvekan om var författarens sympatier ligger. De ”goda” karaktä- rerna, det vill säga Catrin och hennes far och senare moderns vän Richard, fungerar som Lyttkens språkrör i sina försvar av under- hållningslitteraturen, medan de ”onda”, det vill säga modern och framför allt Svante, uttalar sin förkastelsedom över densamma.
Trilogin om Catrin Jennick blir på samma sätt som Familjen H*** en ”roman om en roman”, där Lyttkens både söker legitimera det egna skrivandet och försvara det i förhållande till elitkulturen.
Konflikten mellan den goda underhållningen och elitkulturen
accentueras när Catrin så småningom börjar skriva och får sin för- sta roman antagen för publicering. Enligt Svante är manuskriptet
erbarmligt och bör inte ges ut då boken är moralupplösande och ger en vrångbild av verkligheten genom att svärta ner männen och göra kvinnorna till martyrer. Catrin å sin sida anklagar Svante för
att vara en kultursnobb som bara gillar det exklusiva:
Ni tål ingenting medelmåttigt, ingenting som inte med briljans höjer sig
över fåraskocken. […] Varför ska alla vara Anders de Wahl eller akademi-
ledamöter eller nobelpristagare […] Varför lämnas inte livsrum – som det
så vackert heter nu för tiden – åt de medelgoda och små konstnärerna,
varför kan de inte få uppskattning på samma sätt som en medelgod läkare,
domare, advokat, skjortfabrikant eller taxichaufför?319
Samtidigt som Lyttkens i Jennick-trilogin griper chansen att legiti-
318 Arping 2002, s. 32 f. 319 Lyttkens 1970, s. 308.

160 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 161
mera sin egen litterära position, låter hon på ett mer påtagligt sätt det egna författarskapet tjäna som exempel. Catrins förstlings- verk, ”Det blev sent”, har uppenbara likheter med Lyttkens tredje roman …kommer inte till middagen (1937). Med andra ord skriver Lyttkens en roman som handlar om en kvinna som skriver samma roman, som Lyttkens själv författat nära fyrtio år tidigare. I …kom- mer inte till middagen skildras det olyckliga äktenskapet mellan en kvinnlig läkare och en arkitekt, där mannen har svårt att accep- tera sin hustrus arbete. Så småningom skiljer de sig och i romanens
slut låter Lyttkens ana att protagonisten träffar en ny man, chefen på det forskningsinstitut där hon arbetar. Också i ”Det blev sent”
är den kvinnliga huvudpersonen läkare och mannen en egoistisk och fordrande arkitekt.
Ytterligare en parallell mellan Jennick-serien och Lyttkens
memoarer är inslagen som berör litteraturkritiken. I memoarerna
uppehåller sig Lyttkens särskilt vid de kvinnliga kritikerna, och utser signaturen Quelqu’une, det vill säga Märta Lindqvist i Svens- ka Dagbladet, till sin främsta vedersakare. Signaturens recension av Lyttkens debutroman Synkoper drabbade henne ”likt ett dråp- slag”, skriver hon, och än värre blev omdömet om hennes nästa roman, ”hysteriskt uppjagad som hon [Lindqvist] var i sitt gudliga pryderi”.320 Samtidigt som Lyttkens ger uttryck för den bitterhet
hon fortfarande känner över den illvilliga kritik som drabbade henne i början av hennes författarkarriär, försöker hon ta udden av denna genom att kalla Lindqvist för kåsös – en beteckning som hade att göra med att hon vid sidan av kritikerverksamheten även skrev kåserier i Svenska Dagbladet.
Men också i böckerna om Catrin passar Lyttkens på att ge de kvinnliga kritikerna en känga. När Svante vid ett tillfälle moti-
320 Lyttkens 1979, s. 54–55.

160 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 161
verar varför han aldrig recenserar kvinnliga författare med för- klaringen att ”kvinnor är mest lämpliga att recensera böcker av kvinnor”, svarar Catrin: ”Det finns knappast några kvinnliga yr- kesrecensenter utan de kvinnliga författarna får i största allmän- het möta sitt öde hos kåsöser, som också i största allmänhet är mycket negativa mot sina medsystrar.”321 Vid ett annat tillfälle är det istället Svante som uttalar sig förklenande om dessa kvinnliga
andrarangsrecensenter; om Catrin publicerar sin roman kommer hon att bli ”utlämnad till kåsörernas godtycke”. På hennes fråga om
de alltid är elaka blir svaret: ”Mot dig skulle de bli det. Kvinnor
är sällan lojala mot varandra. – Och många kvinnliga journalister
lever i drömmen om att bli författare, tillade han med ett belåtet skratt, de kanske blir avundsjuka.”322
Att Svante har rätt visar sig också i trilogins tredje del, Ljug mig en saga, som startar med att Catrin fått sin första roman publice- rad år 1933. Den första recensionen som kommer i hennes hand är
skriven av signaturen ”Mademoiselle”, som enligt Catrin tillhörde
en medelålders fröken, som brukade skriva om mode, heminredningar och
göra diverse lättare reportage – en penna som man gärna läste. Dessutom
var hon en flott och tilldragande dam, som hade ett stort inflytande i tid-
ningen, det vill säga över en viss framstående herre i ledningen. Skämtsamt
kallades hon pressens Coco Chanel och hade utan tvekan en viss yttre
likhet med den berömda modeskaperskan, enligt vars smak hon klädde sig
och som hon påstod sig vara personlig vän med.323
Såväl signaturen som beskrivningen antyder att Lyttkens här har
velat ge ett porträtt, om än maskerat, av signaturen ”Quelqu’une”,
321 Lyttkens 1970, s. 172 322 Lyttkens 1970, s. 310 323 Lyttkens 1971, s. 15

162 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 163
det vill säga Märta Lindqvist. Mademoiselles recension har ock- så stora likheter med den i memoarerna citerade recension, som Märta Lindqvist levererade av Lyttkens andra roman Flykten från vardagen:
Quelqu’une börjar sin recension med orden: ”Fru Lyttkens har lätt att
skriva och en påtaglig förmåga att träffa folks dåliga smak.” Och hon slutar
så här: ”…att tacksamt inregistrera den (romanen) under den rubrik, som
brukar kröna tidningsartiklar om hälsovårdsnämnders raider i matvarubuti-
kerna: vad vi sluppit äta.”324
Recensionen citeras nästan ordagrant då Lyttkens låter Catrin läsa
Mademoiselles anmälan. Här får dock avslutningsorden i stället
bilda rubrik:
”Vad vi slipper äta”, var rubriken på den korta, men synnerligen kompri-
merade recensionen. Innehållet i boken förklarades vara djupt omoraliskt. I
sin indignation liknade tanten romanens tendens vid odören i en illa hållen
slakteributik.325
Också den bok som blir Catrins nästa projekt har stora likheter med en annan av Lyttkens romaner nämligen den första delen i romantrilogin om Ann Ranmark, Det är inte sant (1935). I denna är protagonisten en ung jurist som arbetar på en advokatbyrå, där hon stöter på ideliga problem på grund av bland annat sitt dåliga självförtroende och männens motstånd. Även Catrins roman har
ett liknande upplägg: ”I stort sett skulle romanen handla om en ung kvinna, som efter en akademisk examen kommer in i ett man-
324 Lyttkens 1979, s. 85. 325 Lyttkens 1971, s. 15.

162 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 163
ligt yrke med manliga kolleger, där hon får smaka den tillvarons obefintliga sötma.”326 Helst vill Catrin skriva om en jurist, men problemet är hur hon ska kunna skaffa sig den nödvändiga infor- mationen om yrket. Dock löser sig detta då hon i slutet av Ljug mig en saga besöker ett advokatkontor för att diskutera sin planerade skilsmässa. Hon träffar där sin gamla skolkamrat Dagny, som pre- cis som hjältinnan i Det är inte sant iklätt sig ett par stora goggles för att sätta sig i respekt och dölja sin osäkerhet. Till skillnad från
Inga har Dagny en manlig chef, men i övrigt påminner gestalterna om varandra. Catrins arbetsmetod, det vill säga att skaffa informa- tion via en bekant för ett kommande romanprojekt, brukades av Lyttkens själv. Även om hon i serien om Ann Ranmark kunde an- vända den egna maken som källa, beskriver hon i memoarerna hur hon exempelvis inför arbetet med …kommer inte till middagen fick hjälp av en professor vid den biokemiska institutionen i Lund.327
en litterär hybrid I sin litterära produktion återkommer Alice Lyttkens vid flera till- fällen till 1930-talet. Decenniet skildras inte bara i hennes eman- cipationsromaner och i hennes memoarer, utan det blir också den bakgrund mot vilken Catrin Jennicks öde avtecknar sig. Samtidigt
som Lyttkens i denna serie återbrukar motiven från författarska- pets första fas, turnerar hon dem på ett annat sätt utifrån sin eta- blerade position som populär underhållningsförfattare. Dock kan
trilogin också ses som en förpost till det självbiografiska skrivan- det. Här använder sig Lyttkens av sina egna livserfarenheter om
än dolda bakom fiktionens skyddande mantel. Men även om me- moarerna och Jennick-trilogin byggs upp kring ett likartat stoff,
326 Lyttkens 1971, s. 223 f. 327 Lyttkens 1979, s. 89.

164 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 165
kan den senare knappast betraktas som en förtäckt självbiografi.
Catrin Jennick är med andra ord inte Alice Lyttkens alter ego,
trots att parallellerna ibland är bestickande. Frågan är dock hur vi
ska tolka dessa likheter.
Det rimligaste antagandet är att överensstämmelserna har flera
funktioner. Med tanke på Alice Lyttkens stora litterära produk- tion är det inte märkligt att hon återanvände motiv och stoff från sitt tidigare författarskap. Men samtidigt som trilogin om Catrin
Jennick bygger på trettiotalsromanernas grundkonflikter, baseras
den också på Lyttkens egna erfarenheter, vilka senare skildras i hennes memoarer. Såväl i dessa som i fiktionen kan exempelvis
skildringen av ett besök på Skansen tjäna som markör för en mors
vardagliga umgänge med sitt barn.
Men Jennick-trilogin kan även ses som en bearbetning av det
egna författarskapets vedermödor. Framför allt uppehåller hon sig
vid tidens litterära system och kampen mellan populärkulturen och den så kallade finkulturen, vilket mynnar ut i ett försvar för
hennes egen position som underhållningsförfattare. Att liv och
dikt flyter samman illustreras även då Lyttkens låter sin protago- nist skriva en roman, som har uppenbara paralleller med den hon själv skrivit nära 40 år tidigare. När hon skildrar de svårigheter
som möter den nyblivna debutanten, tar hon samtidigt tillfället i akt att hämnas på sina egna illvilliga kritiker.
Carolyn G Heibruns uppfattning att livet också kan skildras i fiktionens form ställs på sin spets i Lyttkens skildring av egna
plågsamma upplevelser. Händelsen med den tvåårige sonen, som
skållas till döds av sin fars rakvatten, förekommer i både memoa- rerna och berättelsen om Catrin. Här ställs dock läsaren inför svå- ra tolkningsproblem. Erbjuder fiktionen en möjlighet för Lyttkens
att bearbeta ett eget trauma, eller använder hon sig av de egna

164 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 165
erfarenheterna för att krydda fiktionen? Och hur ska vi egentligen
uppfatta memoarernas sakliga beskrivning? Med tanke på de pa- ralleller, som finns mellan de skilda berättelsernas huvudpersoner,
Catrin Jennick och Alice Lyttkens, kan måhända memoarernas
sanning ifrågasättas. Uttrycker Lyttkens i fiktionens form de erfa- renheter och känslor som inte kunde uttalas offentligt?
Det självbiografiska skrivandet skapar en pakt med läsaren,
som innebär att det som berättas ska uppfattas som ett ”sant” do- kument. Här har du mitt liv! Fiktionen upplevs däremot oftast
som ”påhittad” och har heller inga anspråk på att avslöja den sanna verkligheten. Lägger man Lyttkens trettiotalsskildringar vid sidan
av varandra, upphävs emellertid dessa gränser. Trilogin om Catrin
Jennick framstår som en hybrid, en skapelse där den höga litte- raturen möter den låga och där det självbiografiska blandas med
ren fiktion. Med berättelsen om Catrin placerar sig Alice Lyttkens
med andra ord i ett genremässigt gränsland, där hon både blickar bakåt mot författarskapets första fas och föregriper det framtida memoarskrivandet. Genom att återbruka den tidigare fiktionen,
samt genom att använda sig av egna erfarenheter, söker hon sist men inte minst att skänka status åt den goda underhållningsroma- nen på samma gång som hon söker befästa och auktorisera sin egen position som författare.

166 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 167
6. kärlek och emancipation
Alice Lyttkens författarskap startade med stor entusiasm nyårs- natten 1929, då hon av en plötslig ingivelse började skriva på sin första roman Resan norrut. När den var färdig skickade hon den till Bonniers, men den blev aldrig utgiven i bokform då hon, som hon skriver i sina memoarer, inte hade lust att göra de omarbetningar som förlaget krävde. I stället började hon på en ny roman, Synko- per, som gavs ut på Bonniers 1932. För Lyttkens blev dock debuten något av en besvikelse, då boken möttes av en allt annat än enig och positiv kritik, en omständighet som hon själv förklarar med att hon varken var akademiker eller proletärdiktare. Även hennes
övriga romaner under trettiotalet möttes av blandad kritik, vilket kan ses som ett tecken på recensenternas svårigheter att placera dem i rätt litterär fålla. Hårdast ansatt blev hon av de kvinnliga
kritikerna i huvudstadspressen, medan männen överlag ställde sig mer positiva. De senare uppskattade hennes kvinnopolitiska bud- skap, som uppfattades som traditionellt så till vida att hon lyfte fram kvinnans moderliga egenskaper, men även att hon till skill- nad från andra kvinnliga samtidsförfattare inte skuldbelade man- nen. Dock kan man under 1930-talet urskilja en tydlig trend i mot- tagandet av Alice Lyttkens romaner; med tiden blev de allt mer välvilligt bedömda av både de manliga och kvinnliga kritikerna.
Från att ha uppfattats som en författare av konfektionslitteratur stärktes hennes ställning, och allt fler kom med tiden att se henne
som en representant för den goda underhållningslitteraturen. Med
trilogin om advokaten Ann Ranmark blev hon betraktad som en
initierad skildrare av den moderna yrkeskvinnan.

166 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 167
Att Alice Lyttkens debuterade på Bonniers bidrog sannolikt till att hennes romaner under 1930-talet blev så flitigt recenserade
och att de dessutom blev anmälda av många av samtidens mest inflytelserika kritiker. Att hon kom att bli ett namn att räkna med
i 1930-talets litterära fält stöds av det faktum att hon 1933 blev
invald i i Sveriges Författarförening och 1936 som suppleant i sty- relsen. Samma år vann hon andra pris i en romanpristävlan som
utlysts av Natur och Kultur, ett pris som hon dock aldrig tog emot,
då hon ansåg att förlaget erbjöd alltför usla villkor. I stället gav hon
som tidigare ut boken på Bonniers. År 1939 valdes hon in i Svenska
Penklubben. Men även om Lyttkens ställning stärktes kom hon
inte att räknas bland decenniets litterära storheter. Ett mått på ett
författarskaps grad av etablering är tilldelningen av olika författar- stipendier, av vilka Alice Lyttkens aldrig fick några.
Av Alice Lyttkens brev till förlaget att döma startade hon sin författarkarriär med ambitionen att bli en seriös och etablerad för- fattare, och hon värjde sig mot att få sina romaner stämplade som underhållningslitteratur. Breven vittnar likaså om att hon deltog
aktivt i lanseringen av sina romaner; bland annat hade hon syn- punkter på hur annonserna för hennes böcker skulle utformas, och hon var angelägen om att hennes romaner hamnade i de ”rätta” kritikernas händer och inte tilldelades de kvinnor som hon något nedlåtande kallar för ”kåsöser”. Här framkommer också att hon
många gånger upplevde sig som orättvist behandlad i förhållande till sina kollegor, som blev mer flitigt annonserade eller fick större
annonser. Missnöjet med förlaget ledde bland annat till att hon
tillsammans med maken Yngve Lyttkens planerade att starta ett författarförlag som skulle samla flera av Bonnierförlagets förfat- tare, ett projekt som dock aldrig realiserades. År 1943 lämnade
hon Bonniers för Norstedts, men återvände redan 1945.

168 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 169
Under de sextio år som Lyttkens var verksam som författare utgör 1930-talet en väl avgränsad period; från 1940-talet kom hon
att överge samtidsskildringen för den historisk-romantiska berät- telsen. Men samtidigt som bytet av genre innebar att hon nådde en
betydligt större publik, att upplagorna steg och inkomsterna öka- de, minskade intresset från kritikernas sida. Författarskapets nya
inriktning innebar alltså att Alice Lyttkens position i det litterära fältet försvagades. I ett brev till sin förläggare på Bonniers konsta- terar hon att hon efter 1945 inte längre recenserades av de stora namnen och inte alls i de ledande tidningarna eller tidskrifterna.
Inte utan bitterhet skriver hon att hon ”har ramlat ned till något slags tredje klassens underhållningsförf. Kanske inte direkt Sigge
Stark men inte långt ifrån”. Hennes tidigare uttryckta ambitioner
om att bli en erkänd författare kom alltså på skam, även om hon i brevet också uttrycker sin belåtenhet med de stora upplagorna och de därmed ökade inkomsterna.
Hur det kom sig att Alice Lyttkens författarskap kom att änd- ra inriktning är en intressant men inte lättbesvarad fråga. Skiftet
ägde rum i samband med att hon bytte förlag från Bonniers till Norstedts, där hon gav ut sin första historiska roman. Några brev
mellan Alice Lyttkens och Norstedts finns dock inte bevarade,
och det finns därför inga källor som kan kasta ljus över varför Lytt- kens kom att överge samtidsromanen. Enligt hennes memoarer
var det Sigrid Undset, som blivit en nära och kär vän, som upp- muntrade henne att skriva en historisk roman. Att hon fortsatte
på detta spår kan säkerligen även förklaras med att den historisk- romantiska berättelsen var en mer lönsam genre. Av memoarerna,
men också av breven till maken Yngve Lyttkens och förlaget fram- går att familjeekonomin var hårt ansträngd under 1930-talet. Dels
innebar Kreugerkraschen att familjen förlorade en stor del av sina

168 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 169
tillgångar, dels blev Yngve Lyttkens, som arbetade som advokat, på grund av sitt samröre med Ivar Kreuger utesluten ur advokat- samfundet, varefter han tycks ha haft oregelbundna och osäkra inkomster. Av Alice Lyttkens brev att döma var detta något som
var en återkommande källa till oro, vilket kan ha påverkat hen- nes beslut att ägna sig åt ett mer lönsamt skrivande, trots att det innebar ett minskat intresse från det litterära etablissemanget.
Familjens livsstil krävde också höga inkomster. Som framgår av
memoarerna gick barnen i privatskolor, och innan familjen köpte sitt stora sommarhus på Hven tillbringades somrarna på pensionat.
Dessutom var deras hem gästfritt och en samlingspunkt för tidens författare och kulturpersonligheter.
Under sitt sextio år långa författarskap hade Alice Lyttkens en förvånansvärt stor produktion; sammanlagt skrev hon allt som allt 54 böcker, det vill säga nära en bok per år. En bidragande or- sak till hennes höga arbetstakt tycks ha varit det stöd hon hade i sin man. Memoarernas vittnesmål om hans aldrig sinande upp- muntran bekräftas av hennes brev till maken, i vilka det framgår att han periodvis tog ansvar för hemmets skötsel då hon befann sig utanför hemmet för att skriva. Dessutom fungerade han som
hennes sekreterare, korrekturläsare och som kontaktperson med förlaget samt försåg henne med det material som hon behövde för sitt skrivande. Äktenskapet tycks alltså inte ha vilat på en traditio- nell rollfördelning mellan makarna, något som dock inte lyfts fram i memoarerna, där Lyttkens tvärt om framställer författarskapet som en närmast lustfylld syssla och de egna inkomsterna som ett bidrag till familjens gemensamma ekonomi.
Av Lyttkens memoarer framgår att hon gjorde ordentliga ef- terforskningar inför varje roman. Inför Resan norrut, som senare publicerades som följetong i Husmodern, reste hon till Lappland

170 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 171
för miljöskildringens skull, och inför …kommer inte till middagen etablerade hon kontakt med en forskare, som kunde hjälpa henne med skildringen av arbetet på ett biomedicinskt laboratorium. Då
hon skrev Ann Ranmark-trilogin, som skildrar en kvinnlig advo- kats arbete, kunde hon ta sin make till hjälp med de olika rätts- fallen. Men även hennes historisk-romantiska berättelser tycks ha
vilat på en fast grund. Historieprofessorn Sven Ulric Palme be- rättar i en artikel om ett möte med Alice Lyttkens och hur han imponerats av hennes böcker, som han visserligen ser som under- hållningslitteratur, men som likväl präglas av en korrekt och ini- tierad historiebeskrivning. Om Alice Lyttkens historiska intresse
och sakkunskap vittnar även ett flertal böcker hon skrev om den
svenska kvinnans historia.
I detta arbete har jag riktat fokus på hennes skildringar från och om 1930-talet, det vill säga de sex samtidsromanerna, vilka
publicerades 1932–1937, trilogin om Catrin Jennick, vilken skrevs
1969–1971 men som huvudsakligen utspelas under detta decen- nium och alltså kan ses som en historisk skildring, samt den del av hennes memoarer som skildrar Lyttkens självupplevda trettiotal, publicerad 1979. Om än tillkomna under olika skeden i författar- skapet uppvisar såväl hennes romaner från trettiotalet som hennes senare produktion likartade motiv och mönster. Samtidigt som
Alice Lyttkens grundade sina romaner på noggranna miljöstudier präglades hennes skrivande av återbruk.
* 1930-talet blev det decennium då en rad kvinnliga författare trädde
fram på den litterära arenan med inlägg i dåtidens kvinnopolitiska debatter, vilka som tidigare forskning visat präglades av två delvis motstridiga ideologier, moderskapsideologin och kamrathustrui- deologin. Alice Lyttkens var sålunda långt ifrån ensam, och ämnet

170 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 171
för hennes böcker låg rätt i tiden; hennes kvinnliga protagonister brottas med frågor om äktenskap, barnafödande och yrkesliv och ställs inför svåra val och överväganden. Problemdiskussionen står
alltså i fokus i Lyttkens trettiotalsromaner, även om hon i författar- skapets början snarare prövar olika positioner och presenterar olika lösningar. I hennes första två romaner, Synkoper (1932) och Flykten från vardagen (1933), är det framför allt moderskapet som hyllas. I den förra romanen blir det protagonistens graviditet som leder till försoning mellan makarna om än med ett visst mått av resigna- tion. I den senare skiljer sig kvinnan från sin sterile make, trotsar
samhällets konventioner genom att låta sig befruktas av en gift vän och väljer att bli ensamstående mamma. Lyttkens tredje roman
….kommer inte till middagen (1934) slår tvärtom ett slag för kvin- nans rätt till eget yrkesliv. Det olyckliga äktenskapet, som symbo- liskt manifesteras genom den kvinnliga huvudpersonens missfall, slutar i skilsmässa, varpå protagonisten återupptar sin biokemiska forskning. Men medan Lyttkens i sina första tre romaner tvingar
kvinnan att välja mellan två livsvägar, lyckas den kvinnliga advo- katen i trilogin om Ann Ranmark – Det är inte sant (1935), Det är mycket man måste (1936) och Det är dit vi längtar (1937) – kombi- nera dessa på ett lyckligt sätt. I slutet av romanserien har hon både
skaffat sig en trygg yrkesidentitet och funnit sitt livs stora kärlek.
Med böckerna om Ann Ranmark hittade alltså Lyttkens ett vin- nande koncept, såtillvida att hon lyckades förena kvinnans längtan efter kärlek med hennes behov av självständighet och egenvärde.
Böckerna om Ann Ranmark skiljer sig från de tidigare roma- nerna inte bara genom den harmoniska lösningen, vilken beror på att kvinnan vid sidan av yrkesarbetet funnit ”kärlekens melodi”.
De utgör också en trilogi, en form som ger författaren större möj- ligheter att följa en karaktärs utveckling under en längre tid. Från

172 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 173
1940-talet och framåt kom både kärlekstemat och de långa seri- erna att känneteckna Lyttkens författarskap, och hon kom allt- så vad gäller både form och innehåll att använda sig av några av populärlitteraturens mest utmärkande grepp. Som exempel kan
nämnas hennes romaner om familjen Tollman, som utkom i fem
volymer 1943–1949, de om Catrin Ambrosia, som gavs ut i sex
volymer 1963– 1968 och trilogin om Catrin Jennick, som publice- rades 1969–1971. Till skillnad från Tollman- och Catrin Ambrosia-
serierna som utspelas på 1700- och 1800-talen, är Catrin Jennick-
serien förlagd till det sena 1920-talet och 1930-talet. Dock knyts
den ihop med den om Catrin Ambrosia, då Catrin Jennick är den
förras barnbarnsbarn.
Trots att Alice Lyttkens kom att inta rollen som en mer popu- lärlitterär författare övergav hon inte sina protagonisters längtan efter självständighet och egenvärde. I serien om Catrin Jennick
står inte bara kärleken och äktenskapet utan också den egna yr- kesidentiteten i centrum för handlingen, och tematiskt knyter den alltså an till de romaner som Lyttkens skrev under 1930-ta- let. Men även själva handlingsstrukturen har gemensamma drag
med de tidiga romanerna. Berättelsen om Catrin Jennick skildrar
i likhet med trilogin om Ann Ranmark en ung kvinnas utveckling
och mognad i mellankrigstidens Sverige, och i bägge serierna får
vi följa protagonisternas liv från ungdomsårens uppbrott ur för- äldrahemmet, via mötet med kärleken till försöken att skapa ett självständigt yrkesliv. I likhet med huvudpersonen i …kommer inte till middagen får Catrin genomlida ett olyckligt äktenskap, innan hon skiljer sig och finner en ny kärlek.
Samtidigt som Alice Lyttkens i Jennickserien delvis använde
sig av samma stoff som i sina tidigare romanbyggen, innebär det faktum att hon nu befann sig i en annan position i det litterära

172 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 173
fältet, att hon kunde behandla det på nytt sätt. Förutom att per- sonerna är tecknade mer i svart/vitt – exempelvis visar det sig att Catrins man är nazisympatisör – så tryfferas berättelsen med
pikanta detaljer ur ett dekadent nöjesliv. Likaså kompliceras intri- gen genom att Lyttkens låter några juveler, som protagonisten fått från en förälskad maharadja, fungera som en spänningsladdad röd tråd. Trilogin innehåller således flera populärlitterära drag, som
visar på en anpassning till den mer renodlade underhållningslit- teraturen. Samtidigt har den flera tidsmarkörer, vilket gör den mer
historiskt förankrad. Det gör den även intressant att jämföra med
Lyttkens senare utkomna memoarer, med vars andra och tredje del den uppvisar en rad likheter.
Flera av de personer som Catrin Jennick möter och flera av de
händelser som hon får vara med om återkommer i Lyttkens me- moarer och beskrivs där som självupplevda. Återbrukstekniken
var alltså inte bara något som Lyttkens använde sig av i sitt skönlit- terära skrivande, utan också i memoarerna. Gränsen mellan fakta
och fiktion blir därmed svår att dra särskilt beträffande memoa- rerna och Jennickserien. Baseras fiktionen på det självupplevda,
eller är det som utges för att vara självupplevt ren fiktion?
Alice Lyttkens memoarer, och framför allt den del som be- handlar hennes 1920-och 1930-tal, har emellertid inte bara sto- ra paralleller med Jennick-serien utan har likaså tematiska och
strukturella likheter med de romaner, som hon skrev på 1930-talet
genom att de skildrar en ung kvinnas utveckling, hennes yrkesam- bitioner och hennes kärlek till och äktenskap med mannen. Att
pröva sanningshalten i Alice Lyttkens memoarer har emellertid inte varit min avsikt. Däremot har jag velat undersöka hur det
självbiografiska jaget framställs och hur väl det stämmer överens
med vad som förmedlas i andra skriftliga källor. Bekräftas eller

174 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 175
motsägs den officiella bilden av hennes brevväxling med maken
Yngve Lyttkens och med Bonnierförlaget? Ett studium av Alice Lyttkens korrespondens, vilken belyser både hennes privata och yrkesmässiga liv, visar att memoarerna innebar att hon anpassade sig till – eller skyddade sig – inför läsarna då hon skildrar sina egna livsomständigheter. Förutom att hon tonar ner sina ambitioner och
den egna författarverksamhetens betydelse för familjens ekonomi, framställer hon äktenskapet som i det närmaste konfliktfritt och
undgår att beröra de problem som uppstod då mannen var ar- betslös. Inte heller tar hon upp den okonventionella rollfördelning,
som tidvis måste ha rått i äktenskapet då hon själv befann sig på främmande ort för att skriva, medan mannen befann sig på hem- maplan och hade ansvaret för familjen. De konflikter som spelas
upp i hennes skönlitterära skrivande, både när det gäller kärleken och yrkeslivet, lyser alltså i stort sett helt med sin frånvaro i me- moarerna. Till skillnad från sina protagonister har Alice Lyttkens
haft lyckan att finna den rätta mannen redan från början och dess- utom en man, med vilken hon levt ett harmoniskt och traditio- nellt familjeliv och som hela tiden stöttat och uppmuntrat henne i hennes yrkesambitioner.
Alice Lyttkens var verksam som författare i sextio år. År 1991,
samma år som hon dog, publicerades hennes sista bok, Änkegre- vinnan. Slutet på historien om Stina Pihlgren. Hon var då Sveri- ges äldsta aktiva författare och dessutom en av de mest folkkära och lästa. Även om merparten av hennes böcker huvudsakligen
utspelats på historisk mark, kom 1930-talet, det decennium då
hon debuterade och då kvinnoemancipationen var ett angeläget ämne i tiden, att återkomma i hennes senare produktion. Här lades
grunden till hennes författarskap, som oavsett genre kombinerade kvinnans längtan efter frigörelse med hennes längtan efter kärlek.

174 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 175
APPendiX
Förteckning av de recensioner som påträffats av Alice Lyttkens romaner publicerade 1932 – 1937.
synkoper 1932 Datum Signatur/namn Stockholm Aftonbladet 1932-05-17 T. J. [Ture Jansson] Dagens Nyheter 1932-04-26 E. A. M. [Eva von Zweibergk] Folkets Dagblad 1932-09-24 Ingeborg Björklund Nya Dagligt Allehanda 1932-04-28 K. W. Svenska Dagbladet 1932-04-24 Quelqu u´ne [Märta Lindqvist]
Övriga landet Arbetet 1932-06-23 ….el. Blekinge Läns Tidning 1932-05-25 V. L. Borås Tidning 1932-05-20 Birgit Th. Sparre Gotlands Allehanda 1932-05-19 Osignerad Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1932-05-03 H. S-m. [Henning Söderhjelm] Jämtlands Tidning 1932-06-30 P-n. Lunds Dagblad 1932-04-26 E. K.W. [Elisabeth Kuylenstierna-Wenster] Norrköpings Tidningar 1932-05-17 Elias Grip Ronneby Tidning 1932-05-26 V. L. Sörmlandsposten 1932-05-11 Mele. Upsala Nya Tidning 1932-04-28 H. A. [Holger Ahlenius] Östgöta Correspondenten 1932-05-10 -brg. [Rudolf Berg] Östgöten 1932-05-03 Hst.
Övrigt Biblioteksbladet 1932:6 H. K. Fönstret 1932-05-07 Harry Borglund Idun 1932-06-05 E. N.

176 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 177
Flykten från vardagen 1933 Datum Signatur/namn Stockholm Aftonbladet 1933-10-04 Kid [Ingrid Severin] Dagens Nyheter 1933-11-05 E. B. [Elin Brandell] Nya Dagligt Allehanda 1933-10-15 Nils Erdmann Socialdemokraten 1933-11-13 Vera v. Kraemer Stockholmstidningen 1933-10-21 Tebe Svenska Dagbladet 1933-10-25 Quelqu´une [Märta Lindqvist]
Övriga landet Arbetet 1933-12-21 A.B-nd [Allan Bergstrand] Eskilstunakuriren 1933-12-09 Isaha [Lisa Nordenskjöld] Gotlands Allehanda 1933-10-05 Osignerad Göteborgs Morgonpost okänd Elsie Hedström Hudiksvalls Tidning 1934-02-10 G. N-m. Jämtlands tidning 1933-12-14 P. An. Lunds Dagblad 1933-10-11 G. Å. Lysekilsposten 1933-11-11 A. L. Morgontidningen 1933-11-16 Johannes Edfelt Nya Wermlandstidningen 1933-12-11 W. Norrköpings Tidningar 1933-10-20 Elias Grip Ny Tid 1933-10-29 E. W. Sundsvallsposten 1933-10-12 Birgit Th. Sparre Sydsvenska Dagbladet 1933-11-16 Ingert Upsala Nya Tidning 1933-10-28 H. A. [Holger Ahlenius] Upsala 1933-11-04 Morris Vestmanlands Läns Tidning 1933-12-18 Carl Larsson i By Östgöta Correspondenten 1933-10-14 -brg. [Rudolf Berg]
Övrigt Bonniers Litterära Magasin 1933:9 Johannes Edfelt Idun 1933-10-22 Ulla Alm Ord och Bild 1934:1 Ivar Harrie

176 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 177
…kommer inte till middagen 1934 Datum Signatur/namn Stockholm Aftonbladet 1934-10-17 I. D. Dagens Nyheter 1934-11-14 E. A. M. [Eva von Zweibergk] Folkets Dagblad 1934-11-12 ASP. Nya Dagligt Allehanda 1934-10-28 Nils Erdmann Socialdemokraten 1934-10-13 Nils Beyer Stockholmstidningen 1934-11-29 Tebe Svenska Dagbladet 1934-12-17 Quelqu u´ne [Märta Lindqvist]
Övriga landet Arbetet 1935-03-07 Elmer Diktonius Gefle Dagblad 1934-11-10 Carl Larsson i By Gotlands Allehanda 1934-10-24 Osignerad Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1934-10-30 H. S-M. [Henning Söderhjelm] Göteborgs Morgonpost 1934-11-03 K.-E. Westerlund Halland 1934-11-09 T.H. Lunds Dagblad 1934-10-16 G. Å. Morgontidningen 1934-10-16 Ecco Norrköpings Tidningar 1934-10-27 E. G. [Elias Grip] Ny Tid 1934-11-15 Git. Sydsvenska Dagbladet 1934-10-31 S. Ah. [Stig Ahlgren] Upsala Nya Tidning 1934-12-18 E. E-k. [Elof Ehnmark] Östergötlands. Dagblad 1934-10-25 Brita von Horn Östgöta Correspondenten 1934-10-16 -brg.

Övrigt Ergo 1934:13 M.S. Folket i Bild 1935:7 – n .
det är inte sant 1935 Datum Signatur/namn Stockholm Aftonbladet 1935-10-28 -ggs. Dagens Nyheter 1935-12-30 O. H-g [Olle Holmberg] Folkets Dagblad 1935-11-29 ASP.

178 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 179
Nya Dagligt Allehanda 1935-12-12 Nils Erdmann Stockholmstidningen 1935-12-16 Herbert Grevenius Svenska Dagbladet 1935-11-04 J. O-v. [Josef Oliv]
Övriga landet Arbetet 1935-12-07 H. L. Arvika Tidning 1935-11-08 J. E. Aurora 1936-01-04 Beda Waal Eskilstunakuriren 1935-11-16 L. H-e. Gotlands Allehanda 1935-11-04 Osignerad Gotlänningen 1935-11-30 Johannes Linnman Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1935-11-01 H. S-m. [Henning Söderhjelm] Göteborgs Morgonpost 1935-12-02 K. E. Westerlund Halland 1935-11-01 -x. Karlstads tidning 1935-12-07 S. S.-B. Kuriren 1935-11-28 Ede. Lantarbetaren 1935-12-11 Dana Morgontidningen 1935-10-18 G. B-n. [Gulli Bodman] Ny Tid 1935-12-08 Es. Reformatorn 1935-11-16 E. G. Sydhalland 1935-11-02 ? Ulricehamns Tidning 1935-11-21 -n. Östergötlands Dagblad 1935-11-02 Brita von Horn Östgöta Corresponenten 1935-12-11 E. L. Östgöten 1935-12-04 Margit Muscat

Övrigt Biblioteksbladet 1935:8 E. M. Bonniers Litterära Magasin 1935:9 Margit Abenius Ergo 1935:15 G. N-n. Fönstret 1936:1 M. B. Idun 1935-12-07 Rut Hamrin Ord och Bild 1936 Ivar Harrie Svenska pressen 1935-10-29 B-s.

178 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 179
det är mycket man måste 1936 Datum Signatur/namn Stockholm Aftonbladet 1936-10-19 P. G. P. [Per-Gustaf Peterson] Dagens Nyheter 1936-10-15 E. v. Z. [Eva von Zweibergk] Nya Dagligt Allehanda 1936-11-02 Nils Erdmann Socialdemokraten 1936-10-31 V. v. K. [Vera von Kraemer] Stockholmstidningen 1936-10-10 Tebe Svenska Dagbladet 1936-12-17 Schr. [Harald Schiller]

Övriga landet Arbetet 1936-10-28 ….el. Dalademokraten 1936-11-19 August Grönberg Eslöfs Tidning 1936-12-16 N. G-r. Gefle Dadblad 1936-12-01 Karl Hedlund Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1936-10-09 T. S. [Torgny Segerstedt] Göteborgs Morgonpost 1936-10-24 K. H. Norrköpings Tidningar 1936-11-12 P. W. Ny Dag 1936-11-23 E.P. Ny Tid 1936-11-19 Git Reformatorn 1936-11-29 G. Bj. Skånska Aftonbladet 1936-10-28 osignerad Skånska Dagbladet 1936-11-21 Chris Sundsvallsposten 1936-10-26 Birgit Th. Sparre Upsala 1936-12-12 -PE. Upsala Nya Tidning 1936-12-19 N.Å. Östergötlands Dagblad 1936-10-22 Brita von Horn Östgöta Correspondenten 1936-12-22 -brg. Östgöta Tidning 1936-12-18 H. H.
Övrigt Biblioteksbladet 1937:1 F. V. Ergo 1936:16-17 G. N-n. Gaudeamus 1936:9-10 Ö. L-r. Idun 1936:44 Eva Nyblom J.U.F-Bladet 1937:2 G. B Ord och Bild Ivar Harrie Stormklockan 1936:24 Margit Boström

180 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 181
Svensk Damtidning 1937-02-06 Svensk Lärartidning 1937-03-06 Nathan Johnson Svenska Pressen 1936-11-07 B-s.
det är dit vi längtar 1937 Datum Signatur/namn Stockholm AB 1937-10-20 P. G. P. [Per-Gustaf Peterson] NDA 1937-10-27 Nils Erdmann Social-Demokraten 1937-10-31 V. v. K. [Vera von Kraemer] Stockholmstidn. 1937-11-03 TEBE.

Övriga landet Arbetet 1937-11-20 …el. Eskilstuna kuriren 1937-11-16 Isaha Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning 1937-12-22 T. S. [Torgny Segerstedt] Göteborgs Morgonpost 193711-04 B. W-g. Göteborgsposten 1937-11-01 Artur Möller Lunds Dagblad 1937-10-30 Osignerad Morgontidningen 193710-29 G. B-n. Nya Wermlands Tidning 1937-12-27 Nth. J. Nerikes Allehanda 1937-11-06 E. L. Norrköpings Tidningar 1937-11-25 E. G. Ny Dag 1937-12-07 Gin. Nybro Tidning 1937-11-26 Rodney Oskarshamns Nyheter 1937-11-26 -o. Reformatorn 1937-11-28 Franzeska Skånska Dagbladet 1937-12-11 Chris Sydsvenska Dagbladet 1937-11-17 Krister Gierow Upsala 1937-11-29 Long. Upsala Nya Tidning 1937-12-09 E. E-k. [Elof Ehnmark] Östergötlands Dagblad 1937-11-18 Brita von Horn

Övrigt Bonniers Litterära Magasin 1937:10 Margit Abenius Ny Tid 1937-11-17 Es. Sv. Lärartidning 1937-12-11 Nathan Johnson Templarkuriren 1938-02-26 V. A.

180 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 181
kÄlloR och litteRAtUR
Litteraturförteckningen upptar inte de recensioner som ligger till grund för kap. 3. Dessa förtecknas i ”Appendix”, s. 175–180.
otryckt material Bonniers Arkiv Brev från Alice Lyttkens till Tor Bonnier Brev från Alice Lyttkens till Åke Runnquist Brev från Yngve Lyttkens till Tor Bonnier
Lunds universitetsbibliotek Brev från Alice Lyttkens till Yngve Lyttkens Brev från Yngve Lyttkens till Alice Lyttkens Brev från Tor Bonnier till Alice Lyttkens Brev från Tor Bonnier till Yngve Lyttkens
tryckt material Abenius, Margot, ”Fest och vardag”, Bonniers Litterära Magasin 1937 : 10, s. 833
– 834 Arping, Åsa, ”Inledning”, Fredrika Bremer, Familjen H***, Stockholm 2002, s.
VII–XXVI Arping, Åsa, Den anspråksfulla blygsamheten. Auktoritet och genus i 1830-talets
romandebatt, Stockholm/Stehag 2002 Bokutredningen. Betänkande angivet av särskilda sakkunniga inom ecklistiastik-
departementet (Statens offentliga utredningar 1952:23), Stockholm 1952 Bremer, Fredrika, Familjen H***, utgiven med inledning och kommentarer av
Åsa Arping. Stockholm 2000 Fahlgren, Margaretha, Det underordnade jaget. En studie om kvinnliga själv-
biografier, Stockholm 1987 Fahlgren, Margaretha, Spegling i en skärva. Kring Marika Stiernstedts författa-
rliv, Stockholm 1998 Fjelkestam, Kristina, Ungkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer.
Modernitetens litterära gestalter i mellankrigstidens Sverige [Diss. Stock- holm], Stockholm/Stehag 2002

182 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 183
Forser, Tomas, Kritik av kritiken. 1900-talets svenska litteraturkritik, Gråbo 2002
Gehlin, Jan, Floden och virvlarna. Linjer och episoder ur hundra års författarfack- lig historia, Stockholm 1993
Hansson, Gunnar, Den möjliga litteraturhistorien, Stockholm 1995 Hedman, Dag & Lönnroth, Lars, ”Det populära kretsloppet – trivialmyter och
underhållningslitteratur efter andra världskriget”, Den svenska litteraturen. Medieålderns litteratur 1950–1985, red, Lars Lönnroth & Sverker Görans- son, Stockholm 1997, s. 242–241
Heggestad, Eva, Fången och fri. 1880-talets kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet, Skrifter utgivna av avdelningen för litteratur- sociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, Nr 27 [Diss. Uppsala], 1991.
Heibrun, Carolyn G, Writing a Woman’s Life, London 1989 Jelinek, Estelle C., The Tradition of Women’s Autobiography. From Antiquity to
the Present, Boston Mass., 1986 Järvstad, Kristine, Att utvecklas till kvinna. Studier i den kvinnliga utveck-
lingsromanen i 1900-talets Sverige, [Diss. Lund] Stockholm/Stehag 1996 Jonsson, Bibi, I den värld vi drömmer om. Utopin i Elin Wägners trettiotalsromaner, Löderup 2001 Jonsson, Bibi, Blod och jord i trettiotalet. Kvinnorna och den antimoderna ström-
ningen, Stockholm 2008 Kellog, Robert & Scholes, Robert, The Nature of Narrative, Oxford University
Press, 1966 Knopf, Olga, Konsten att vara kvinna.(med förord av Elin Wägner) Stockholm
1934 Lamberth, Pia, ”Som ensamma fyrar i natten. En främst kvantitativ under-
sökning av kvinnliga svenskspråkiga författares aktivitet 1900 – 1949”, Tidskrift för litteraturvetenskap 1991:3, s. 31–42.
Larsson, Lisbeth, En annan historia. Om kvinnors läsning i svensk veckopress, Stockholm/Stehag 1989
Larsson, Lisbeth, Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna, Stockholm 2001
Lejeune Philippe, Le pacte autobiographique, Paris 1975 Lennerhed, Lena, Historier om ett brott. Illegala aborter i Sverige på 1900-talet,
Stockholm 2008 Lindholm, Margareta, Elin Wägner och Alva Myrdal. En dialog om kvinnorna
och samhället, [Diss. Göteborg] Stockholm 1992 Lyttkens Alice, Synkoper, Stockholm 1932 Lyttkens, Alice, Flykten från vardagen, Stockholm 1933 Lyttkens, Alice, …kommer inte till middagen, Stockholm 1934

182 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 183
Lyttkens, Alice, Det är inte sant, Stockholm 1935 Lyttkens, Alice, Det är mycket man måste, Stockholm 1936 Lyttkens, Alice, Det är dit vi längtar, Stockholm 1937 Lyttkens, Alice, Falskt vittnesbörd, Stockholm 1939 Lyttkens, Alice, Flickan som inte bad om lov, Stockholm 1969 Lyttkens, Alice, Att vara någon, Stockholm 1970 Lyttkens, Alice, Ljug mig en saga, Stockholm 1971 Lyttkens, Alice, Leva om sitt liv. Minnen från sekelskiftet till 1920, Stockholm
1977 Lyttkens, Alice, Leva om sitt liv. Tjugutalet – omvälvningarnas tid, Stockholm
1978 Lyttkens, Alice, Leva om sitt liv. Trettiotalet – kastvindarnas tid, Stockholm 1979 Lyttkens, Alice, Leva om sitt liv. Fyrtiotalet – barbariets tid, Stockholm 1980 Matsson, Ragnar, Svenskt 30-tal. Krisen och litteraturen, Stockholm 1975. Nordin Hennel, Ingeborg, Dömd och glömd. En studie i Alfhild Agrells liv och
dikt, Umeå 1981 (Acta universitatis Umensis, Umeå Studies in the Hu- manities, 58)
Olsson, Ulf, ”Världen efter världskriget – 1950-talets prosaförfattare, Den svenska litteraturen. Medieålderns litteratur 1950–1985, red, Lars Lönnroth & Sverker Göransson, Stockholm 1997, s. 27–48
Palme, Sven Ulric, ”Alice Lyttkens och lantvärnet – Jag blev imponerad”, Böck- ernas värld 1967:2, s. 42–45
Persson, Magnus, Kampen om högt och lågt. Studier i den sena nittonhundratal- sromanens förhållande till masskultur och modernitet, Stockholm/Stehag 2002
Peurell, Erik ”’En ren och oförfalskad proletärroman. Mottagandet av Moa Martinsons och Jan Fridegårds första romaner i bokform”, otryckt C-upp- sats, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, ht 1990
Peurell, Erik, En författares väg. Jan Fridegård i det litterära fältet, Stockholm 1998
Rosengren, Karl-Erik, Sociological Aspects of the Literary System, Stockholm 1968
Rydén, Pär, Domedagar, Svensk litteraturkritik efter 1880, (Press och litteratur 14, Skrifter utgivna av Avd. för pressforskning, Litteraturvetenskapliga institutionen, Lund), Lund 1987
Stanley, Liz, The Auto/Biographical I, Manchester and New York, 1992 Svanberg, Birgitta, Sanningen om kvinnorna. En läsning av Agnes von Krusen-
stjernas romanserie Fröknarna von Pahlen [Diss. Uppsala] Stockholm 1989 Svensson, Conny, Gösta Gustaf-Janson och nazismen, Litteratur och samhälle
(Meddelande från Avdelningen för littertursociologi Volym 38:1), Uppsala 2008

184 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 185
Sveriges författareförening. Minnesskrift utgiven till dess femtioårsjubileum den 23 april 1943, Stockholm 1943
Theorin-Kolare, Ebba, Evalögnen, Stockholm 1935 Tidningskvinnor 1690 – 1960, red. Kristina Lundgren & Birgitta Ney, Lund 2000 Wærn, Carina, ”Emanciperade romaner. Om Alice Lyttkens författarskap”,
Kvinnornas litteraturhistoria, 2, 1900-talet, Stockholm 1984 Warnqvist, Åsa, Poesifloden. Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 1976 – 1995,
[Diss. Uppsala], Lund 2007 Williams, Anna, Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhis-
toriska översiktsverk under 1900-talet, Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 35, Stockholm 1997
Winston, Elizabeth, “The Autobiographer and her Readers”, Women’s Autobiog- raphy. Essays in Criticism, Ed. Estelle C. Jelinek, Indiana University Press, 1980
Witt-Brattström, Ebba, Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet, Stockholm 1989
Wästberg, Per, “Alice Lyttkens har avlidit”, Dagens Nyheter 1991-09-21 Yrlid, Rolf, Litteraturrecensionens anatomi. Dagskritikens utformning och dag-
skritikens värdekriterier vid bedömningen av Pär Lagerkvist, Lund 1973

184 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 185
Personregister
A Abenius, Margit 50, 66, 72, 135 Ahlenius, Holger 56, 61, 63 Ahlgren, Stig, 57, 65, 77 Aronson, Stina 103 Arping, Åsa 158f Augustinus 91
B Barthes, Roland 90 Benedictsson, Victoria 127 Berg, Annika 16 Berg, Eva 111 Berg, Rudolf 68, 71, 83 Bergman, Bo 135, 157 Beyer, Nils 57, 68, 79f, 84 Björklund, Ingeborg 56f, 63, 71 Björnberg, Signe 13, 135, 168 Bogren, Thyra 30 Bonnier, Tor 97, 100, 104, 107–111, 113–115, 117–120, 128–130, 134 Borglund, Harry 63, 70 Boye, Karin 57, 105, 154 Brandell, Elin 57, 60, 73f, 116–120 Bremer, Fredrika 158 Browallius, Irja 105 Böök, Fredrik 148f
C Courths-Mahler, Hedwig 83 Cronin, A.J. 83 Cronqvist, Antonie 10 Cronqvist, Johan 10 Cronqvist, Ludvig 10

186 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 187
D Dahl, Tora 17 Dettmann, Vera 16 Diktonius, Elmer 57, 65, 84 Drotner, Kirsten 60
E Edfelt, Johannes 57, 64f, 74–76, 120 Ekelund, Erik 70, 73 Elgström, Anna Lenah 105 Erdmann, Nils 57, 64, 66f, 71f, 75f, 78, 81, 84 Edqvist, Dagmar 13, 17, 22, 113
F Fahlgren, Margaretha 13, 91 f., 122 Forser, Tomas 58, 69 Frank Heller, se Gunnar Serner Freud, Siegmund 34, 45, 73, 75, 156 Fridegård, Jan 69, 83 Furugård, Birger 153 Fjelkestam, Kristina 16, 22f, 27f, 30, 40, 143
G Gehlin, Jan 112 Gerhard, Karl 157 Gierow, Krister 61, 68 Goebbels, Joseph 80 Grip, Elias 64, 71, 78f Gullers, K.W. 10 Gustaf-Janson, Gösta 110, 112f
H Hammenhög, Valdemar 109 Hansson, Gunnar 12 Harrie, Ivar 57, 60, 65, 71f, 120f, 135, 153 Hedman, Dag 10, 13 Heggestad, Eva 28, 41 Heidenstam, Verner von 155 Heilbrun, Carolyn G 90, 92, 133, 164 Hirdman, Yvonne 13

186 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 187
Hitler, Adolf 124, 154, Holmberg, Olle 57, 81, 119, 135
I Ibsen, Henrik 84 Ingram, Rex 142, 150
J Jansson, Ture 62f Jelinek, Estelle 90 Johnson, Eyvind 105, 113 Jonsson, Bibi 16, 22f, 34f, 41, 52f, 154 Järvstad, Kristin 45
K Kellog, Robert 91 Knopf, Olga 81 Kraemer, Vera von 57, 63, 68, 72, 74, 83, 116 Kreuger, Ivar 11, 71, 94, 99, 113, 128, 149, 169 Krusenstjerna, Agnes von 33 Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth 67
L Lagerkvist, Pär 57, 157 Lamberth, Pia 17 Larsson, Lisbeth 19, 62 Lawrence, D. H. 157 Lejeune, Philippe 90 Lennerhed, Lena 140 Lewisohn, Ludwig 83 Lilja, Gertrud 113 Lindholm, Margareta 22 Lindqvist, Märta 57, 60, 63–65, 67, 70f, 74, 83, 97, 103, 115–119, 160, 162 Lo-Johansson, Ivar 105, 112f Lundgren, Kristina 117 Lyttkens Yngve 11, 19, 94, 96, 99–101, 103, 105–108, 112–114, 119, 121–132, 134,
149f, 167–169, 174 Lyttkens, Ove 11 Lyttkens, Ulf 11 Lyttkens, Ulrika 11, 123, 149

188 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 189
Löfgren, Mia Leche 105f Lönnroth, Lars 10, 13
M Margueritte, Victor 143 Martinson, Harry 105, 112f Martinson, Moa 13, 83, 105, 112f Mattsson, Ragnar 149 Moberg, Vilhelm 105, 112, 153 Munch, Kaj 128 Myrdal, Alva 21f, 54
N Ney, Birgitta 117 Nilsson Piraten, Fritiof 112 Nordh, Bernhard 13 Nordin Hennel, Ingeborg 41 Nyblom, Eva 97
O Oliv, Josef 65, 67, 81f Olsson, Ulf 13
P Palme, Sven-Ulric 16, 136, 170 Persson, Magnus 12, 60, 62 Peurell, Erik 69, 82f Prins Wilhelm 106 Proust, Marcel 144
R Rosengren, Karl-Erik 82 Runnqvist, Åke 135f Rydén, Per 57, 87
S Schiller, Harald 68, 71 Scholes, Robert 91 Segerstedt, Torgny 57, 72, 82, 104, 135 Serner, Gunnar 157

188 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 189
Severin, Ingrid 65f, 74 Sigge Stark, se Björnberg, Signe Silfverstolpe, Gunnar Mascoll 105 Söderberg, Hjalmar 86 Söderhjelm, Henning 56, 65, 70 Spång, Berit 113 Stanley, Liz 90 Starfelt, Viveca 17 Stiernstedt, Marika 105, 154, 157 Svanberg, Birgitta 33 Svensson, Conny 154
T Tegnér, Esaias 155 Terry, Alice 151 Theorin-Kolare, Ebba 81, 105, 148 Trenter, Stieg 13
U Undset, Sigrid 105, 136, 168
V/W Waern, Carina 9, 12f, 34 Wahl, Anders de 159 Warnqvist, Åsa 87 Vestberg, Eric 113 Widmark, Erik 107 Williams, Anna 13 Winston, Elizabeth 92 Witt-Brattström, Ebba 13 Wägner, Elin 21f, 54, 81 Wästberg, Per 11f
Y Yrlid, Rolf 56f, 66f
Z Zola, Emil 84 Zsolnay, Paul 104 Zweiberk, Eva von 55, 57, 60, 65, 71, 104

190 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 191

190 | evA heggestAd Alice lyttkens – i och om 1930-tAlet | 191
Skrifter från Centrum för genusvetenskap Crossroads of knowledge
Beställ från publications@gender.uu.se
1. Johansson, Åsa & Ragnerstam, Petra (red.) (2005) Limitation and Liberation: Women writers and the politics of genre. (167 s.) 200 kr.
2. Blomqvist, Martha (red.) (2005) Dialoger mellan kön och genus. (85 s.) 100 kr.
3. Blomqvist, Martha (red.) (2006) I görningen. Aktuell genusvetenskaplig forsk- ning I. (131 s.) 100 kr.
4. Holmberg, Tora (2007) Samtal om biologi. Genusforskare talar om kön och kropp. (61 s.) 100 kr.
5. Malmström-Ehrling, Anna-Karin & Folkesdotter, Gärd (2007) Spegel, gravsten eller spjutspets. (150 s.) 150 kr
6. Holmberg, Tora (2008) Discussions on biology: Gender scholars talk about bodily matters. (63pp.) 140 kr; 15 EUR
7. Ganetz, Hillevi (2008) Talangfabriken. Iscensättningar av genus och sexualitet i svensk reality-TV. (146 s.) 150 kr
8. Malmberg, Denise & Färm, Kerstin (2008) Dolda brottsoffer. Polismyndighetens och socialtjänstens hantering av brott och övergrepp mot personer med funktions- hinder. (171 s.) 150 kr
9. Bromseth, Janne, Käll, Lisa Folkmarson & Mattson, Katarina (eds.) (2009) Body Claims (234 pp.) 150 kr; 15 EUR
10. Holmberg, Tora (ed.) (2009) Investigating Human/Animal Relations in Science, Culture and Work (194 pp.) 150 kr; 15 EUR
11. Heggestad, Eva (2009) Alice Lyttkens i och om 1930 talet. (191 s.) 150 kr.

192 | evA heggestAd